S_KonugCarlXGustafsBragderII

F E M T E B O K E N

1658

. var varmt. S ten b o ck sku lle ock skynd-

samm ast sam la två tu sen man fotfolk

für att anvåndas vid K öpenham n s b elåg -

ring, därest danskarne sku lle så tta sig

tili motvårn.

Danskarnes

§ i o. S å snart de danske fu llmäktige

radplagmng

p iåp a meci M eadow e anländt tili K öpen -

handlinven

hamn, a fgåfvo de yttrande om hvad de

december,

trodde sig kunna erhålla a f Carl Gustaf,

hvarjäm te åfven M eadow e anförde alla

skäl, hvarför man m å ste ingå på fred.

U nder hela dagen rådp lågade man nu,

Om man på så hårda villkor borde g å in

på fred eller inom stad en s murar invänta

d et värsta, hvarigenom dock konungen ,

kung liga huset, flottan och hela riket

sku lle u tsä ttas für ö g on sk en lig fara. I

Köpenhamn fanns då icke m ycke t öfver

två tusen vårfvade ryttare, n å g o t ad e ls

gard e sam t en ringa hop , som komm it

öfver isen från Fyn , dår stö r sta delen

a f håstarne låmnats kvar. A f fotknek tar

funnos knappt åttahundra, som kunde

föra vapen . Dårtill komm o några tusen

bönder, hvilka under de s en a s te dagarne

strömm at till rundt om från Sjalland,

men d e s s e u tg jorde endast en samman-

rafsad hop , som i vapen föring var helt

opröfvad . D e ssu tom funnos ungefår ett

tusen matroser, borgare, stud en ter och

hand tverk sgeså ller, som utrustats med

vapen . I Skån e hade man icke mera ån

tre kompanier, som kunde inkallas.

Em ellertid framhöllo som liga , a tt ånnu

s tod noden icke så för dörren, att man

behö fde köpa freden med så stora för-

luster. D e sv en sk e solda ternas antal var

icke större, ån att man kunde vå g a s ig

på ett utfall från staden . S törre delen a f

sven skarne hade förlupit fanorna och gif-

vit s ig ut på b y te, resten , som redan

tag it sitt b y te , kunde lått sk ingras, om

man g in g e m od ig t lö st på dem , ty det

var danskarnes eg en fegh e t och dumhet,

som g jor t sven skarn e så dristige. Man

mås te nu med samma myn t vedergå lla

dem , som hårjat och brånt deras. land,

och uthungra ilenden sam t icke fåsta s ig

vid en tillfällig förlust, som inom en kort

tid kunde blifva rik ligen ersatt. Om man

brånde upp foderskorden , sku lle det snart

vara u te med d et sv en sk a rytteriet, hvil-

k et vore ett a f S v e r ig e s fornåm sta makt-

1658

m edel. Om man b lo tt en liten tid ånnu

hö lle stånd , sku lle de rundt om på öarna

kringspridde sven skarne vid det vid vin 

terns slut intråffande tovådret blifva liksom

inspårrade i en fågelbur och med låtthet

n edg jorde. Ä fven om u tgån g en sku lle

b lifva en annan, ån man tånkt sig , fore-

stod e icke n ågo t vårre, ån hvad man hade

att vån ta g en om att sitta stilla. Ja, man

sku lle skörda åra a f ett kraftigt motstånd ,

och om man g in g e under, b erodd e det

endast på att lyckan icke varit gun stig .

G eneralm ajor T ram p e erbjöd s ig sjålf-

mant att med två tu sen ryttare och lika

m ånga fotknek tar g ö ra ett utfall, som

vid forstå an grepp et sku lle bringa de sv en 

ska trupperna i oordn ing. Om sven skarne

led e ett n ed erlag , sku lle de b e ta g a s a f

samma skråck , som de h ittilis ingifvit

andra, och de sku lle icke v å g a att med

en så ringa styrka g å till anfall på K öp en 

hamn, om de komm e till insikt om att

danskarne s lo g o s med fortviflans mod.

D e nårmaste områdena, hvarifrån sv en 

skarne fyllde sitt b eh o f a f föda för mån-

n iskor och djur, borde stickas i brand

och bo skap en drifvas in i staden . Dåri-

g en om sku lle sven skarne komma att lida

brist på allt och lå tte ligen kunna sk ingras,

och inom kort sku lle bundsförvanter till

lands och vatten komma för att slåcka

krigslågan . D enn a plan om fattades ock så

a f konung Fredrik, som var beredd att

m ed de trupper, som stod o honom till

buds, g å lö st på iienden. G enom upp-

snappade b re f erfor man senare, att

rådet i G lückstad t tillskrifvit konungen ,

februari.

att han icke borde ingå på fred på så

hårda villkor utan på alla så tt söka vinna

tid, då inom kort hjålp vore att förvänta

från brandenburgare och andre. Erkån-

nande att konungen s och T ram pes mod

vore värdt allt beröm , m enade rådet dock,

att det vore b esinn in g slö st att långre

spjårna m o t udden och kasta s ig i en

ö g on sk en lig fara utan ringaste u tsikt till

framgång.

Carl G u sta f hade emellertid icke vant

sin armé att låta s ig ö fverväld igas a f en

ringa hop. Sköflandet och brånnandet

kunde icke fo r siggå så obemårkt, att icke

4 1 7