S_KonugCarlXGustafsBragderII

44-8

F E M T E B O K E N

,6 5 8 . men för sjöfarten i Sundet anlagga en

fästning på Hven, hvaremot de forsak

rade, att om Hven forblefve i deras ago,

skulle de icke dar bygga någon fästning

till nackdel för Landskronas hamn.

Då nu den holsteinska saken blifvit

afgjord, började danskarne ifrigt yrka på

svenska arméns aftåg, enär återstående

punkter icke voro af den vikt, att de

för dessas slutbehandling fortfarande skulle

behöfva bära en sådan tunga. Men det

var alltför tydligt, att, därest danskarne

val blefve befriade från den bordan, skulle

de till en oviss framtid uppskjuta olriga

saker. Anledningen till att de reste så

många hinder för uppsåttandet af ett

separatfordrag var, att de trodde, att

Carl Gustaf skulle nodgas att snarast

möjligt låmna Danmark för att motar-

beta forbindelsen mellan österrikare och

polacker.

Danska rådet gick endast motvilligt

in på att gifva åt konungen och hans

familj full suveränitet eller ett af konunga-

riket Danmark oafhängigt öfverherrskap

öfver härtigdömet Schleswig. Ja, många

af adeln sågo med oblida ögon denna

konung Fredriks str'åfvan och ogillade,

att rådet utan tvingande skal dårtill gif-

vit sitt bifall.

Danskfór-

§ 35. Vid en señare hállen samman-

kp lu tT ~

komst ville danskarne i andra artikeln

maj.

af fordraget inrycka orden, att handeln

icke blott skulle vara ostörd utan åfven

fredad för nya pålagor, hvilket uttryck

svenskarne icke godkånde, då dem dårige-

nom skulle betagas råttigheten att i sina

hamnar höja tullen efter omståndighe-

terna. Tredje artikeln om fråmmande

flottors utestångande från Östersjön hade

danskarne affattat i svåfvande ordalag,

under föregifvande af att de icke ville

uppvåcka någon misstro. Hårvid visade

sig Benningen mycket ifrig, emedan han

insåg, att hollåndarne hårigenom skulle

forhindras att komma sina bundsforvanter

på Östersjön till hjålp. Betråffande de

omnåmnda områdena i norr anförde dan

skarne, att det icke vore brukligt att

salja lander för penningar, men de kunde

utbyta dem mot andra eller, om nöden

krafde, förpanta dem. D e af svenskarne

erbjudna form ånerna gá llele för ö fr ig t 1658.

blott viss tid, h va rem o t hår var fråga om

ett afyttrande a f d e s sa k inder för evård -

lig tid.

E tt annat tv iste äm n e v o r o d e N orrk ö -

m aj.

p ingsfartyg, som före k r ig e ts förk larand e

vid Rügen b o rtsn app a ts a f p ira ter. F ö r

dessa vågrade danskarne a tt låm na n ågon

ersåttning, ursku ldande s ig m ed a tt far

ty gen blifvit b o rtsn appad e på o rd e r från

Polen. D e t var dock vål b ek an t, a tt d e s s e

pirater utrustats i K öp enh am n , a tt b y te t

åfven forts dit och a tt n å g o n h ö g h erre

i Danmark fått sin del a f d e tta rof. F ö r

att icke afslutandet a f trak ta ten m å tte

förhindras fö r e slo g o d an sk a rn e b e tr ä ft-

ande Hven i en ligh e t m ed S te ttin fordra

g et en samm ankom st a f riksråd på grån -

sen mellan rikena, hvarvid d an sk a rn e sk u lle

förebringa g iltiga skå l for sina an språk .

Ehuru danskarne g en om sitt förha ln ing s-

sått buro skulden till de lån g sam m a för-

handlingarna, påyrkade d e ick e d e s to

mindre afförandet a f de sv en sk a trupperna.

Dåremot invånde sv en sk a rn e , a tt a llt

15 mai-

måste först vara ordnadt b etrå ffande H v en ,

och att man dessförinnan b o rd e få ty d lig t

besked om hvad som i s ep a r a tfo rd r a g e t

menades med fien tliga flo tto r sam t huru

ett verksam t forsvar a f S u n d e t sk u lle

ernås, så att hollåndarne m å tte forh indras

att under förevändn ing a f a tt k on v o je ra

handelsfartyg sånda en flo tta in i Ö s t e r 

sjön. D e tta ville danskarne ick e forstå

utan ståmde upp den gam la v isan , a tt

de icke ville våcka några m isstank ar.

Men i sjålfva verket v ille d e en d a st hå lla

en våg öppen för s ig för a tt, når d e t

passade, kunna slingra s ig undan m ed

hjålp af de svåfvande o rd a lag en i R o s-

kildefreden. Beun ingen und erb lå ste e ld en

och underhöll gen om löften om hollån -

darnes hjålp danskarnes h årdnack enh et,

och desse gjorde s ig all m öd a a tt i allt

anvånda svåfvande u ttryck .

Emellertid förflöto dagarne, och dan-

20 maj-

skarne fasthöllo alltjåmt sin m en in g a n 

gående Hven , men slu tligen g in g o d e in

på att svenskarne sku lle upp rå tta e tt

forslag rörande skydd a f Sund et. D e tta

skedde, och till forslaget fo g a d e s några

ånnu oafgjorda punkter, som h ittilis ick e

maj.