156 / 401
F E M T E B O K E N
1658. fästningen Stacks i brand. Å andra sidan
tog Nastjokin, efter att hafva legat några
vcckor framför Marienburg, denna stad,
som ickc kunde forsvaras af de tjngu-
sex, som pesten dar skonat. Nastjokin
försökte äfven att bemäktiga sig Wolmar
ochRonneburg, som voro besatta af litauer,
för att öfverlämna dessa platser till tsaren.
Guvernören, som var polack, vägrade
emellertid att öfverlämna platserna, trots
Nastjokins erinran, att dessa voro inbe-
gripna i det nyss med svenskarne af-
slutade stilleståndet, och trots försäkran
att icke företaga några fientligheter mot
3 juli.
svenskarne. Detta hindrade icke, att han
skickade trehundra tatarer och etthundra-
femtio dragoner för att öfverfalla sven
skarne i deras kvarter. Men desse fingo
af Fredrik Löwe, som fått vetskap om
deras plan, ett sådant mottagande, att
de fleste icke blefvo i tillfälle att göra
någon retirad.
Senare uppgaf Nastjokin sin fordran
på öfverlämnandet af de båda städerna,
då det befanns, att desse icke blifvit i
stilleständsfördraget omnämnde, men lät
i hemlighet forstå, att om svenskarne
ville taga dem, skulle han icke resa
något hinder däremot.
18juli.
Så snart Douglas, som konungen
skickat för att ersätta Magnus Gabriel
de la Gardie, anländt till Riga, sän-
29juli.
des några skvadroner för att blockera
Wolmar, och själf följde han snart efter
och började beskjuta staden. Kommen-
dantenöfverstelöjtnant Lambeck gjorde till
en börjanett kraftigt motstånd och försökte
ett utfall, men då svenskarne ryckt när-
2
au gusii.
mare och anlagt en mina, erbjöd han
kapitulation. Douglas begärde då, att
han själf eller några af de förnämsta of
ficerarne skulle komma Douglas till mötes
utanför staden. Under forstå bestörtningen
skickade han utan gisslan två ryttmästa-
re och några kaptener, hvilka genast
fördes till det svenska lågret, hvarefter
en trumpetare sändes med kapitulations-
3 aug u sii.
forslag in till staden. Följande dag blefvo
efter något meningsbyte kapitulationsvill-
koren skriftligen uppsatta. Under rusets
inflytande lät sagde kommendant bortföra
många saker, som enligt kapitulations-
villkoren icke tillkommo honom, men detta 1658.
lät Douglas passera och fick han med-
taga femhundra dragoner och tvåhundra
tatarer, hvaremot alla, som tillförene tjänat
under de svenska fanorna, skulle kvar-
lämnas. Sedan aftåget skett, förehölls de
kvarlämnade deras otrohet, vapnen från-
togos dem och de fördes först till Riga
och sedan till Pommern. Fyra officerare
befunnos emellertid oskyldige och bevil-
jades fritt aftåg.
Därefter gick man löst på Ronneburg,
5 a u g u sii.
hvars kommendant försvarade sig tappert
under tre dagar, men därefter, slagen af
skräck, plötsligt lämnade staden och ut-
s
a u g u sii.
rymde fästningen. Han beviljades jämte
några hundra man fritt aftåg; de, som till
förene varit i svensk tjänst, kvarhöllos. Då
icke tillräckligt med folk till forsvar af fäst
ningen fanns, nedrefs den. Härmed voro
nu alla litauer utdrifne ur Livland, och
Douglas begaf sig åter till Riga, till synes
12 a u g u sii.
för att dårifrån företaga ett falttåg till
Litauen men i själfva verket för att ut-
föra konungens order angående bärtigen
af Kurland.
§ 94. Då härtigen af Kurland, som
Underhånd-
förklarat sig neutral, likväl för länge
ltnSen med
.
härtigen af
sedan brutit mot neutraliteten, gaf ko-
x urian^
nungen Helmfelt order att i Kurland pro-
viantera sina trupper utan att därvid fästa
afseencle vid härtigens åberopande af sin
neutralitet, hvilken konungen för öfrigt
icke erkände längre, än som härtigen
uppfyllde sin plikt. Nu hade härtigen
emellertid afgjort tagit parti, i det han
nekat nödiga lifsmedel för de svenska
truppernas underhåll, samtidigt med att
han tillhandahållit konungens fiender, po-
lackerna, sådana, förebärande tvingande
nöd såsom skäl därtill. Douglas hade
också fått order, af innehåll att allden-
stund härtigen genom lönliga anslag mot
konungariket Sverige och genom hemliga
underhandlingar med polacker och mos-
koviter motarbetat konungens förehaf-
vande, gjort stämplingar med moskoviter-
11a, sökt draga kurfursten af Brandenburg
från svenskarne öfver på polackernas sida
och brutit mot det fordrag, han ingått
med Bengt Skytte, skulle Douglas, då
man nu hade viss förhoppning på ett
5 3 1