180 / 401
1 6 5 8 .
Holldndarne
besluta alt
hjålpa Dan
mark.
hålla hollåndarne från att till Danmark
skicka den utlofvade hjålpen. Appelboom
skulle for ofrigt icke underlåta något, som
kunde tjana att minska den ovilja, som
mot det nya fålttåget formarktes från
flere håll och sårskildt från hollåndarne,
hvilka vid denna tid voro danskarne sår
deles bevågne men mycket fientligt sin-
nade mot svenskarne.
Vid erofringen af Kronborg befann sig
dår en hollandsk minister, Lamaire, hvil
ken utan allt skål gomt sig undan i slottet.
Konungen låt kalia honom till sig, med-
delade honom orsakerna till kriget, fram-
holl for honom, huru viktigt det vore
for hollåndare och svenskar att lefva i
vånskap och for båda parterna fordelak-
tigt att stå i forbund med hvarandra samt
forsåkrade, att han alls icke ville oroa
deras handel utan tvårtom gora allt for att
gynna dem. For detta åndamål ofverlåm-
nade också konungen åt Lamaire en skrif-
velse att tillstållas generalstaterna.
§ 102. Vid underråttelsen om konung-
ens landstigning på Sjålland råkade hol
låndarne i stor bestortning, som hade till
påfoljd, att Holland pch de ofriga mot Sve
rige ovånligt sinnade provinserna igeneral
statsforsamlingen genomdrefvo ett beslut
att sånda Danmark hjålp. Det tjånade
ingenting till for Appelboom att gora
några invåndningar, då han icke hade
någon riktig kånnedom om orsakerna till
fålttåget och konungens forehafvande,
enår konungens skrifvelse icke anlånde,
forr ån efter sedan beslutet var fattadt,
och saken då icke stod att åndra. Ko
nungens stora penningbrist var vål be
kant, och med anledning dåraf voro hol
låndarne ofvertygacle, att han komme att
hoja tullen i Sundet. Cromwells dod kom
också vål till pass for hollåndarne, som
icke nu ansågo sig behofva hysa några
farhågor från Englands sida. De afskic-
kade också Nieupoort dit for att hetsa
engelsmånnen mot Carl Gustaf och soka
formå dem att rusta till Danmarks for
svar.
Ehuru konungens fiender saknade mod
att under det pågående danska kriget an-
falla honom, var det oaktadt hans borda
så tung och hans stållning så bekymmer-
F E M T E
sam, att han icke såg någon utvåg att 1658.
komma ur de svåra forhållandena. Någon
hjålp kunde han icke hafva att forvånta
kvarken från Frankrike eller England,
med hvilkas goda minne den hollåndska
flottan beredde sig att hindra hans fore
tag. Dessa makter våntade blott på ett
tillfålle att media fred till formån for Dan
mark och till håmmande af Sveriges
maktutveckling. Mazarin sade visserligen
till Courtin, att konungen gjort rått och
att han sjålf icke skulle handlat annor-
lunda, om han varit i konungens stålle.
Men hans innersta mening var nog rikti-
gare uttryckt i hans yttrande till hollånd
ska såndebudet Boreel, nåmligen att ko
nungen af Frankrike icke vore tillfreds
med svenskarnes anfall på Danmark och
icke gårna såge, att Sverige okade sin
makt. Man mårkte också, att franska sån
debudet i Haag de Thou visade sig mycket
orolig vid underråttelsen om svenskarnes
anfall på Danmark och var mycket ange-
lågen att af Appelboom få veta orsaker
na till fålttåget. Ingen af de utlåndska
såndebuden i Haag framforde heller till
Appelboom, såsom bruket var, några
lyckonskningar med anledning af Kron
borgs erofring utom Portugals såndebud,
som sade, att hans konungs vålfård be-
rodde på framgången af svenskarnes fore
tag, hvarigenom hollåndarnes ofvermod
kunde ståfjas.
Å andra sidan visade hollåndarne myc-
ken forbindlighet gentemot engelska sån
debudet Downing, sokte inbilla honom
allt mojligt och låto honom forstå, att
om engelsmånnen ville forhålla sig stilla,
skulle hollåndarne vara i stånd att drifva
svenskarne ur Danmark. Downing var-
nade hollåndarne for att forifra sig, men
till Appelboom sade han, att Cromwell
icke hade någon tanke på att skaffa
engelsmånnen några formåner betråffande
handeln på Ostersjon, utan att han ute-
slutande hade i sikte protestanternas ge-
mensamma sak, som skulle lida mycken
skada af detta krig. Handeln på Ostersjon
vore for engelsmånnen af underordnad
betydelse, då de kunde få alla varor,
åfven masttråd, som de hittilis brukat
taga från Ostersjon, från Nya England.
B O K E N
5 4 1