8 / 401
r
Å H A F V A VI
då hunnit till år
1658
, hvilket,
rikt på ovanli-
g a handelser,
sku lle gifva ko-
nung Carl G u s
ta f lön för ut-
s t å n d n a m ö -
dor. V id åre ts början befann s ig ko-
nungen i W ism a r, dar han g ick till råds
med s ig sjä lf och tank te på u tvägar att
undanröja de svå r igh e te r , som dag från
dag h opad es. T y ehuru vapen lyckan under
det g å n gn a året v ä sen tlig en stärkt hans
stä lln ing och fö r sv a g a t danskarnes krafter,
och ehuru hans armé i v in terkvarteren
i H o lste in och Jylland funnit vä lbehö flig
v ed e rk v ick e lse och vux it i antal, foru tsåg
han dock ännu stö rre svårigh eter, då
fiendernas antal vä x te , i samm a mån som
hans ly sand e tapp erh et g a f honom större
fram gångar. V änn er och ilender stod o
o ck så undrande, huru han hädanefter a f
eg en kraft sku lle kunna hålla s ig uppe.
M o sk ov iterna , som ick e längre ville
låta s ig g ä ck a s a f p o lacker och österri-
f
kare, hade v isse r lig en låtit fram skym ta
någon b en ä g en h e t till förlikn ing, men
att återlamna de i L ivland eröfrade plat-
serna, därtill kunde de icke formås, och
att k öpa freden a f dem g en om afträdelse
a f clessa p la tser v o r e skym fligt.
T ill förekomm ande a f Danm arks under-
ku fvande g jo rd e s ifriga b em ödanden a f
österrikare, po lacker, brandenburgare och
nederländare, och en stark armé stod
redan färdig, hv ilken så snart årstiden
det tilläte, skulle öfverfalla konungen
1658
.
på den trånga cimbriska halfön, dar
omringa honom och upprifva hans här
eller åtm instone hindra vidare rekrytering.
Ehuru konungen i k lokhet och tapperhet
var füllt vuxen sina m äk tigaste ilender,
hämmades dock hans görande öfverhöfvan
a f penningbristen , och äfven om stats-
kassan varit än så val fylld, skulle den
icke varit i stånd att betäcka så stora
kostnader. Och Frankrike och England
voro endast frikostiga på tomma ord
och löften. Enda u tvägen att komma ur
trångmålet var därför att under vintern
gö ra ett anfall på de danska öarna, innan
ännu ilendernas trupper hunnit förena
sig för att med hela sin styrka bryta
in. I denna afsikt hade konungen gifvit
W ran gel order att anskaffa så många
fartyg han kunde och passa ett tillfälle
att sä tta öfver trupperna till Fyn , där
det smalaste sundet skiide on från fast
landet. D e t hade ingått underrättelse,
att polacker och österrikare redan förenat
sina trupper vid N e tze och stodo redo
att göra ett infall i Pommern tillika med
brandenburgarne, som dock icke gärna
ville deltaga i sp eiet utan inskränkte sig
till uppviglingar. Konungen hade därför
befallt sina regem enten att hålla sig i
beredskap för att, så snart order ingått,
sä tta s ig i marsch.
§
2
. Guds försyn hjälpte konungen och
Konungen
banade för honom en jämn väg till de
s[ f r en vdf
c
,
ofver isen till
danska öarna. T y med anledning ai den
garncu
o van ligt skarpa och ihållande kylan be-
slö t konungen att föra sin armé på den
öfver hafvet b y g gd a bryggan rätt in
1
53