S_KonugCarlXGustafsBragderII

4 2 2

F E M T E B O K E N

1658

. exem p elv is forhållandet med punkten

rörande u trymmandet a f städerna. Man

hade bland annat g löm d t att insätta, att

om på den b estäm d a dagen för öfver-

lämnandet a f städerna i Skån e sven skarne

icke vo re tillstädes för att m o tta g a dem ,

detta icke sku lle vara till någon nackdel

för konungen , som senare, nar det honom

b ehagade, kunde taga dem i besittn ing .

Samm a var forhållandet med de sv en sk a

truppernas afförande från Själland, i det

man g löm t tillägga , »så snart sk e kunde» ,

för den händelse att väderleken eller for

hållandet på hafvet lade hinder i våg en

for truppernas afförande. Man hade öf-

verenskomm it, a tt den sv en sk a ga rn iso 

nen i N ak sk ov sku lle darifrån afforas den

mars och om edelbart lämna Lolland och

Falster, men därvid underlåtit att tillfoga,

att därest truppen icke kunde på den

b estäm d e dagen afforas från Lolland, sku lle

den tilis vidare underhållas a f de ad liga

god sen . K onungen var naturligen icke

tillfreds med att sådant var u telämnadt,

som kunde g ifva an ledn ing till olika to lk 

ningar och från danskarne framkalla p å 

ståenden , att konungen icke stä llde s ig

fredsartiklarne till efterrättelse. I punkten

om arméns afförande från Danm ark borde

u ttryck ligen tillfoga ts: »om det lä te sig

göra >. K onungen hade äfven önska t, att i

R osk ildefreden sku lle b estäm ts an gåend e

fartygs salutering vid pa sserandet a f K ron 

b o rg och H ä lsin gb o rg och att icke i

förväg anmälan b ehö fde sk e för sven sk a

fartygs p a ssa g e g en om sundet. T y denna

sak m åste en g å n g för alla fastställas

och icke uppskjutas till en senare traktat,

som b lo tt sku lle få gällande kraft under

några få år. H vad som i R o sk ild e var

glöm d t eller försummadt, lande de a f

konungen till Köpenhamn afsk ickade sän-

debuden till icke ringa ob eh ag och besvar,

då danskarne gan ska hårdnackadt mot-

sa tte sig sven skarnes fordringar och för-

menade, att de icke kunde tv ingas till

ytterligare m edgifvanden . V idare höll k o 

nungen icke för k lok t att afföra sina

trupper från Själland, innan han erhållit

full försäkran om afträdandet a f Skån e,

isynnerhet som han väl v isste , att Beu-

ningen fortfarande arbetade på att hindra

freden. Han g a f därfor W r a n g e l order

1658

att låta armén förblifva i sina kvarter, tilis

man fått säk erh et för a tt inga vidare

svårigh eter sku lle ypp a s ig , och så som

skäl för k varstannand et fö r e g a f man, att

isen mellan Lolland och L ang e land först

m åste und er söka s, ty vid K o r sö r var all

o fv e rg ån g redan om ö jlig . F o tfo lk e t fick

em ellertid order a tt m arschera m o t V o r 

d in gb org och stanna där, tilis man från

Skån e fått und errä ttelse, a tt allt var i

b eh ö rig ordn ing där. Men so lda tern a

sku lle hållas i strän g tuk t och icke til-

låtas att b e svä ra b e fo lkn in g en m ed några

u tpressn ingar. Em eller tid brö t isen mellan

Lolland och L ange land snart upp och trup-

perna m å ste därför stanna på S jälland ,

tilis fartyg för deras ö fverförand e hunne

anskaffas.

S ed an und errä ttelse in g å tt, a tt fäst-

ningarna i S k ån e b lifvit ö fverläm naae,

b efallde k onun gen W r a n g e l a tt så fort

som m ö jlig t lämna S jälland . På k onun g

Fredriks anhållan k varläm nades i N a k 

sk o v alla kanoner. F ö r ö fr ig t u trym des

på b estäm d tid alla städ er och prov inser

i en ligh e t med fordraget. Från Själland

sk ickad es tv å tu sen man, åtfoljde a f två

feir

danske komm issarier, ö fv e r isen till Skån e

för att ta g a d e ss städ er i b e sittn in g . D e tta

sk edd e i k onun g en s namn i S k å n e a f K las

T h o tt, i B lek in g e a f A x e l L illie, i Bohu s-

län a f Erik S ten b o ck och H arald S ta k e

och i T rondh jem s län a f L o ren tz Creutz.

S ed an k onun g en a f D anm ark och riksrå-

den underteckna t a fträd elseb refven , hvar-

uti de fråntrådde alla sina rä ttigh e ter ö fver

d e ssa prov inser och tillerkände konungari-

k et S v e r ig e e v in n e r ligb e sittn in gd ä ra fsam t

lö s te invånarne från deras troh e tsed till

danske konungen , b le fvo b refven till Skån e

afsk ickade. E fter v ed erb ö r lig en afslutad

fred sände k onun g en en sk r ifv e lse till

k onungen a f Frankrike, däruti han be-

ty g a d e h onom sin ta ck sam h et för hans

fredsm ed ling. I denna sk rifv else hedrade

Carl G u sta f franske k onu n g en med titeln

m a jestä t, hvarefter han sen a re a f honom

hedrades på enahanda sä tt. U p p d r a g e t

så som m ed lare var an förtrod t åt H u g u e s

de T erlon , som med rang end a st a f en v o y é

var a f k onungen a f Frankrike afsänd till

nari.