S_KonugCarlXGustafsBragderII

F E M T E B O K E N

1658

. hade före träffningen tre tusen ryttare,

sjuhundra ty sk e fotknek tar och ett tu 

sen femhundra egn e , hvilka alla, med

undan tag a f ryttmästaren Rumohr, som

vid s la g e ts början stupade, folio i sven

skarnes händer. A f sven skarn e voro tre

tu sen till fots och nio tu sen till hast, in-

delade i fyrtiofyra skvadroner, a f hvilka

gan sk a få i omnämnda sla g sa tte lifvet

till, u tom de som drunknade, då dan

skarne redan vid forstå anfallet råkade i

forvirring och oordn ing.

. G enom denna s e g e r b le f konungen

herre öfver hela Fyn , då intet vidare mot-'

stånd kunde göras. I eg en h ö g person

sa tte han s ig i marsch till O den se, som

var öns hufvudstad, och sande åt skilda

håll afdelningar för att förfölja de från

träffningen flyende ryttarne, a f hvilka tre

skvadroner komm it till Själland öfver

S to ra B elt och där väck t stort allarm

och förskräckelse sam t a f Lübecker förföljts

till S p r o g ö , b e lä g en midt i S tora Belt.

D enn e berättade, att man från N yb o rg

öfver S p r o g ö kunde på isen komma

raka vä g en till Själland. I N y b o r g lågo

fyra ö rlo g ssk ep p infrusna i isen och

d e ssa hade W ran g el g o d lust att be-

m äk tiga sig. Men de ville icke gifva sig,

då de därtill uppfordrades, utan hälsade

de fram tågande sven skarne kraftigt med

sitt artilleri. Och sedan de brutit upp

isen rundt om , drogo de s ig så långt

från land, att de komm o u tom skotthåll

för sven skarn es kanoner.

D å konungen anländt till O dense, kom 

mo p rästerskapet och stadsm ynd igheterna

honom till m ö tes och bådo den segrand e

<_>

hjälten om nåd, hvarpå han vän lig t sva-

rade, att de sku lle vara vid g o d t mod

och in tet ondt frukta. Men officerare och

g em en e soldater, som under s la g e t flytt

dit i stort antal, b lefvo fångne, äfvensom

G y ld en löve själf, som där låg sjuk. F em

danska riksråd, O tte K rag, Gunde Ro-

senkrantz, H enrik Rantzau, Jörgen Brahe

och Iver Vind trädde utan värja inför

konungen och då de tillfrågades, hvarför

de så g jorde, svarade de, att de gjorde

det såsom fångar, b e ty g and e sin under-

dån ighet. Men konungen tillsade dem att

å tertaga sina värjor så som ett deras h öga

värd ighet passande värn. Sårsk ilt vände

1658

han sig till Rosenkran tz med skäm tsam

anhållan, att denne icke skulle göra h o 

nom någon skada med sin värja. R o s en 

krantz sök te g en om sm ickrande tal vin-

na konungen s b evåg enh et, enär han icke

hade rent sam v e te gen om sina mot sv en 

ska nationen utgifna skrifter och då han

året förut vid m ö tet i O den se med stor

ifver b låst under fiendskapen m ot S verige.

Nu nämnda riksråd fingo på paroli och gif-

ven försäkran tillå telse att afresa hvart de

b eh agad e och uppehålla s ig hvar de funno

för g od t. Officerarne åter b lefvo som

fångar förda till F rederiksodde. K onungen

fick här äfven sex tio kanoner, m ycket

ammunition och ett stort forråd proviant,

som lände armén till synnerlig veder-

k v icke lse, hvarjäm te eröfringen a f en

så rik ö i icke ringa mån tillförde trup-

perna b y te. On hade näm ligen icke se tt

en fiende på öfver hundra år, och dit

hade från Jylland och H o lstein för sä-

kerhets skull flyttats m ycken egendom .

F ör öfrigt var detta tå g öfver isen så

m ycket märkligare, som icke allenast

ingen h istoria någonsin om någo t dylikt

förmält, utan äfven detta timat på en

ort, där några dagar förut b lo tt ett

öppet h a f var att se, och konungen

följande lördag med hela armén gicle

öfver, sedan ett eljes fly tande elem en t

inom fyra dagar erhållit nöd ig fasthet

och hårdhet. D ärefter fick Fabian B e 

rendes order att förfölja tre skvadro

ner danske ryttare, som g å tt öfver till

Langeland , och då kölden äunu höll i

sig , b e g a f han sig ö fver isen dit, följd

a f härtigen a f Sach sen -W eim ar och A s ch e 

b erg , hvilka ock så fått order att g å öfver

till Langeland , sedan D ah lb erg b esik tiga t

isen mellan d essa båda öar.

. I N yb o rg m o tto g konungen en

Danskarne

skrifvelse, för endast två clagar sedan

begarafred.

februari.

afsänd fran en g e lsk a sändebudet Mea-

dow e, hvaruti denne förmälde, att k o 

nungen a f Danmark vore böjd för fred

och för detta åndamål befu llmäktigat

Joachim G ersdorff och Christen S k e e l att

därom underhandla sam t tillika anhållit,

att Carl G u sta f å sin sida ville utnämna

fullmäktige och därjämte bestämm a tid

4 1 1