S_KonugCarlXGustafsBragderII

1658

. sä g a de danske komm issarierna, att han

für sin säk erh ets skull icke kunde afföra

sina trupper från Själland, förr an han

fått full v issh e t om att de skånska stå-

derna blifvit öfverlämnade, i synnerhet

som den för u trymm andet b estäm da

tiden nu vore inne. D enn a b estäm da

forklaring, understödd a f m arkgrefvens

marsch m o t K öpenham n , hade åsyftad

verkan. U tan vidare m o tsp än stigh e t af-

ga fs nu försäkran, att de skånska stå-

derna sku lle aftrådas, så snart några vore

på re sp ek tiv e p la tser för att i konungen s

namn ta g a dem i b esittn ing . S å snart

d etta b le f bekan t skyndad e de franska

och en g e lsk a såndebuden till R in g sted

och försäkrade, att danskarne komm e att

årligt hålla sina löften , ehuru de

110

sku lle sök t ku llkasta ett och annat, hvar-

om man enats i T o strup , om icke fruktan

för den sv en sk a armén hållit dem tillbaka.

Annu var dock hårtigen s a f G o ttorp

sak icke ordnad. U tom det i T o strup

u tlo fvade S v a v s ted s am t ville konungen

så som ersä ttn ing för under k riget lidna

skador tillförsäkra hårtigen suverån iteten

ö fver S ch le sw ig , hvarförutom sam rege-

ringen i H o lstein och R end sbu rg sku lle

upphöra. Sku lle danskarne em ellertid icke

vilja tillm o te sgå detta, sku lle de åtmin-

ston e u ttryck ligen lofva att åt hårtigen

utrymma v issa p latser, som han sku lle

innehafva så som pant, tilis han erhöhe

satisfak tion för i k riget lidna skador. Men

danskarne vågrad e en stånd ig t att ingå

vare s ig på det ena eller andra, och hvad

det gem en samm a reg em en te t i H o lstein

betråffade, kunde ingen åndring dårvid

sk e utan detta lands ridderskaps med-

gifvande. H ärem o t framhöllo svenskarne,

att denna reg em en tsg em en sk ap icke var

grundad på några rikslagar utan på ett sår-

sk ildt fordrag mellan hårtigarne a f S ch le s

w ig och icke vidkom ridderskapet, hvadan

detta fordrag med full rått kunde a f hår-

tigen sjålf upphåfvas. Dårtill svarade dan

skarne, att denna an g e låg enh e t kunde lått

ordnas med hårtigens såndebud , når de an-

lånde. D å tiden em ellertid icke m ed g a f att

invånta d essa s ankom st, b e slö ts att åt hår

tigen g ifva satisfak tion inom nåsta

maj

och innan sven sk a armén låmnat Danmark.

F E M T E

K onungen påtryck te kraftigt, att for-

1658

hand lingarne i R o sk ild e måtte komma till

slut, då den hollåndska flottan nu var

rustad och underrå ttelse ingå tt, att kur

fursten a f Brandenburg samman d rog sina

trupper sam t att garn isonen i Minden

hade dragit ut, hv ilket allt kunde for-

an leda danskarne att åndra s ig eller yt-

terligare forhala forhandlingarna i R osk ilde.

K onungen g a f n o g a akt på danskarnes

roreiser och holl sina trupper stånd ig t

stridsfård iga, och han g a f order till S ten -

bock , som var på vå g m ot Skåne, a ttå fv en

vara beredd till strid.

A nd tlig en b lefvo då forhandlingarna i

R o sk ild e afslu tade och a f fredsmåklarne

underskrifna. D å G ersdorff sku lle teckna

under, hv iskad e han i brat på en når-

stå end e, a tt han sku lle onskat att hvar-

ken kunna låsa eller skrifva. Han borde

dock mindre tånkt på hvad Danmark for-

lorade g en om denna fred ån på hvad

d et fick behålla. F or u tvåx ling a f ratifi

kation erna b eståm d es den andra dagen i

april månad, hvarvid konungen sku lle re 

p resen teras a f S ten B ielke och s ek r e te 

raren H enrik H oghu sen .

I Holland an sågo forfarne mån, att

U lfeld t och M eadow e råddat Danmark

från und ergång och att den senare i sy n 

nerhet varit for danskarne ett g o d t stod .

Han hade ock så an tyd t for Beun ingen ,

att han m ycket tviflade på att en fred

på for Danmark så hårda villkor komm e

att b eh aga protek torn , i synnerhet som

han hade order att verka for en fred

på så b illiga villkor, att Danmark icke

komm e att stympas. Ja, han hade åfven

e g g a t B eun ingen att uppmana sina

landsmån att understod ja D anzig , under

fo resp eg lin g att E ng land sku lle låta alla

sina loften till S v e r ig e fara, om b lott

denna stad komm e i åtnjutande a f sin

forrå stållning. ^

. S å som det brukar hånda med

Freden stad-

saker, som i hast behand las, att m å n g a /^ ^ -

brister komm a i d agen vid en nogare

granskn ing, så sk edde ock i R osk ilde,

att ett och annat b le f forhastadt eller

o tyd lig t formuleradt, som med nodvån-

d igh et bort tyd ligen u ttryckas till fore-

kommande a f framtida k lagomål. S å var

B O K E N

4 2 1