S_KonugCarlXGustafsBragderII

1658

. hjärtat a f Danmark . Därför b eord rad e han

g en a st de reg em en ten , som lämnats för

skyddandet a f Pomm ern , att med all sk y nd-

samhet tåga till K iel, dit han sjä lf o ck så

afreste från W ism ar, sedan han g ifv it

januari,

de små i Pommern ordet a tt n o g a g ifva

akt på fienden och hindra h onom att

öfver de frusna vattnen g å till n å g o t an-

fall på de fasta p latserna. K onun gen var

så säker om sin fram gång att han med-

delade S tenb ock , som fö r etag it ett infall,

hvilket då öfver de hårdt tillfrusna sjö-

arne och kärren b ek väm liga re kunde

ske, att han inom tre veckor sku lle från

Jylland sända honom underbara nyheter.

På konungen s order hade W r a n g e l

jäm te de förnäm ste gen era lerna kom-

mit till K iel för att rädp läga om p lanen.

E fter anförande a f alla skäl för och em o t

b e slö ts ett angrepp på F yn , vare s ig

kylan sku lle g ifva s ig eller tilltaga . U t-

g å end e från denna plan sk ickad e k o 

nungen W ran g el i förväg till Frederiks-

odde för att samm andraga de här och

hvar i Jylland i vin terkvarter lig g and e

regem en tena och för att vid denna stad

januari.

mönstra trupperna. Om slag i väd erlek en

inträffade em ellertid , temperaturen b le f

blidare, tilis p lö tslig en en skarp ky la å ter

inträdde. D å g a f konungen p falzgrefven

a f Su ltzbach order att med fem ton r e 

g em en ten rycka fram m o t K iel för att be-

vaka rörelserna i T ysk land . P fa lzgrefven

sku lle stå i flitig korre spond en s m ed

W iirtz och Bernhard Müller, hv ilka hade

uppsikt öfver Pomm ern , och tillsamm ans

med dem hålla s ig b eredd att m ö ta an-

fall, som tilläfven tyrs kunde riktas m o t

detta land a f polackerna en samm e eller

;

januari.

i foren ing med österrikarne. S jä lf b e g a f

s ig konungen från G o ttorp , där han uppe-

hållit sig några dagar, till F len sbu rg ,

dit härtigen a f Sach sen -W eim ar och A sch e-

b erg med sina regejnen ten i ilmarsch

komm it fran härtigdöm et Brem en . D enn a

natt rådde skarp kyla, men m o t k onu n g 

ens förväntan hade till följd a f en våld-

sam o stlig storm isen bräck ts och lo ss-

nat från stränderna, drifvits ut och sla-

g its i stycken . Icke d e sto m indre b e g a f

s ig konungen till H adersleb en , sedan

W ran gel dagen förut brutit upp från

¡ OS

F E M T E

F r cd e r ik so d d e och tort sina regem en ten

1658

till S ten d eru p och foljande d a g vidare till

I Ic ilse , d it o ck så k onu n g en sjä lf b eg a f

s ig . W r a n g e l h ad e låtit n o g a undersöka

isen savä l o fvan för F red e r ik sodd e som

n edan för A s s e n s och befann s den så

stark , att, om kylan sku lle fortfara ett

par d agar m ed samm a strängh et, skulle

h ela armén kunna föras öfver. A ren sdorff

sk ick ad e s ut m ed fem tio ryttare och ett-

hundra fo tkn ek ta r och an lände till Brandsö,

hvarifrån d an skarn e bortfort så som fångar

till F yn fem s v e n s k e ryttare. D å på hela

on ingen fanns a tt anträffa, lå g det an-

ta g a n d e t nära, att man från denna plats

sku lle kunna k omm a ö fver till Fyn . Sedan

v is sh e t härom vunn its och W ran g e ls råd

att gå ö fv e r d et sm a la sund et vid Brandsö

vunn it k o n u n g en s g illand e , sa tte s ig äf-

ven k on u n g en sjä lf i marsch dit. W ran gel

lät ry tter ie t stanna m ellan H adersleb en

och K o ld in g , men sjä lf fa ttade han po sto

vid byn H e ils , hvarifrån han sk ickade

etthundra ry ttare och lika m ånga dra

g o n e r till B randsö . A f d e s s e sku lle en

korpral m ed fem ry ttare b e sik tig a isen

vic.1 Iv er snæ s, en udd e på Fyn . D å de

hunn it e tt b o s sh å ll från stranden , brast

isen , och d et var m ed knapp nöd de

kund e rädda sina lif, men hästarne g in g o

till b o tten . D å rpå kom k onungen med

W r a n g e l till B rand sö för a tt sjä lf under

sök a isen , innan han fo r e to g en så farlig

färd. U nd er d et a tt k onun g en uppehöll

s ig på isen , b ro t W r a n g e l upp med några

ry ttare och red m o t Iversnæ s, där han

kunde s e de på strand en upp stä llda dan

sk a trupperna. H an m ärk te, att solstrå-

larne stärk t verka t på isen och att denna

brast under n ågra danskar, som vågad e

s ig för lån g t ut. På m o tsa tta stran-

den b efunno s ig ä fven några bönder,

som a f alla krafter bråkade sönder isen,

under d et att de på stranden p lacerade

kanonerna g å fv o en oa fb ru ten eld. Ku-

lorna g en om b o r r ad e isen här och hvar

och träffade m ån ga a f sven sk arn e, så

att om de fo r tsa tt läng re på denna is-

b ry g g a , sku lle de b lifvit u tsa tte för all-

varlig fara. W r a n g e l an så g därför k lo 

k a st a tt fora truppen därifrän, hålla den

u tom sk o tth å ll och inställa vidare fram-

R O K E N