S_KonugCarlXGustafsBragderII

1658

. fädernesland i foren ingen med S v e r ig e

sku lle få öfverhand. Om konungen s resi-

dens b lefve förlagd t till Danmark , sku lle

hans fädernesland komma i stor t an seend e

och vinna m ånga fordelar, då därem o t S v e 

rige så sm ån ingom sku lle g å förlu stigt sitt

gam la ryk te. E ller om konungen komm e att

behålla sitt residen s i S v e r ig e , sku lle U lfeld t

b lifva sa tt som guvernör eller ståthållare

ö fver Danmark . Men så snart han markte,

a tt konungen ville g å en annan väg ,

fylldes hans hjärta a f hat och han borjade

m o tarbeta underhand lingarna och allt,

som kunde lända till S v e r ig e s formån.

D e t åt U lfeld t lämnade uppdraget att

vara underhancllare vä ck te stor belåten -

het ho s de danska sändebuden i Holland ,

då han därigenom kunde komm a i till

fälle att gö ra s ig förtjänt om konungen

a f Danmark och fosterlandet och på detta

sä tt återvinna konungen s nåd. T y man

v isste väl, att U lfeld t endast a f eg enn y tta

och icke a f kärlek till sven skarn e öfver-

gå tt till dem.

D an skarne hade utom fransmannen

T erlon och engelsm annen M eadow e

011

skat holländska sändebudet van Beun ingen

så som medlare. Men i betrak tande a f sin

hålln ing förut a fb ö jde denne k lok t n o g

denna ära och undgick därigenom skym -

fen a tt blifva tillbakavisad. D e danske

fu llm äktige anhöllo em ellertid senare, att

tillträde så som med lare m åtte lämnas

honom , men sven skarne svarade, att han

så som en anstiftare a f kriget icke kunde

an tagas.

T ill en början bem ödad e s ig M eadow e

att formå konungen att icke rycka fram

längre med armén, förr än man sett, huru

förhandlingarna sku lle aflöpa. Men k o 

nungen , som an såg detta forslag for s ig

o fördelak tigt, vägrad e att ly ssna därtill

och u ttalaae öppet, att han beslu ta t att

g å rakt på Köpenhamn , och därest s ta 

den icke öppnade sina portar for honom ,

sku lle han ändä utan mycken m öda tränga

in i densamma. Danskarne voro icke be-

n ägne att erkänna U lfeld t så som fullmäk-

tig, då de m isstänk te, att han sku lle

komma att framställa hårda fredsvillkor,

men då konungen icke ville ändra sitt

b eslu t, m å ste de smälta denna skymf.

F E M T E

Och det kan icke förnekas, att U lfeldt

1658

i sitt uppträdande an slo g en synnerligen

h e tsig ton och att han icke kunde afhålla

s ig från att inblanda m ånga stickord vid

behand lingen a f de a llvarligaste saker.

S trax vid samm ankom stens början to g o

danskarne all sin vä lta lighet till hjälp för

att öfvertala konungen att v isa sin stor-

sin thet g en om att äterlämna de eröfrade

provinserna, hvarigenom han sku lle göra

s ig förtjänt a f det danska fo lkets tack-

samhet. D å U lfeld t vid detta tal hånfullt

skakade på hufvudet, erbjödo de en be-

tydande penn ingsumm a så som satisfak 

tion. Men då denna under sakernas nu-

varande lä g e syn tes U lfeld t allt för ringa,

a fslo g han anbudet och yrkade på för-

handlingarnas fortsättande och erbjudan-

det a f n ågo t, som verk ligen kunde blifva

foremål för allvarlig ö fverläggn ing . D å

danskarne senare erbjödo Skåne, Halland

och B lek inge, lät U lfeld t påskina, att det

vo re dock n ågo t, som kunde vara värdt

att taga i öfvervägande, men på så lind-

riga villkor vore i alla fall ingen förlikning

tänkbar. Härtill m åste ytterligare lä g g a s

öarna Bornholm , Anholt, Læ so , H ven

och Saltholm sam t D ithm arschen , gref-

sk ap e t P inneberg, Bohus, T rondh jem s och

A k ershu s län i N o r g e jäm te hälften a f

Sundstu llen , to lf a f de bästa krigsfartygen

och en miljon riksdaler. D e ssu tom skulle

danskarne upp säga alla allianser, som län-

de S v e r ig e till någon nackdel, icke lämna

tillträde till Ö stersjön för utländska flottor,

gifva bärtigen a f H o lstein -G o ttorp och U l

feldt sjä lf satisfak tion , upplåta kvarter åt

sv en sk a armén och lämna sina återstående

trupper till sven sk krigstjänst. V idare skulle

konungen a f Danmark förbinda sig att tilise

att efter gre fven s a f O ldenburg död några

omkring L eh e på denna sidan om W e s e r

nu till O ldenburg hörande by ar skulle

med härtigdöm et Bremen införlifvas. K o 

nungen ville äfven, att i Trondh jem s län

sku lle inbegripas det till Trondh jem s bi

sk op sstift hörande området och de trakter

norr om Trondhjem , som hittills varit under

danske konungen s lydno, såsom Finnmar

ken, Lappland och Vardö -med därtill h ö 

rande öar. S v en sk a fartyg sku lle vara sk y l

d iga att uppvisa sjöpass men befriade från

B O K E N

4 1 5