S J Ä T T E B O K E N
629
1659 . någon ly ck lig u tgån g . N å g ra b o rga re i
H e lsin g ö r bade näm ligen samm anro ta t s ig
för att öfverfalla K ronbo rg och i denna
afsikt locka t öfver tili s ig några hundra
bönder, som dar vo ro s y s s e ls a tte med
upp förandet a f befastn ingar. Und er led
n ing a f en ingen iör S teenw ink e l sku lle
en hop bryta in i slo tte t, sedan de, som
brukade köra v ed tili detsamm a , g ifv it tec-
ken g en om att stjälpa omku li några ved lass.
D enn a plan inberättacles för k onu n g F r ed
rik, som skänk te den sitt fulla gilland e
och u tfä ste stora b elön in gar för dem , som
grep e verk e t an. En tili fiskare förklädd
person re ste med b re f fram och åter mel-
lan fästn ingen och K öpenham n . D å han
en natt var stadd på en sådan färd från
hufvudstaden tili H e lsin g ö r , ty ck te han
s ig vid p a sserand et a f de sv en sk a fartygen
mårka en liten båt, som sty rd e kurs på
honom . Han b le f förskräck t, fa ste en liten
sten vid b refvet och ka stad e d et i va ttnet
ej lång t från stranden . Men sn oret, som
fasthöll b refvet vid sten en , lo ssn ad e , b ref
ve t flöt upp och d ref m o t stranden , dår
det h ittades a f en fo tkn ek t, hvilken var
på v å g från låg re t tili H e lsin g ö r , och d en
ne b rag te d et tili konun gen . Förräderiet
b le f sålunda upp tåck t och a f dem , som
anstiftat planen , b le fvo som lig e straffade till
lifvet, andre bö tfä llde s och några skuddade
sto fte t a f sina fötter; bland de senare en
studen t, som å ta g it s ig att förgifta k o
nungen .
R edan län g e hade man konsp irerat
för att åt danskarne forråda Malmö,
hvilken plan em ellertid g ick om intet,
då alltför m ånga blifvit inv igda dåruti.
Under förra vintern hade a f folk från
Köpenhamn två g å n g e r för sök g jo r ts att
land stiga vid Limhamn, en fjårdedels mil
från Malmö. Men forstå g å n g en hindrade
storm försöket, andra g ån g en strandade
• fartyget vid Saltholm . D å efter anståld t
förhör dom ö fver de sk y ld ig a sku lle fållas,
komm o några b r e f i d ag en , som kastade
ljus öfver saken . En i Limhamn b o sa tt
person var den e g e n tlig e anstiftaren a f
komp lotten . Han hade g öm t de m o ttagna
brefven och k oncep terna till dem , som
han afsändt till K öpenham n , i en liten låda,
hvilken han gråft ned under en bu sk e i
kalkgra fven och lag t däröfver en sten . 1 6 5 9 .
Lådan b le f em ellertid uppkrafsad a f en
råf och b rag t i dagen , och i densam -
ma funnos orig ina lb ref från konung F r e
drik, Joachim G ersdorff och Corfitz T r o l
le, a f hvilka man fann, att åfven C or
fitz U lfeld t var inveck lad i komp lotten .
D enn e hade måst fly från sitt fådernes-
land och funnit en tillflykt i S v e r ig e , dår
han kom i åtn ju tande a f både årebety-
g e ls e r och vålstånd , och g en om Rosk il-
defreden hade han ock så återfått sina g od s
i Danmark . Icke d e sto mindre försök te
han vid det ånyo uppflammande kriget,
vare s ig med an ledn ing a f sin om b y tliga
natur eller dåraf att han icke långre hade
någon tillit till sven sk arn es sak , a tt g e
nom en vanårande hand ling återvinna ko-
nungen s a f Danm ark gunst. D å han kom
till v etskap om att förräderiet var upp
tåckt, lå tsad e han ett p lö tslig t slaganfall
och m å llo shet och höll s ig i flere månader
sån g lig g and e . O fvannåmnde U lfeld ts svå-
g e r Hann ibal S eh e sted , som länge burit
ett b lindt hat till honom , g ru sad e gen om
en listig t utförd plan följande år helt och
hållet hans Iycka och vålfård. D å U lfeld t
nu icke långre kunde komma i åtnjutande
a f sin förra gun st i S v e r ig e , lika litet som a f
sina inkom ster i Danmark , fo r e slog S e h e
sted k onun g Fredrik, att han, som stod
på resa till S tockh o lm , sku lle få order
a tt anbefalla U lfeld ts sak åt sv en sk a rådet.
H an tånk te, att det o tv ifv e lak tig t sku lle
syn a s rådet m isstänk t, att förbön för land s
forrådaren U lfeld t g jo rd e s från danskt
håll. Men Carl G u sta f var vid denna tid
redan död, k riget var slut och rådet åg-
nade icke någon ingåend e undersökn ing
åt saken . D å U lfeld t d essu tom på grund
a f sin m å lloshet icke kunde höras, för-
klarades han frikånd. S eh e s ted s list hade
sålunda icke lycka ts, men han g a f icke
upp sp eiet. Han upp sök te Per Brahe och
anhöll, att dom en icke sku lle o flen tliggöra s
sam t utbad s ig att få p ro tok o llet till s ig
ofverlåmnadt på det att han m åtte blifva i
tillfälle att p erson ligen till U lfeld t få öf-
verlåmna d etta nådebevis. Sedan han fått
frikånnandet i sin hand, beråttade han för
T erlon och S idn ey , att rådets dom var
fållande, hvarom han bad dem underråtta
81