157 / 401
1658. stillestånd med moskoviterna, af bärtigen
fordra en försäkran att icke vidare mot-
arbeta konungen och attöfverlärnna Mitau
och Bauske. Därest bärtigen icke skulle
befinnas därtill villig, skulle Douglas be-
mäktiga sig dessa städer, ja hela landet
och alla härtigens fartyg samt, om det
utan larm kunde ske, bärtigen själf, bans
familj och egendom, bvarvid dock veder-
börlig aktning och höfviskhet skulle iakt-
tagas. För öfrigt skulle han icke, såsom
tillförene skett, sprida trupperna så långt
från hvarandra, att han därigenom utsatte
sig for risk. Då Douglas’ ankomst till
10juli.
Livland fördröjdes, fickHelmfeit befallning
att utföra konungens order rörande här-
tigen och Mitau. Innan denna skrifvelse
hann komma Helmfelt till handa,hade denne
redan öfverenskommit med bärtigen om
utlämnandet af en viss kvantitet proviant,
hvaremot härtigen tillförsäkrats befrielse
för sina undersåtar från alla inkvarteringar,
o
j
kontributioner och utpressningar, allt un
der förutsättning af konungens bifall där
till. Ehuru konungen helst sett, att Helm
felt icke gjort en dylik öfverenskommelse
med härtigen, befallde konungen honom
icke desto mindre att handia i enlighet
23 a u g u sti.
därmed. Till Douglas åter skref ko
nungen att icke inlåta sig i några un
derhandlingar med härtigen rörande öf-
verlämnandet af de fasta platserna utan
med all kraft angripa Mitau, innan här
tigen hunne få förstärkning. Sedan han
väl fått Kurland i sina händer, skulle
han vända sig mot Samogitien och Li
tauen samt afvända moskoviternas miss-
tankar och icke oroa dem, som ställt
sig under deras skydd.
Konungen
§ 95. Sveriges nuvarande ställning
Unfall1på Vit
nö(%ade konungen att ånyo angripa Själ-
Själland.
^nd.
Enär man väl insåg, att för ett sådant
foretag ingen hjälp vore att päräkna från
vänner och att alla fiender skulle sätta
alla krafter i gång för att hindra det-
samma, fordrade klokheten ett raskt an-
grepp, så att planen och utgången blef-
ve samtidigt kunniga. Då i Kiel råd-
plägades om sättet för utförandet af denna
plan, ansågs klokast att med heia flottan
intränga i Köpenhamns hamn och land-
sätta trupperna i själfva staden. Man
5 3 2
F E M T E
behöfde icke hysa någon misstro till före- 1658.
tagets lyckosamma utgång, om man djärft
och med kraft grepe sig an, då befolk
ningen i Köpenhamn i första förskräck-
elsen icke skulle vara skickad att göra
något motstånd. Denna plan förkastades
emellertid af alla generalerna enstämmigt
såsom outförbar, då, i händelse man vid
första anfallet skulle lida nederlag-, heia
o
j
fälttäget komme att misslyckas. Det blef
då beslutadt, att man skulle verkställa
landstigningen vid Ivorsör, ehuru några
voro af den mening att hålla till höger,
ö
J
gå förbi Möen och landsätta trupperna
vid Kjöge på tre mils afstånd från Köpen
hamn. Därigenom kunde trupperna helt
plötsligt stå framför hufvudstadens murar,
under det att man ifrån Korsör hade en
marsch på sexton mil fram till Köpen
hamn. Under en så långvarig marsch
skulle Köpenhamn kunna få tid till hjälp
ur nöden, och borgarne hinna hämta sig
från första förskräckelsen och sätta sig
till motvärn, sedan de fått förstärkning
från den närmast staden belägna trakten.
När det blifvit färdigt till uppbrott,
6
augusti.
steg konungen ombord och afseglade med
en flotta, sammansatt afelfva örlogsfartyg
och sextio andra större och mindre far-
tyg, ombord å hvilka fyra tusen fotknektar
och tolf tusen ryttare inskeppats. Ett rykte
spreds, att målet var Preussen. Då vinden
icke var gunstig, måste man dröja en
dag i hamnen, men så skedde en om
kastning, och under forlig vind seglade
flottan snabbt till Korsör. Folket land-
6
augusti.
sattes, och man foregaf sig vara kommen
för att hjälpa konungen af Danmark mot
adeln. Carl Gustaf hade Strängeligen for-
bjudit, att någon oförrätt skulle tillfogas
befolkningen eller rof och piundring öfvas.
På Själland lågo tolf skvadroner tyske
ryttare, utgörande omkring ett tusen man,
i kvarter. Mot desse utkommenderades
Klas Thott med fyrahundra ryttare, som
öfverrumplade tyskarne. Större delen gick
i svensk tjänst, men tre skvadroner und-
kommo till Köpenhamn, dit äfven Thott
följde efter och hann fram samtidigt med
att den svenska örlogsflottan kastade
ankar i hamnen. Alla vägar, så till lands
som vatten, voro nu afspärrade. Den
B O K E N
»