S_KonugCarlXGustafsBragderII

1658

. v isitering . D an skarne sku lle icke ä g a ratt

att till skada för sven sk arn es frihet i

Sund et med andra folk ingå forbund, så som

tillförene sk e tt vid friköpsfördraget med

holländarne. Samm a h ed e r sb e ty g e lse r ,

som sv en sk a ö r lo g sfa r ty g sku lle v isa K ron 

b org , sku lle danska ö r lo g sfa r ty g b ev isa

H å lsin gb o rg , och de sv en sk a fartygen

sku lle icke vidare vara p lik tiga att på

forhånd för de danska m ynd igheterna an 

uíala genom fart g en om Sundet, därest

fartygen s antal icke ö fv e r s te g e d et i

B röm sebrofreden stipu lerade. S lu tligen

sku lle tullen på W e s e r efter g re fv en s a f

O ldenburg frånfalle upphäfvas.

Infor d e ssa villkor, som voro val så

hårda och stränga, stod o danskarne för-

skräck te, och M eadow e u ttalade öpp e t

för båda parternas fu llmäktige, a tt sv en 

skarnes fordringar voro ob illiga. K onu n g 

en lade öpp e t i dagen sitt m issnö je och

sade, att M eadow e öfverskrid it grän sen

för sitt uppdrag, ty det hade väl kunnat

g å för sig , om han sa g t n å g o t dylik t åt

sven skarn e ensam t, men gen om att uttala

sådant äfven inför den andra partens öron ,

hade han g å tt u tom sin uppgift så som

med lare och g jort m otparten ännu mera

halsstarrig. D å konungen lät g en om P eter

Julius C o y e t skarpt tillråttavisa M eadow e

för detta hans upptråclande och ho tad e

att därom tillskrifva protek torn , bad M ea 

d ow e om ursäkt och erkände sin obetånk -

sam het sam t framhöll, att hans välfärd

låg i konungen s händer, och han bad öd-

mjukt, att intet härom sku lle till p ro tek 

torn inberättas. K onungen to g h onom då

åter till nåder och b egå fvad e honom med

tio tusen riksdaler. M eadow e, som b lo tt

hade rang a f en v o y é extraord inaire, be-

traktades hådanefter a f konungen så som

ambassador, och fick han därigenom

fo r steg framför de furstar, som d e l

to g o i konungen s kampanj. Men icke

d esto mindre förmärktes, att han lutade

mera åt danskarnes sida, och konungen

a f Danmark hade ock så u tom andra för-

äringar förlänat honom elefantorden , hvil

k et väck te m issnöje hos deholländare, män

a f gamm al adel som fått detta nådebev is

och som an sågo en dylik u tm ärkelse för

stor för en person i M eadow es ställn ing.

4 i

F E M T E

K onun g Fredrik formådcle o ck så M eadow e

senare att m o t en p enn in g summ a u tby ta

den h ö g a orden .

U nder fo rh an d lin g a rn a sg ån g g å fv o sv e n 

skarne em ellertid n å g o t efter, så till vida

att de a fstod o från D ithm a r sch en , till

h v ilk et ä rk eb isk op en a f B rem en tillförene

haft rätt, m o t a tt d an skarn e afträdde

T rondh jem . D å danskarne erb jödo s ig att

äfven öfverläm na två tu sen ry ttare och lika

m ånga fo tkn ek tar, sk a ttad e k onun g en icke

d etta så h ö g t, a tt han därför v ille efter-

g ifva n å g o t a f sina öfriga anspråk , i syn -

n erhet som han ej rätt v is s te ,

0111

dan 

skarne hade så m y ck e t u tländ sk e so lda ter,

och danskarnes eg n a trupper ak tad e han

icke h ö g t. O ch för ö fr ig t, när danskarne

sku lle upp lö sa sin arm é, kunde k onun g en

utan sv å r igh e t få i sin so ld de u tländ sk e

soldaterna . Em eller tid lät han forstå, att

han sku lle slå a f n å g o t på p enn ingbe-

lopp e t, om danskarne b lo tt v ille på skynda

de började förhand lingarna, så a tt man

kunde komm a till e tt slut. Fredsm ed lar-

nes alla b em öd and en a tt förlika de stri-

dande parterna och formå dem a tt jäm ka

på v illkoren vo ro fö rg ä fv e s, och de dan 

ska om buden d ro g o sina färde m ed oför-

rättad t ärende. D e v ille vinna tid för att

närmare u tforska Carl G u sta fs m en ing

och föreburo, a tt de ick e hade tillräck liga

order a tt a fslu ta förlikn ingen utan m ä ste

vända hem för a tt erhålla ny fullmakt.

D ärefter sku lle de m ed d e t sn a ra ste åter-

komm a, och sku lle förhand lingarna sålunda

ick e an se s afbru tna.

D å om buden därefter anhö llo om ett

stillestånd på b lo tt tre dagar, svarad e

konungen , a tt han ick e v ille b ev ilja s tille 

stånd ens på tre timmar, h v ilk et svar

h ö g e lig en förskräck te danskarne. Midt

för deras å syn upp stä llde därpä k onun gen

sin här i sla g o rdn in g på så u tsträck t linje,

att hären för danskarne sy n te s vara m y c 

k e t större, än den i själfva v erk e t var,

och inom horhåll för ombuden g a fs order

att g å rätt på K öpenham n . S am tid ig t

aflät k onun g en en sk rifv else till G u sta f

O tto S ten b o ck m ed order a tt i S v e r ig e

sam la så m y ck e t folk han kunde och

fatta p o sto mellan H å ls in g b o r g och Lands-

krona. Man m å ste sm ida, m edan järnet

B O K E N