17 / 401
1658
. och p lats för förhandlingarna, allt under
v iss förhoppn ing att man lätt sku lle komm a
tili en igh e t. L ika led es anhöll han, att
konungen m å tte låta utfårda lejd eb re f for
de danske underhand larne. V idare bad
M eadow e i C romw ells namn konungen
att ick e längre fortså tta k riget och att
med m odera tion b e g a g n a sin framgång.
D e s s a framstållningar vunno delv is ko-
nungen s geh ö r , och han svarade, att dan
skarne h ittills endast visat föga lust till
fred och på allehanda så tt forsvårat freds-
underhand lingen , i det att de föreslag it
allt för m ånga fredsmåk lare och inb landat
saker, som icke an g in g e de nord iska
rikena. L ika led es hade de m o tsa tt sig ,
att förhand lingsp latsen forlades till grån-
sen , hv ilk et dock var b eståm d t g en om
fordraget i S tettin . Men freden var i
alla fall konungen kårare ån u tg ju tandet
a f k ristet b lod och ville han därför gårna
ingå på fredsforhand lingen och an taga
fransmånnens och en gelsm ånn en s med-
ling. O ch då saken kråfde skynd sam h et
och det var åt k onungen o fverlå tet att
foreslå förhand lingsp lats, så b eh a g ad e det
honom att förordna, att fu llm åktige från
båda sidor sku lle åtta dagar hårefter sam
mankomma på S p r o g ö eller i Rudk jöb ing
på L angeland , och öfverlämnades va let
mellan d e ssa orter åt konungen a f Dan -
mark. O ch för att in tet vidare hinder
m å tte uppstå, u tfärdades om edelbart pass
för de danske fu llmåktige, hvarjåm te k o
nungen ville, att för sven skarn e sku lle
bev iljas full frihet för p o st och kurirer
till Laholm och för danskarne till T y s k
land. T ill fo r slag e t om ett stillestånd ,
som sku lle vå sen tlig en håmma k onun gen s
framgång, ville han icke ly ssna , i syn-
nerhet som allt b erodd e på att handia
raskt och b e g a gn a det tillfälle, som Gud
g ifvit, hv ilk et g en om e tt u pp sk o f lätt
kunde g å förloradt. T y nu var tiden
gynn sam för att g å lö st på den upp-
skråmde fienden och icke låmna h o
nom n å g o t andrum för att håm ta sig
från den forstå förskräckelsen och hinna
få hjålp a f sina bundsförvanter, om man
ville b e g a gn a seg e rn s fördelar. K onun g
en uppmanade ock så sin svårfader att
sk icka ombud till den p lats, dår för-
4 1 2
F E M T E
hand lingarna sku lle å g a rum, för a tt dår
1658
.
b evak a sina in tressen .
§
7
. I N y b o r g höll k onun g en m ed de
Konungen
förnäm ste g en era lern a krigsråd , om man
° fver
sku lle gå ö fver isen från F yn till S jålland ,
^ i an ^ ¡ n
ö
J
J
’ Langeland.
liksom man g å tt från Jylland till Fyn .
Med an ledn ing a f den sto ra risk man
kunde löpa g en om a tt g å ö fv er den för-
råd iska isen så lån g stråcka som fyra
ty sk a mil, som dår var B e lts bredd , af-
rådde g en era lern a från denna våg . A llt
efter som so len s t e g h ö g r e ö fver hori
son ten , b le f isen d a g för d a g sv a g a r e ,
och om b lå st intrådde, sku lle isb ryg -
gan b lifva upprifven , och i sådan t fall
hade man ingen retrått. S v e r ig e s vål-
fård var b e ro en d e a f denna krigshår, och
om n ågon o ly ck a tråffade den , v o r e
und ergång en nåra, och man h ad e a tt
vån ta s ig efterkomm and es sp o tt och hån
för a tt man i förm ä tet tro ts k a sta t s ig
i afgrunden . Man b o rd e därför snarare
dröja några dagar, tilis isen sm å lt och man
kunde så tta truppen ö fv er till/ Sjålland
på fartyg , som man till sto r t antal er-
öfrat vid F yn . U nd er a fvak tan dårpå
sku lle man stanna på d enna o, hvarifrån
henden lå tt kunde hå llas undan.
Sådan t var d et tal, som fördes a f de
gen era ler, hv ilka end a st ly ssn a d e till d et
sunda förnu ftets rö st och icke, så som ko-
nungar för sed hafva, lå ta lo ck a s ig in
i djårfva fo r etag , för hv ilka g en era lern a
få båra an svaret. Men k onun g en höll för
årofullare a tt b e g a g n a d et gyn n an d e till
fället till en bragd , så llsamm are ån alla,
som h istorien h ittills haft a tt om förmäla.
O ch för ö frig t om man b lo tt rått b e g a g -
nade tiden , kunde p lanen u tföras på en
dag. Mera ån a f alla andra p åverk ad es
k onun g en a f Corfitz U lfe ld t, som brann
a f b eg å r a tt sto r tå k onu n g Fredrik , hv il
ken b rag t h onom i elånde och fordårf.
Em ellertid an så g s d et icke k lok t a tt ta g a
raka vå g en från F yn till S jålland , oak tad t
de danska trupperna efter n ed e r la g e t reti-
rerat dit denna v å g . V a ttn e t strömm ad e
nåm ligen g en om d e ssa trånga pa ss med
stor vå ld sam het från Ö ster sjön och till-
baka och g jord e isen m y ck e t osåker. Man
an såg k lokare a tt ta g a en om v å g åt h ö g er ,
dår va ttenm a ssan hade större u trymm e
B O K E N