182 / 401
1658. kvarhålla fartygen, tilis holländarne gifvit
bestämdt besked, huruvida de skulle
skicka danskarne hjalp eller icke. I förra
fallet skulle man med füllt skäl kunna
behålla fartygen såsom byte, hvilket kunde
uppskattas till ett varde af öfver fyra
miljoner. Men konungen skattade detta
byte icke så högt, att han till det priset
ville öka förbittringen. Däremot gaf han
für att stämma holländarne mildare Appel
boom order att erbjuda dem tullfrihet
i Sundet, om de ville afstå ifrån att skicka
Danmark hjälp, samt dessutom befrielse
från halfva tullafgiften i de nyeröfrade län-
derna för de varor af hollandskt ursprung,
som dit infördes, äfvensom för de varor,
som de utförde darifrån till sitt eller andra
land med undantag för Sverige. Dettaborde
för holländarne vara till stor fordel, i syn-
nerhet för varor, som fördes till Norge. Och
om de önskade något därutöfver, kunde
man därom senare underhandla. Vidare
skulle tjärhandeln frigöras, sedan kompa-
niets privilegier utlupit. Om konungen
komme att behålla Preussen, skulle hol
ländarne där likställas med svenske under
såtar. Om konungen blefve herre öfver
Danmark, ville han betala holländarnes
fordran af detta land. Därest allt detta åndå
icke skulle befinnas tillfyllest, ville konung
en äfven i alla svenska hamnar bevilja dem
frihet från halfva tullen för de varor, som
de förde mellan svenska och holländska
hamnar men icke för varor förda mellan
svenska hamnar. I ersättning för alla dessa
formåner begärde konungen icke annat, än
att den gamla vänskapen tröget vidhölles,
att Elbingfördraget ratificerades och att
holländarne icke under någon form läm-
nade hjälp åt Sveriges Render eller inblan-
dade sig i konungens aftärer. Dessa erbju-
danden gjordes emellertid endast med det
villkor, att holländarne skulle på forhånd
gifva försäkran att låta konungen ostord
handia i Danmark, ty utan vidtagande af
detta forsiktighetsmått skulle dessa erbju-
danden endast gifva holländarne anledning
att framdeles fordra mera eller att motar-
beta konungens planer. Men forslagen vun-
no intet gehör hos holländarne, som nog
funno dem för sig mycket formånliga, men
dock icke ansågo sig kunna lita på deras
F E M T E
förverkligande, om konungen skulle upp- 1658.
nå sitt mål.
§ 103. Sålunda vidhöllo holländarne
Holländska
sin afsikt att hjälpa Danmark, hvartill
f lottan af -
i synnerhet visades mycken villighet af
^nmark
staden Amsterdam, som för utrustning af
flottan och underlättandet afhjälpsändning-
en lämnade ett lån af tre miljoner floriner
mot en mycket låg ränta. Kommandot öfver
landtrupperna uppdrogs åt öfverste Piich-
ler och öfver flottan åt Jakob vanWasse-
naer Obdam, som närmast under sig hade
Witte Wittenszoon och Pieter Floriszoon.
Deras order lydde att, om Kronborg och
Köpenhamn skulle vara eröfrade, stanna
på vägen i någon säker hamn och där
afvakta nya order. Flottan bestod af
trettiofem starka, väl utrustade örlogs-
fartyg; något därmed jämförligt hade
icke i Holland varit sedt på åttio år.
Med örlogsflottan följde ett stort antal
fartyg medforande trupper och proviant.
Holländarne trodde icke, att svenska
flottan skulle våga inlåta sig i en sjö-
strid, ty i händelse den blefve slagen,
skulle konungens provinser komma att stå
öppna för många fiender. Blefve åter hol
ländarne slagne, vore de tillrä'ckligt mäk-
tige för att utrusta en ny flotta. Ja, om det
hela skulle aflöpa olyckligt, återstode det
alltid att genom Frankrikes och Englands
medling få tillfälle att på billiga villkor
förlika sig med Sverige. Sedan flottan
länge af motiga vindar kvarhållits vid
Vlieland, löpte den slutligen ut i öppna 7
oktober.
sjön.
§ 104. Dåden holländska flottan hunnit
Sjödrabbning
några mil från inloppet till Sundet, måste
medhollan-
den kasta ankar under Lappen och där
2i
i sex dagar vänta på god vind. Emellertid
hade också Carl Gustaf sammandragit
sin flotta, som var lika stark som den
holländska, men öfverträffade den i antal
fartyg, bemannade med tappert folk. Då
träffningen skulle forsiggå i ett trångt
sund, hade konungen befallt, att man
skulle äntra ilendens fartyg och strida
liksom till lands, hvartill de gamle fot-
knektarne voro synnerligen användbare.
Då man fick den holländska flottan i sikte,
och den svenska, som gynnades af vind
och ström, ganska lätt kunde gå löst
B O K E N
5 4 3
70