Previous Page  71 / 401 Next Page
Information
Show Menu
Previous Page 71 / 401 Next Page
Page Background

f e m t e

b o k e n

alldeles sårskildt sa tt k omm it i b e s ittn in g 1658.

i

6 5 8. forts under Sjalland; att ons

alldde^

^ ^

att konungen komm it i b e s ittn in g a f d em ,

i och med detsamm a han in r eg istr e ra t

dem bland de fartyg , som han förvärfva t

i kriget.

Beträffande forbundet v o r o dan sk arn e

alltjämt ob eslu tsamm e, och man v is s te

icke ratt, antingen de sak n ad e lu st dårtill

eller om de um g in go s m ed andra p laner.

Emellertid, om de k omm e a tt fo r tså tta sin

de fått rätt att i juridiska mål hänvända förhalningspolitik, voro sv en sk a rn e b e ­

sig till Skåne, skulle de i öfrigt sortera slutne att an taga de punk ter i fo r s la g e t,

som kunde tjäna till b efram jand e t a f

verkställigheten a f R o sk ild e fr ed en , och

for att få ett slut på sak en in sä tta dem

i separatfordraget.

Efter oåndliga tv ister g in g o d an sk a rn e

slutligen in på att hårtigen a f G o tto rp

löstes från länsp likten och erhö ll su-

veränitet öfver S ch le sw ig och S v a v s te d s

invånare

såvål i ecklesiastiskt som administrativt

hånseende lydde under Sjalland; att

Christian IV endast af gunst och nåd

tillåtit Hvens invånare att vånda sig till

Skånes landsting såsom appellationsdom­

stol, emedan Lund låg dem nårmare an

Ringsted, men då ons invånare velat

missbruka detta privilegium och befria

sig från lifegenskapen, hade genom en

kunglig forordning beståmts, att ehuru

446

under Sjalland och stålla sig denna pro

vins’ lagar till efterråttelse.

Håremot invånde svenskarne, att om-

nåmnandet af Hven i Vordingborg hade

alls ingen betydelse, och att intet sårskildt

omnåmnande af on skett i fredsfordraget,

berodde på att den ansetts såsom en del

af Skåne. Dåraf att Huitfeldt omnåmnt

Hven i samband med Skåne, foljde all- amt med undantag a f fyra p reb end en .

deles icke, att denna ö icke vore en del

af denna provins, ty i samma kronika

omtalas på samma sått Lister, som dock

ostridigt var en del af Blekinge. Om

Hven åfven en tid i juridiskt afseende

sorterat under Sjalland, foljde icke dåraf,

Dåremot nekade konungen a f D anm a rk

att upphäfva sam regeringen ö fv e r H o l­

stein, förebärande så som skå l den ed ,

som han svurit detta lands Ständer. H å r ­

tigens representanter an så g o s ig ick e

heller böra vidare påyrka denna sak , i tank e

att ön var en del af Sjalland, lika litet att afgörandet, om det låm n ad e s å t H o l-

som Fyn och Falster voro delar af Jylland,

fastån dess lagar och forordningar voro

gällande för dessa öars invånare. A f

samma skål skulle då för framtiden i

Halland, Skåne och Blekinge, som nu

voro med konungariket Sverige för evigt

införlifvade, också dansk lag och rätt

fortfarande blifva gällande. A f bondemas

på Hven stållning kunde man lika litet

draga någon slutsats som af den omstån-

digheten, att bönderna på Fyn hade samma

stållning som bönderna i Skåne.

V idare vågrade danskarne att ingå på

utvåxling af de svenska och danska far-

tygen eller att godkånna de af svenskarne

anförda skål för att fartygen skulle be-

traktas som lösöre. Ty då skulle ju också

de svenske soldaterna hafva rätt att bort­

fora bondemas husgeråd, såsom bord

bankar och plogar, som redan genom

brandskatten voro inlösta. En helt annan

sav vore, om någon skänkt konungen

cessa fartyg, eller om konungen på något

steins Ständer, sku lle b lifva m indre for-%

månligt för danske konungen , och a tt han

själf skulle komma att g ö ra fram stå lln ing

om upphåfvandet, så snart han m årk te,

att saken gick honom em o t. S å k e r t år

emellertid, att hårtigens r ep r e sen tan ter

skulle kunnat ernå större form åner for

sin herre, om de v isa t m era fa sth e t och

om de icke låtit skråmma s ig a f d an ­

skame och den h o lstein sk a adeln .

S 3 4 - Konungen b le f slu tligen u tled sen

Nya tvister

på alla uppskof, och då d et s to d u tom

om ^ ven'.

allt tvifvel, att H ven tillförene h ö rt till

Skåne, låt han g enom dår ink va rterad e

trupper taga ön i b esittn ing och t o g hyll-

ning af invånarne. Ön som lå g m id t för

Landskrona, var ock så a f v ik t för sk yd -

dandet af dess hamn. Flan aflåt y tte r lig a r e

en allvarlig skrifvelse till sina sånd ebud

med förständigande att bringa sak en till

slut, då han eljes icke kunde b ry ta upp

från Danmark. D å B eun ingen så h å ftig t

motarbetade det föreslagna forbundet

( maj.