F E M T E B O K E N
1658
. sven skarne g rep e in och s lo g e tillbaka
danskarne, som oftast d rogo det k o rta ste
strået. Om b lo tt danskarne komm e att
lida ett verk lig t nederlag , sku lle fo lk e t
i staden gripas a f sådan skräck, att de
frivilligt sträck te vapen och utan betån-
kande öppnade portarne för segraren .
D en ihållande kylan b e to g o ck så alla
h opp et om n ågon hjälp. I H o lland var
ånnu ingen flotta utrustad, och om an
brandenburgare och polacker ville komm a
till hjalp, kunde de ick e utan fartyg sända
några trupper till öarna.
A llt krigsfolk , som fanns i S v e r ig e ,
sa tte s em ellertid under vapen i afsikt
att försöka det y tter sta m o t K openham n
och vinna en riklig b elön in g för allt sp ild t
b lod och all u tstånden möda. S tad en s
befästn ingar voro till större delen i för-
fall, ty under hundra år, som Sjålland
icke se tt någon hende, hade man insöfts
i såkerhet och an sett underhållet a f be-
fåstningarna såsom bortkastade penningar.
B orgarne ville icke heller gårna låta sig
inspårras inom fåstn ingsverk , hvilkas be-
såttn ingar g jorde invånarne m ycke t omak.
Ä fven adeln an såg fåstn ingar skad liga
för sin frihet och fruktade, a tt invånarnes
ha lsstarrighet m o t acleln sku lle vinna nå
ring under skydd a f befästn ingar. V a llen
hade hår och hvar sjunkit, så a tt man
kunde utan storm stegar lätt klättra öfver
den, och kanoner saknades h elt och hållet
på densamma. K å len var m y ck e t hård
och man kunde icke komm a ned i jorden
med hackor eller spadar. V idare var s ta
den öfverfylld a f folk, som dit tag it sin
tillflykt från land sbygden , och på proviant
fanns ingen tillgång , så att om man ån
vela t underkasta s ig en b elågring , sku lle
inom få dagar hungersnöd intråffat. Och
fo lket var ingalunda att lita på utan får
d ig t till uppror, ty det hatade o fverm åttan
alla, som hade n å g o t att skaffa m ed re
geringen , hvilken g en om k o rtsyn th et k a s
tat landet i så stor olycka. S om lig a
skreko h ö g t om förräderi, b estör tn in gen
var allmån och ingen v is s te någon råd;
endast ko nung Fredrik v isade ståndak-
tigh et och m od under clessa stora ve-
dervårdigheter. Om k onungen a f S v e r ig e
till fullo kånt den v erk liga stå lln ingen i
418
K öpenh am n , sk u lle han n o g ick e dröjt
1658
.
att bruka vå ld , i s tå lle t för a tt han nu
låt s ig nöja m ed en m indre och såkrare
vinst. T ill ök and e a f sk råck en i K o p en
hamn kom e tt ryk te , a tt k onu n g en s a f
S v e r ig e underhand lingar m ed P o len voro
på g o d v å g a tt a fslu ta s o ch a tt han äfven
snart sku lle ingå för likn ing m ed konungen
a f U n g ern och kurfursten a f B randen
burg. O ch då sv en sk a rn e upp snappad e
all p o s t från T y sk la n d , kund e till dan
sk arn es v e tsk ap in g e n tin g k omm a om
d e a llierad es fö reha fvanden . O ch slutli-
g en kom dårtill så som den s tö r sta olyc-
kan o en ig h e ten m ellan k on u n g Fredrik
och adeln sam t b o rg a rn e s ha t m o t den
senare , h v ilk et kund e om stö r ta allt vid
forstå tillfälle.
§
1 1
. G e r sd o r ff o ch S k e e l tillika m ed
Freden i
M eadow e å te rk omm o nu från K öpen -
Tostrup.
hamn och samm an trå ffade m ed de sv en
sk e fullmåktiofe U lfe ld t och B ie lk e i T o s t-
rup, en b y på två m ils afstånd från K ö
penhamn. U nd er tid en h ad e konun gen
m ed h ela arm én fram ryck t till K jö g e ,
fyra mil från K op enh am n , hvarifrån han
affårdade den en e kuriren efter den andre
till S ten b o ck för a tt så m y ck e t som möj-
lig t på skynd a hans marsch . M ed en be-
tyd and e trupp styrka till h å st nårmade
s ig k onun g en K openh am n , i hvars nårhet
en v ak tp o s te r in g a f d an sk e ry ttare stod
på en höjd. K onu n g en d re f b ort den
och låt de sina fatta p o s to på höjden
för att m o ta dan skarn es utfall från staden .
Underhand lingarna i T o s tru p b ed re fvo s
16
februar
rask t, och sam tid ig t t o g k onu n g en på
afstånd K openham n i ö g o n s ik te för att
utröna, om han, så som förut sk e tt med
F rederik soclde, sku lle kunna ta g a staden
g en om ö fverrum p ling. O v e Juel h ad e nåm-
lig en i T o s tru p på k onu n g F redr ik s våg -
nar g jo r t en anhållan , som v å ck te m is s
tankar, a tt danskarne v ille uppehå lla
k onun gen m ed g a g n lö s a for slag , och
därför an så g k onu n g en k lok t a tt hålla
danskarne i skråck , på d e t a tt d e icke
m å tte frångå sina tankar på fred. I denna
afsik t låt han o ck så v isitera alla, som
p a sserad e B elten , för a tt hindra brefs
sändande till H o lste in och T y sk land .
V id sjålfva underhand lingarna efter-