163 / 401
5 3 6
F E M T E B O K E N
1658. krona och forlågga residenset till Skåne.
Det kan ju hånda, att konungen hvålfde
dylika planer i sitt hufvud, men då
saken tog en annan våndning, vet man
icke, huru mycken sanning låg därunder.
Krigsutbrott
§ 97. Krigsoroligheterna inskrånkte
påannathall.
sjg jcpe endast till Sjålland. Pfalzgrefven
af Sultzbach, som fått kommandot öfver
de i Holstein kvarlåmnade trupperna,
hade hemliga order att, så snart ko
nungen landstigit på Sjålland, söka be-
måktiga sig alla fasta platser i Holstein
och garnisonerna. Hår och hvar blefvo
också danske officerare, som icke gjort
sig skyldige till någon fientlighet, till-
fångatagne. Anfallen på Rendsborg och
Krempe blefvo emellertid genom dan
skarnes vaksamhet tillbakaslagna, men
Ebersteins fotregemente, som låg ikvarter i
det mossuppfyllda landet, blef öfverrump-
ladt och taget tillfånga. Hårtigen afGottorp
ville senare bringa Rendsborg under sin
lydno, i det han foreslog stadens kom-
mendant och landsständerna en förlikning.
Dessa lofvade att åt hårtigen öfverlämna
Glückstadt och Krempe, mot att konungen
låte afföra sina trupper från Holstein och
icke vidare betungade landet med några
krigsgårder. Men innan konungen gaf
sitt bifall härtill, önskade han veta, på
hvilka villkor dessa ståder skulle öfver-
låmnas till hårtigen och hvilken förviss-
ning han kunde hafva, att inga fientlig-
heter vidare företoges mot honom från
denna sida. För öfrigt såg konungen
gårna, att hans svårfader komme i be-
sittning ej blott af hela Holstein utan
åfven af Schleswig. Hår och hvar blefvo
icke blott danska utan åfven andra folks
fartyg af svenskarne anhållna och förda
till Landskrona, dår de skulle kvarhållas,
tilis man tagit Kronborg, for att dåri-
genom hindra postmeddelanden om för-
hållandena i Danmark. Till och med
hårtig Johan Fredrik af Lüneburg, som
skulle aflägga ett besök hos sin svåger
konung Fredrik i Köpenhamn, blef af
den svenska flottan förd till Malmö.
Denna åtgård låt konungen genom Bal
thasar Marschalk, som han afsånde till
Malmö, urskulda med krigsskål, och sedan
hårtigen bevisats alla årebetygelser, blef
han ombord på ett örlogsfartyg förd 1658.
till Lübeck.
§ 98. Följande icke så mycket sin egen
ErSfringen
som sina generalers mening skickade ko-
af Kronhorg
nungen Wrangel med tre tusen man för att ^
augustl'
taga Kronborg. Wrangel fattade först posto
ett stycke framfor slottet, ryckte dårpå
framtill portarne och kringrånde detsamma
på landsidan. Dårjåmte planterade han
icke långt från vallgrafven tremörsare, som
till de belägrades förfäran dag och natt ut-
spydde bomber och stora stenar. Dårig-e-
o
nom blefvo slottets bastioner, hvilka åt
landsidan icke voro så fasta, nedskjutna
och sjönko i grafven. Dårpå raserades val
lens bröstvärn och större delen af artille
riet blef obrukbart, sedan man banat sig
våg genom grafven och anlagt en mina,
hvarefter allt var fårdigt för stormning. Och
denna försiggick också med stor snabbhet
och underlåttades mycket genom de tått
under fästningen uppförda byggnaderna,
hvilka de belågrade icke vid svenskarnes
plötsliga antågande hunnit nedrifva. Garni
sonens mod sjönk, man började knota
och ville nedlågga vapen, hvilkas brukande
till ingen nytta tjånade. Forvirringen öka-
des af det af Wrangel utspridda ryktet, att
Köpenhamn gifvit sig, och för att gifva be
vis för ryktets sanning lossades glådjesalf-
vor, lusteldar tåncles ochjubelrop skallade.
Wrangel skickade ock ut en trumpetare,
som antydde för några soldater, att om de
långre spjårnade emot, skulle deickekunna
påråkna någon pardon, då Carl Gustaf 11
vore herre öfver hela Danmark. Forskråc-
kelsen gjorde garnisonen klenmodig, ehuru
det hvarken saknades proviant, krut eller
annan ammunition och åtta grofva kanoner
funnos på platsen. Då upprorsandan bland
soldaterna fortfor, beslöto kommendanten
öfverste Poul Beenfeldt, öfverstelöjtnanten
Carl Brunowoch Christoffer Bille att uppgif-
va fästningen på de villkor, attbesåttning-
6 september.
en på krigsmanér skulle få aftåga, medta-
gande sju kanoner. Af slottets besåttning,
som vid belägringens början utgjorde fyra-
hundra man, till hvilka från Köpenhamn
sjöledes ankommit etthundrasextio, aftå-
gade tvåhundrafemtio, de öfrige hade stu
pat. Det kvarlåmnade artilleriet anvåndes
sedan mot Köpenhamn, och de kanoner,