296 / 401
S J A T T E B O K E N
6 3 3
1659 . ungefär ett tusen fotknek tar, som funnos
på ön.
Under tiden hade E b erste in sa tt ö fver
M iddelfartsundet med fyra reg em en ten
kejserlig t rytteri, lika m ån ga brandenbur-
gare, sexhundra po lacker, lika m ånga dan
sk e dragoner och ett tusen danske ryttare,
hvilka alla på tre dagar b le fvo öfverförde
på båtar, hvarvid de utan svå r igh e t hö llo
hästarne vid ty g e ln simm ande. D e i skan-
sarne på stranden och bakom bröstvärnen
s ig uppehållande sv en sk a rn e b eg å fv o sig ,
så snart fienden kom i sik te, på flykten ,
lämnande en m y ck enh et ammun ition och
trettio kanoner i stick et. Landstigfningfen
o
o
g ick därför lätt, oak tad t de fartyg , som
dårvid sku lle vara beh jälp liga, i följd a f
m o tiga vindar icke hunnit fram. Men
Eberstein , som fruktade någon list från
sven skarn es sida, fram tågade med så
stor fö r sik tigh et, att han på sju dagar
icke hann tillr y g g a lä g g a m era an de sju
milen till O d en se . D a r anträffade han
Schack och K illigrew , hvilka sedan tre
dagar dar vän ta t hans ankom st.
S edan p fa lzgrefven a f Su ltzbach fått
underrå ttelse om de allierades o fv e rg ån g
vid Middelfart, b e s lö t han till en början
att med h ela ry tter ie t anfalla dem , innan
de hunnit sam la sig , h v ilk et vann ko-
nungen s gillande. Men han åndrade plan,
då han fann, att ry tter ie t var gan sk a
utmattadt. F o r a tt icke blifva om ringad
a f den från två sidor anryckande fienden
drog han s ig tillbaka till N y b o r g , hv ilket
våck te k onun g en s sto ra m issh ag , enår
Fyn o tv ifv e lak tig t sku lle g å förloradt, om
de sv en sk a trupperna b le fv e afspårrade
på en p lats, dår hvarken prov ian t eller
foder i tillråck lig m ångd forefanns. Dår-
a f sku lle större o ly ck a följa, ån om man
inlåte sig i en farlig träffning, förutom
a tt ju mera tid man g å fv e fienden , ju
mera tillfälle sku lle han få att förstärka
sig. Men att ö fverföra dit så m y ck e t trup
per, att man kunde b lifva fienden vuxen ,
an såg k onungen icke k lok t, i b etrak tand e
a f att så ringa proviant fanns och att
den fien tliga flottan fyllde h ela Sund et.
november.
K onungen tillgrep därför ett annat
m edel for a tt rådda sina trupper, i det
han g a f sina komm issarier order a tt hos
mecllarne anhålla om en samm ankom st i
med an ledn ing a f det garan tiforslag, som
d e s s e ny ligen ofverlåmnat. D å mecllarne
vid den sista samm ankom sten på Fa lster
v isa t s ig n å g o t mera tillm o te sgå end e, ånda
dårhån att hos dem forsports b en ågenh e t
for b evarandet åt konungen a f hans ty ska
prov inser, sku lle komm issarierna framhålla
for dem den farliga b elåg enh e t, hvaruti
d e ssa prov inser råkat, i det att belågrings-
a rb etet framskridit ånda till grafvarne vid
S tettin och D emm in , hvarigenom faran
for d e ssa ståder vore ofverhångande, då
rest icke und såttn ing snart anlånde. Redan
forut hade pfalzgrafven a f Su ltzbach från
konungen fått order att bortfora trup
perna från F yn for att hjålpa de tyska
provinserna, och nu befallde han k om
m issarierna att g en om de franska och
en g e lsk a såndebuden u tforska de hollånd-
ska såndebuden , om det var deras afsikt
a tt b em åk tiga s ig on, sedan de sven sk a
trupperna b lifvit dårifrån afforda, sam t
a tt sok a hejda de allierades framfart. Men
d e sku lle dårvid icke låta mårka den fara,
hvaruti N y b o r g svå fvade, utan tvårtom
u ttrycka sin b elå tenh et med den dår be-
fintliga styrkan , hvilken konungen skulle
sok a på alla så tt komm a till hjålp. Om
hollåndarne icke hade for afsikt att for
sin del lå g g a b e s la g på on, ville konungen
underkasta s ig de tre medlarnes gem en -
samma beslu t, ja till och med att on ut-
rym des åt danskarne, endast hans trupper
finge fritt aftåg. Om hollåndarne sku lle
foregifva, att konungen a f Danmark , på
hvilkens befalln ing d etta hårtåg till Fyn
sa tts i g ån g , hade det afgorande ordet
i denna sak , och att de for sin del icke
on skad e n å g o t h og re ån fred, sku lle k om
m issarierna åfven b e ty g a konungen s b e
n ågenh e t for freden men på samma g ån g
n o g a ak tg ifva på, att danskarne, som hit-
tills v isa t s ig så ha lsstarrige, icke m åtte
g en om de allierades uppv ig lingar afslå
freden. D enn a sku lle båst befordras, om
de sv en sk a trupperna affordes till Tyskland
och de hollåndska fartyg en och trupperna
låmnade Danmark. For o frigt onskade
k onun gen , att Rosk ild efred en i alla afse-
enden uppråttholles, forutsatt att med a fse
ende å tredje artikeln stipu lerades, att dan-