177 / 401
1658. åt general Schack, hvilken hotade en hvar
med döden, som gjorde minsta motstånd.
Alla fordes såsom fångar till staden, dit
äfven fem kanoner medtogos, under det
att de öfriga förnaglades. Öfverste Per
Sparre gjorde emellertid sitt basta och in-
tog åter den ställning, hvarifrån han blifvit
fordrifven. Anledningen till nederlaget var
konungens frånvaro ombord på flottan och
rytteriets skårmytsling på annathåll. Sven
skarne förlorade emellertid mera än fyra-
hundra man, som dels stupade, dels till-
fångatogos, bland desse Svante Pederson
Banér och andre ofticerare. Då svenska
trupper kommo till undsättning, retirera-
de danskarne nästan utan förlust in i sta
den, lämnande endast omkring ett trettio'
tal på valplatsen utom några sårade. Man
ansåg, att, om danskarne sprängt bron
till det kungliga utanverket och därigenom
hindrat svenskarne att komma öfver, skulle
de kunnat bemäktiga sig alla de svenska
kanonerna, då det svenska rytteriet endast
på en lång omväg kunde komma fram.
P'öljande natt, som var beckmörk, gjorde
danskarne åter ett utfall, hvarvid de stucko
i brand större delen af de små fartyg, på
hvilka svenskarne skulle sättas öfver till
Amager, och återstoden fördes till staden
på grund af svenskarnes bristande vak-
samhet. Dylika förluster manade emeller
tid svenskarne till mera klokhet och större
vaksamhet, bättre ordnande af vakthåll-
ningen, nogare tillsyn af bröstvärn, graf
var, palissader och redutter, för att hindra
viciare utfall. Danskarne å sin sida ned-
höggo alla träd i de kungliga parkerna
och annorstädes och raserade de murar,
\
*
som ännu stodo kvar i de nedbrända för-
städerna, för att därigenom betaga sven-
skarne alla gömställen. Vid ett förnyadt
utfall från tornet var lyckan dem icke be-
vågen, utan måste de vid svenska rytteri
ets antågande med oförrättadt ärende dra
ga sig tillbaka. Hårpå började svenskarne
under natten inkasta massor af glödande
kulor i staden, hvilka dock förorsakade
mera skräck än skada, då öfverallt inom
staden vakter blifvit utställde, som genast
släckte uppkommande brand. Likaledes
gjorde de inkastade granaterna ingen syn-
nerlig skada. Svenskarne drogo sina ap-
5 3 8
F E M T E
procher nårmare staden, men de forforo 1658.
dårvid mec! storre forsiktighet an tillforne
och skydelade dem båttre. St. Jorgenssjon
forsågs med brostvårn och palissader, och
från ett batteri med tjugutvå kanoner
bombarderades den midt emot ligpande
bastionen. Ett annat batteri med nio ka
noner anlades vid det kungliga fortet och
ytterligare ett med tolf kanoner vid Var
tov, hvarifrån stadens fåstningsverk utan
uppehåll bombarderades. De belågrade
utsånde till skydd af stadens ostsida två
pråmar, hvilka fôrorsakade svenskarnes
approcher vid Vartov icke ringa skada
och af svenskarne icke kunde drifvas bort,
30 angustí.
oaktadt pråmarnas ofverbyggnader blefvo
bortskjutna. Emellertid gjorde danskarne
från norra tornet med fyrahundra man
ryttare och fotknektar ånyo ett utfall och
ansatte hårdt och med stor snabbhet vakt
posten på andra sidan om Peblingesjôn,
hvarvid”' svenskarne vid forstå attacken
måste vika, men då ryttare ryekte fram
till deras undsåttning, jagades danskarne
tillbaka till vallen med forlust af en kap
ten och sjutton soldater. Danskarne låto
likvål icke afskråeka sig utan gingo med
femtio man lost på nåsta approche. Detta
anfall tillbakastades af svenskarne, som
efter att hafva dragit sig undan till når-
maste redutt, tilis hjalp hunnit anlånda,
slogo danskarne, hvarvid ôfverstarneUrne
och Brehmer dodligt sårades och fôljande
dag uppgåfvo andan i staden, dit de blib
vit forda. Denna skårmytsling åsågs från
vallen af konung Fredrik, som emellertid
snart drog sig tillbaka och satte i sitt
stålle ofverste Lange, hvilken, tråffad af
en kula i brostet, stupade. Då danskarne
nu insågo, att de med sina utfall ingenting
kunde utråtta, borjacle de forstårka be-
fastningarna på andra sidan, sårskildt
Holmenbastionen, dår staden var svagast
skydelad. Svenskarne å sin sida fortsatte
sina belågringsarbeten vid banken mellan
St. Jorgens- och Peblingesjoarna, skydda-
de med all ifver sina approcher och inne-
sloto alla sina poster inom en kommu
nikationslinje. Under tiden fortsattes bom-
bardemanget från båda hállen, och dagli-
gen ågde skårmytslingar rum, hvilka dock
icke å någondera sidan vållade stor skada.
B O K E N