S_KonugCarlXGustafsBragderII

FEMTE BOKEN

4 °9

1658

. tågand e m ot Iversnæs. D e tta var em eller-

ticl den sm a la ste p a ssag en , men strøm 

men, som g ick forbi ndden, var strid

och g jorde isen i icke ringa grad osäker.

Für närmare undersökn ing a f isen b lefvo

två löjtnan ter u tsk ickade tili den södra

udden, dar va ttnet var öppnare. Lika-

led es lato Erik D ah lbergh och Linde-

b e rg b e sik tig a isen ofvanför M iddelfarts

sundet. V ä s tg ö ta re g em en te b le f tillba-

kask ickad t tili F rederik sodd e för att hin-

dra danskarne att företaga n å g o t mot

denna stad , hv ilket lått kunde sk e, då

den åt hafvet b elågna sidan var nåstan

öppen och lätt tillgäng lig . F o rst sen t

på natten å terkomm o de båda löjtnan-

terna och rapporterade, att de funnit

isen på båda sidor om udden tillräck ligt

stark, men att på vänstra sidan mot

T yb r in g och F o n s sk o g e n syn te s en vak,

hvilken på sina stållen var två alnar

bred ; dock var iskan ten på båda sidor

om vaken g an sk a stark. Man låt då fora

dit bräder och bjålkar sam t halm och

reg em en ten a fingo order att tid igt fol-

jand e m orgon bryta upp till Brandso.

Under samma natt intrådde åter en

skarp ky la och danskarne arbetade a f alla

krafter på den m o tsa tta stranden med

att b rå k a sond e r isen . O ak tad tD ah lb ergh ,

som vid d agen s inbrott återkom från

F rederik sodd e och beråttade, att isen

dår var lika stark, b e s lö t man att taga

våg en öfver Brandsö. D e t an såg s nåm-

ligen icke k lok t att ödsla bort tiden med

att gö ra en om v å g a f fem mil, då trup-

perna redan voro i marsch.

öfvergånqen

- Därför bröt konungen upp från

på isen till

H e ilse och g a f ö fverste Borneman order

Fyn.

januari.

att marschera förut till Brandsö med for

truppen, och själf följde han tått efter.

Dårpå b le f den löjtnant, som dagen fo rut

b esik tiga t isen, ånyo med tjugufyra ryt-

tare sk ickad till vänstra sidan, följd a f ett-

hundra ryttare och dragoner. D å nu den 

ne afgifvit enahanda rapport som tillför-

ene, fick Borneman order att g en a st följa

efter med förtrupperna och göra anfall

på S eh e s ted s regem en te, som hade fattat

p o sto på Fyn på m o tsa tta stranden. Emel-

lertid hade konungen ståilt sitt folk i

slagordn ing på Brandsö, så att K las T o tt

komm enderade den högra och Fab ian

1658

Berendes den vänstra flygeln , hvars öf-

verkomm ando konungen själf ö fvertog ,

under det att öfverkomm andot öfver högra

flygeln lämnades åt W rangel. Infanteriet

fördes a f Jakob Casimir de la Gardie och

V avassour, hvilka emellertid, då de nå

g o t långsam t fram tågade, först efter slutad

träffning hunno fram. K onungen hade be-

fallt, att ryttarne skulle leda hästarne

efter s ig i spridd ordning, tilis de hun

nit öfver stromfåran, dår den största faran

var, likaså sku lle kanonerna öfverföras

på samm a sått. Så snart de komm it öfver

strömdraget, skulle de åter sitta till håst

och med tått slutna leder g å lö st på fien-

den, som vån tade dem i uppstålld s la g 

ordning. Em ellertid, då fotfolket marsche-

rade n ågo t långsam t, låt Borneman, som

redan hunnit öfver strömdraget med för

trupperna, afgifva rapport, att de på stran

den posterade danskarne oupphörligen för-

stårk tes och ville han därför veta, om

han sku lle g å till anfall eller invånta mera

folk till betåckn ing. D å låt konungen

W ran g el rycka fram med högra flygeln

för att understödja avan tgardet. S jålf

höll han för k lokast att stanna i stillhet

på Brandsö med den vänstra flygeln för

att invånta infanteriet, som var på marsch

från Stenderup , äfven därför att danskarne,

hvilkas största styrka stod vid Iversnæs,

icke m åtte g å öfver till ju tska stranden,

dår den sven sk a arméns tross var låm-

nad utan konvoj. Men då han såg , att

danskarne bröto upp, ville han icke långre

vånta på infanteriet utan ilade efter. D å

han emellertid hunnit halfva vågen mellan

Brandsö och Fyn , fiele han den god a

underrättelsen , att öfverste S ch ested , som

hade fattat p o sto på stranden icke långt

ifrån T yb r ing och F ön s sk o g , blifvit

slag en a f W rangel och Borneman och

gifvit sig sjålf och de fleste officerarne

fångne, till bev is hvarpå två fanor med-

förcles. Dära f fick konungen anledn ing att

påskynda sin marsch för att person ligen

d eltaga i en så g od forråttning.

. D å konungen komm it till Fyn , er-

Träffning

for han, att öfverste Jens von Hadersleben ,

en vici Fers-

som under Ulrich Christian G y lden loves

næs'

op a ssligh et kommenderade trupperna, bru-