72 / 401
j
658
. och oupphorligen h o s sina land sm an m iss-
tänk liggjorde k on u n g en , g a f han tillika
order, att sånd ebu d en på g o d t m an ér
skulle afbryta und erhand lin garn a om fo r
bundet. D e t vo re tillfy lle s t, om man
ställde sig R o sk ild e fred en till e fte r r å tte ls e .
Konungen hade för ö frig t fo rn åm lig a st
for att visa d an skarn e v ån sk ap stå ilt s ig
benagen för d et a f d an sk a rn e erb judna
forbundet.
map
Danskarne sy n te s b e s tö r te ö fv e r a tt
svenskarne under p å g å en d e und erh an d
lingar sa tte s ig i b e s ittn in g a f 1 Iven
och anforde h o s de s v e n sk a så n d eb u d en
allvarliga k lagom å l d ä rö fv e r sam t lå to
otvetyd ig t forstå, a tt d e sk u lle g å till
det yttersta, förr ån d e lå to tv in g a s ig
att aftråda denna ö. V id a re b e sv å r a d e
de sig öfver att W r a n g e l ånnu ick e fort
sina trupper från F r e d e r ik so d d e och kvar-
teren på Fyn .
Hårpå svarad e sv en sk a rn e , a tt on H v en
ansågs a f k onun g en s å s om h ö ran d e till
O
o
Skåne, och att de skå l, som d an sk a rn e an-
fört mot denna å sik t, v o r o fu llk om lig t
betydelselösa. B etrå ffande s v e n s k a h ä ren s
aftåg hade de tillrå ck lig t y ttra t s ig . D e
måste em ellertid u tta la sin fo r v å n in g ö fv e r
danskarnes lån g sam h e t a tt b r in g a sak ern a
till ett slu tligt a fgö rand e. A nnu var e x em -
pelvis den h o ls te in sk a ö fv e r en sk om m e l-
sen icke sa tt på p app er , och m y c k e t
annat å terstod å fven . R o r a n d e H v en
gjorde C o y e t en in g å en d e fram stå lln in g .
Han framhöll, att då d enna o , så som
danskarne sjå lfve erk ån d e , ick e var en
sårskild provins, m å s te den h ö ra till n å
gon annan, an tin g en till S jå lland e lle r
Skåne. D å ön em e lle r tid lå g nårm are
Skåne, så hade s v en sk a rn e s å s ik t m era
skål för sig , och a tt b e v is a m o tsa ts e n
tillkomme danskarn e, h v ilk e t d o ck to rd e
blifva dem syn n e r lig en sv å r t, då in g en
historieskrifvare form a lt, att H v e n n å g on -
sin åg ts a f danskarne anna t ån i fo r en in g
med Skåne. D e s s u tom h a d e d en n a 0
stådse varit^ förenad m ed S k å n e , så v å l
då detta förpan tad es till g r e fv en a f H o l-
stein, som når d e t m ed d an sk a rn e s g o d a
minne af sv en sk a rn e in lö s te s o ch når
det a f M agnus Sm e k å te r u tr ym d e s åt
danskarne. A tt ön råkn a ts till S jå lland s
F E M T E
stift foråndrade icke sak en , ty åfven 1658 .
1''aister och L ang e land tillika m ed en del
a f A ls h ad e i e c k le s ia s tik t a fse en d e hört
undei b isk op en 1 O d en se . Ja, 1 gam la
tid er h ad e h ela S v e r ig e och Danm ark i
k y rk lig a å rend en so r tera t under b iskop en
i H am b u r g . V id a re b e g a g n a d e s ig F yn ,
L o lland och L an g e land a f d e jy llånd sk a
d om s to la rn e . L ifegn e b ond er funnos åfven
a n n o r s tå d e s ån på S jålland och a tt in-
vån a rn e på H v en k a llad e s till S jållands
la n d s tin g , b e v isa d e icke a tt denna ö ut-
g jo r d e en del a f S jå lland . Vid aftrå-
d e ls e r h ad e B lek in g e alltid hört ihop
m ed S k å n e , men d o ck alltid varit en
sjå lfs tå n d ig prov in s. H v en och L ister hade
v is s e r lig en så rsk ild t om nåm n ts, ehuru all
d e le s o n ö d ig t, då danskarne sjå lfve er- •
k ånd e , a tt L ister hord e till B lek inge.
F ö r ö fr ig t hade h istorien uppdragit grån-
sen m ellan G o ta land och Danm ark »midt
i Ö r e su n d » , så som den dan sk e h istorie-
sk rifvaren P on tan u s u ttry ek te sig . Under
C h risto ffer I h ad e H v en hört till Lunds
stift, tilis ön förpan tad es till H o lstein .
I den a ftråd e lseak t, som konungen a f
D anm a rk nu upp rä tta t, om nåm nd es sår
sk ild t a lla p la tser , hv ilka nu tillhörde
e lle r tillfö ren e tillhört S k ån e , och var d et
k o n u n g en s a f S v e r ig e afsik t att återfor-
vårfva a llt, som tillförene hört under
S v e r ig e . D a n sk a rn e b o rd e dårfor hafva
g jo r t e tt så rsk ild t und an tag för denna
ö , för a tt den sk u lle kunna stanna i de-
ras b e s ittn in g . A tt H v en b lifvit sårsk ild t
om n åm nd i V o rd in gb o r gu tk a ste t, men
señ a r e ick e om nåm n ts, inverkade icke
på sak en . S v en sk a rn e hade nåm ligen då
in g en a b so lu t v is sh e t, a tt ön var en del
o
'
a f S k å n e o ch dårfor hade man h elt en
k e lt b e g å r t S k å n e utan a tt tala 0111 hvad
dårtill hörd e. D år for a n så g s d et lika o n ö
d ig t a tt b e g å r a H v en och S a ltho lm som
A n h o lt och L æ so . Om danskarne an sett,
a tt ön ick e tillhörde S k ån e , dit den dock
alltid h ö rt, sk u lle d e tyd lig t s a g t ifrån
d e tta . Invånarne på A m a g e r voro frie
lik som sk ån in ga rn e, ick e lifegn e så som
sjå llåndarne, men ick e var A m a g e r dårfor
en d el a f Sk ån e .
D a n sk a rn e h y s te em ellertid sto r frtiktan
,för a tt k onu n g en a f S v e r ig e sku lle till
B O K E N
447