S_KonugCarlXGustafsBragderII

F E M T E B O K E N

419

1658

. skänk te sven skarne m ycket a f det, som

fordrats i V ord in gborg , ty fredsm ed larne

lutade mera åt danskarnes sicla, och

man ville icke sp illa tiden på v id ly ftiga

ord tvister. A f förtäckt vänskap för dan 

skarne hade U lfeld t afprutat m ycke t och

affärdat sina m ed fu llm äk tige med att

han hade hem liga order a f konungen .

E x em p e lv is sku lle tio ö r lo g sfa r ty g hafva

kunnat erhållas, om U lfeld t icke föregifvit,

att de alla voro gam la och förbrukade

och att det icke vo re mödan värdt att

föra dem med sig . Man a fstod äfven från

de två tu sen fotknek tarne, som till största

delen voro danskar och fö g a sk ickade

för sv en sk krigstjänst. D an skarne hade

tankt erbjuda konungen del i Sund s

tullen, på det sa tt att de sku lle fortfa-

rande ifppbära den h ittilis gä llande tullen

och konungen fordra ett lika b elopp för

genom fart. Men detta a fslo g s a f konungen ,

som därigenom sku lle inveck la ts i krig

med holländare såva l som med engels-

man. Rörande afträdandet a f Trondh jem

g jo rd e danskarne de stö r sta svårighe-

terna, oak tad t konungen var v illig att

afstå från en miljon riksdaler, de tjugu

ö r log sfa r tyg en och ranson för fångarne.

Dan skarne ville hellre lämna femhundra

tu sen riksdaler, fem fartyg och beta la

ranson för fångar sam t tillm o te sgå ko-

nungen s anspråk på gre fsk ap e t D e lm en 

horst, om konungen b lo tt a fstod e från

Trondh jem s län, ehuru detta vidsträckta

om råde icke g a f mera an tjugu tusen

riksdaler i årliga inkom ster. K onungen

g a f därför Edvard Ehren sten hem liga

order, att darest han markte, a tt förhand-

lingarna m öjligen komm e a tt stranda på

den klippan, v ille konungen afstå från

denna fordran.

Men K las T ho tt, i hvars kvarter de

danske komm issarierna v istad es, hade, då

han låg göm d bakom sängom hängena ,

hört danskarne säga , att Trondh jem

m å ste afträdas,

0111

sven skarne yrkade

darpå; dock borde man ställa s ig så,

som om man hellre ville a fbry ta för-

handlingarna, ehuru man slu tligen sku lle

g å in på afträdelsen. T h o tt g a f en vink

härom åt Bielke,^ hvilken , då danskarne

ho tad e att a fbry ta förhandlingarna, hin-

drade Ehren sten att m eddela konungen s

1658

order. D enn e b le f i sin ordn ing m ycket

bekym rad och fruktade att blifva besky lld

för att icke hafva ställt s ig konungen s order

till efterrättelse. Men då man señare reste

sig från bordet, var b eslu tet om T rond 

hjem s läns afträdande till S v e r ig e fattadt.

D an skarne ville gärna, att holländarne

och deras vänner sku lle få d eltaga i för

handlingarna, hvilket sven skarne m o tsa tte

sig , då därigenom icke kunnde undvikas,

att icke äfven andra mak ter sku lle in

dragas. Hufvudpunkterna, hvarom man

enade sig i T ostrup , b lefvo i få ord sa tta

iSfebmari.

på papper och a f båda parternas fullmäk-

tig e såvål som a f m edlarne underteck-

nade. D en fö g a bekväm a p la tsen liksom

tidens knapphet tillät näm ligen icke ett

fu llständ igt instrum en ts upprättande. Föl-

jand e dag b le f hand lingen a f Carl G u sta f

februari.

i T o rslund e M ag ie ratificerad och lika-

led es a f konung Fredrik i Kopenhamn .

. Därpä kom man ö fveren s, att

Fredsinstru-

båda parternas fu llmäktige sku lle b eg ifva

mentetuPP-

sig till R o sk ild e. Sedan danskarne aflagt

kilde

e tt kort b e sö k i Kopenhamn , afreste de

o ck så g en a st dit med foresa ts att så

m ycke t som m ö jligt sök a få de hårda

villkoren mildrade. V id Gersdorffs afresa

till förhandlingarna i T o strup hade hol-

ländska sändebudet Conrad van Beu-

ninpfen anhållit, att intet beslu t skulle

fattas, som vo re till nackdel för det mellan

Danmark och Holland upprättade for

bundet, hvilket ock så G ersdorff lofvat.

Men då d et i T o strup gjorda u tkastet

b le f kändt, a fga f Beun ingen ett m em o 

rial med k lagom ål öfver åtsk illiga punkter,

som danskarne g å tt in på till skada för

ö fveren skomm elsen mellan danskar och

holländare, exem p elv is forbudet mot ut-

ländska flottors insläppande i Ö stersjön ,

hvarigenom u tsikten till fred kunde helt och

om in tetgöras. Danskarne urskuldade s ig

med att noden hade ingen lag och för-

menade, att d e ssa ord i fordraget n o g

kunde to lkas så, att ingen skada vållades

forbundet mellan danskar och holländare.

E fter slutade forhandlingar i Tostrup

inställdes på konungen s befalln ing alla

fien tligheter. Och på det att äfven i R o s 

kilde saken med all skyndsamhet måtte