78 / 401
F E M T E B O K E N
4 5 3
att n å g o t sarsk ild t darom sk u lle in ta g a s
i fordraget, utan b e g ä rd e , a tt sv en sk a rn e
sku lle nöja s ig m ed k o n u n g en s m un tliga
löfte, att rä ttv isa sk u lle v ed er fa ra s d e s s e
borgare. Men sv en sk a rn e invänd e, a tt
då den k änd e sjö rö fva ren fö r eg ifv it s ig
hafva han diat efter p o lsk a ord er, vo re
det uppenbart, a tt sak en m å s te b lifva
foremål for u nd e r sök n in g , huruvida det
tillkomm e P o len n å g on rätt a tt ö fv a
kaperier på Ö s te r s jön , så som nu sk e tt,
och därför v o r e d e t så m y ck e t v ik tig a r e ,
att saken in t o g e s i ford raget. K on u n g en
kunde ick e finna anna t än a tt k o n u n g en s
a f Po len förfarande v o r e en k ränkn ing
a f d e nord iska rik en a s r å ttig h e te r på
Ö ster sjön , och man m å s te därför så m y c
ket m era förundra s ig ö fv e r a tt d an skarn e
hår kunde s tilla tig an d e å s e , huru p o lsk e
sjörö fvare d ristad e a tt b e g a g n a s ig a f
danska hamnar, lik som d e t v ä ck te fo rvå
ning, a tt d an sk e und erså tar kund e ostraf-
fadt tillåtas a tt b etjäna po lackerna .
Gu inea-affären v ä ck te en h ä ftig o rd
strid. D e t om förm ä lda b y te t h ad e redan
före T o stru p fo rd ra g e t b lifv it b r a g t i afri
kansk hamn, som redan då var i dan sk
b esittn ing . W r a n g e l h ad e o ck så vid Kor-
sör ta g it e tt d an sk t fa r tyg , ka llad t D e l
m enhorst, som ick e fore T o strup ford ra -
g e t blifvit fördt i n å g on s v en sk hamn.
I en ligh e t med R o sk ild e-fred en v o r e man
icke förpliktad a tt å te r stå lla annat än
fästn ingen i G u in ea ; d e t ö fr ig a m å ste
betrak tas så som lö sö r e , h v ilk e t tillkomm e
konungen a f D anm ark , då fä stn in g en föll
i hans händer. C a r lo ff h ad e b em äk tig a t
s ig sa gd a fä stn in g ick e så som korsar
utan i eg en sk a p a f k rig sb e fä lh a fv a re , som
hand lade på k o n u n g en s a f D anm ark o r
der. D e sak er, som i k o n u n g en s namn
eröfrats om b ord på d e t vid fä stn in gen
lig g and e fa r ty g e t, h ö rd e under kapare-
råtten, och sv en sk a rn e kunde ick e till
sin formån åb erop a R o sk ild e fr ed en s e lfte
artikel.
Hårpå sv a rad e sv en sk a rn e , a tt m ellan
civ iliserade folk v o r e d e t b ruk lig t, a tt en
kryssare, som ick e v ille a n se s så som ka-
pare, förde de erö frad e sak erna till en
p lats, där d e kund e förk laras så som rätt-
m ä tig t b y te . Men d e tta h ad e C ar lo ff ick e
kunnat g ö ra , då där ick e fanns nåofon i
m ed b e fo g e n h e t a tt erkänna sakerna s å
som rä ttm ä tig t b y te , och för ö frig t kunde
C a r lo ff ick e d öm a i e g en sak . F ö r dan
sk arn e v o r e det därför ick e tillfyllest-
g ö r a n d e , a tt d e saker, som blifvit taona
'
o
före T o stru p fö rd ra g e t, förts till en afri
kan sk hamn , ty för att få b e sittn in g srä tten
erkänd , m å ste d e föras till dansk hamn.
D e s s u tom v o r e d e t en v ä sen tlig skillnad
m ellan hvad krig förand e konun gar och
d era s stä llföre trädare fö r e to g e och hvad
en en sk ild p erson på e g e t b e v å g tilläte
s ig . S å lunda kunde ick e W r an g e ls eröf-
ring a f far tyg jäm stä lla s med Carloffs
rofferi i A frika. Man kände fullväl, att
C a r lo ff på e g e n räkn ing och risk före-
ta g it d e tta sjo tå g , och danskarne kunde
ick e framdraga n å g o t b ev is för a tt ko-
nun g Fredrik lämnat n å g o t b idrag därtill
eller a tt de, som åtfoljde Carloff, voro
bundne vid h onom g en om ed. A f allt
d e tta fram gick , a tt C ar lo ff icke vore annat
än en kapare eller sjörö fvare. Man hade
v iss e r lig en förut hört talas om att fäst-
n ingar och städ er blifvit in tagna a f k a
pare, som vå lla t m ycken skada så till
lands som va tten . D e o st- och västin-
d iska kom pan ierna i H olland förde inga
andra k rig än för annans räkning. E n g e l
sk e kapare hade under s en a s te spanska
k r ig e t i Am erik a till lands tillfoga t span-
jo r ern a sto r skada. I R o sk ild efred en hade
g jo r ts en v ä sen tlig sk illnad mellan hvad
som a f krig förande konungar och deras
officerare eller so lda ter eröfrats och hvad
en en sk ild p erson till e g en fordel tag it på
eg en -risk och kostnad . I det förra fallet
hade stipu lera ts, a tt allt hvad som under
p å g å en d e k rig b ortsnappa ts, sku lle stanna
h o s eröfraren utan a fse en d e på om ta g e t
lö sö r e b lifvit fördt till sv en sk eller dansk
hamn före T o stru p fö rd ra g e t, end a st p la t
sen sku lle afträdas. Men beträffande ka
pare hade man ö fveren skomm it, att allt
hvad a f såd an e blifvit bortsnappad t och
ick e b lifvit fördt till dansk hamn sku lle
er sä tta s.
S lu tlig en a fgå fvo sv en sk a rn e skriftligt
u tlå tande an g å en d e de ännu icke dryftade
punk terna, h varö fver danskarne sen t om
sider på T e r lo n s ifriga uppman ingar ytt-