152 / 401
F E M T E B O K E N
527
1658. håll i Moskva. Efter afslutandet af freden
20 febru ar i.
med Danmark skref konungen tili sånde-
budcn, som skulle förhandla med mosko
viterna, att de icke genom für obilliga
villkor skulle göra tsaren obenågen for
freden, hvilken konungen framföralltannat
önskade få till stand. Och på en af Con
rad Berner öfverlämnad skrifvelse afgaf
konungen det svar, att han ville gårna
ingå fred med moskoviterna, och for detta
åndamål borde hans såndebud nu frigif-
vas för förhandlingarnas företagande,
hvartill de skulle erhålla nya fullmakter
och sårskilda order. Förhandlingarna
borde forlåggas till grånsen på ort, som
man funne lämpligast. Man hade ingen
anledning att tvifla på en lycklig utgång,
då båda parterna önskade fred, så vida
icke utomstående af sjålfviska intressen
komme emellan och störde förhandling
arna. För öfrigt skulle sändebuden för-
säkra tsaren, att konungen, lämnande å si
do allt öfrigt, var fast i sin föresats att
ernå fred och vänskap med tsaren och
lefde i den goda förhoppningen, att
denne ville vidtaga mått och steg för att
hindra polackernas förehafvanden. Han
misstrodde icke mindre polackerna an
danskarne, som försäkrat, att de icke
skulle ingå fred med Sverige utan po
lackernas samtycke. Men framför allt
skulle de framhalla för tsaren det goda
tillfälle hvilket nu erbjöds att hämnas den
skymf, som blifvit honom tillfogad genom
anbudet af Polens krona, hvilket anbud
sedan återtagits.
15
m a r s .
Konungens förhoppning på fred med
moskoviterna rubbades emellertid genom
deras anfall på Ingermanland och fore
taget att med en betydande styrka be-
lägra Jama. Sedan freden med Danmark
redan var afslutad, visade sig också, hvad
moskoviterna verkligen hade i sinnet, då
de öppet ställde sig på ilendens sida.
2
april.
Konungen beslöt då att gå till anfall
mot dem och gaf därför Wrangel order
o
o
att hålla sig redo, förstärka trupperna
i Livland och eröfra Kockenhusen för att
korsa moskoviternas planer, som gingo
ut på att anfalla Riga och Reval, samt
tvinga dem till fred genom att bortföra
allt artilleri och krigsredskap, som de
hade dår. Emellertid gaf konungen guver- 1658.
nören i Riga, Helmfelt, order att icke
öppna några fientligheter mot moskovi
terna, förr an visshet vunnits, om de ville
årligt förhandla.
o
§ 91. Emellertid hade efter ett infall
Moskoviterna
i Ingermanland fem tusen moskoviter i
är0 bcnägna
mars månad omringat Narva och begårt,
^ied'
&
&
75
mars.
att någon från staden skulle förfoga sig
till dem för underhandling. Med anled
ning håraf skickade Krister Plorn till dem
Lode, för hvilken den moskovitiske fålt-
herrn Chovanskij framhöll, att detta hår
liga land, som var med så starka fåst-
ningar försedt, från urminnes tider tillhört
tsaren och måste tillhonom återlåmnas samt
att, dårest icke sådant godvilligt skedde,
man skulle skrida till våld. Hårpå fick
han på öfligt krigsmanér af Lode ett stolt
svar. Foljande dag hölls till firandet af
¡6 mars.
freden med Danmark en tacksågelsefest,
hvarvid i Narva såvål som i Ivangorod
alla kanoner spelade. Denna ståtliga
kanonad, som hordes rundt om i Liv
lands alla ståder, våckte icke ringa be-
störtning hos moskoviterna, hvilka meraån
andra folk togo intryck af yttre sken.
Moskoviterna trodde nu, att Magnus
Gabriel de la Gardie var på våg från
Livland för att deltaga i förhandlingar
na med polackerna, och de fruktade att
blifva förekomna af desse. Man hade
också anledning att förmoda, att mosko
viterna verkligen hade lust till fred, eme-
dan de, sedan engelska ambassadören
tagit afsked, låto söka efter honom i
Kurland och Preussen och gårna ville,
att han skulle återvånda, samt clåraf att
de med stor långtan motsågo Berners
återkomst från konungen.
Emellertid hade moskoviterna börjat
belågra Jama, hvilken stad efter stor
manspillan måste kapitulera, då kommen-
danten saknade tillråckligt forråd af krut.
Enligt kapitulationsvillkoren skulle staden
efter sex timmar öfverlämnas åt mosko
viterna, hvilka dessförinnan emellertid
plötsligen öfverraskades af Krister Horn,
som brutit upp från Narva. Efter fyra
timmars fåktning drefvos moskoviterna
bort, hvarvid tvåhundra af dem stupade.
Fem fanor togos af svenskarne, af hvilka
6 8