286 / 401
S J Ä T T E B O K E N
625
1659. hollåndarne a tt formå en gelsm ånn en att
frångå denna foresa ts och forsåkrade, att
tillråck ligt a f p rov ian t kunde anskaffas,
sam t framhollo, huru a n g e lå g e t d et for
de båda repub likerna v o r e a tt hår hålla
sin makt sam lad . Om en g elsm ånn en d ro g e
tillbaka sin flotta, sku lle m ed nodvån-
d igh et båda repub likernas an seend e lida,
deras inflytande ofver de båda konung-
arne reduceras och h ela sak en dragas ut
på o v iss tid.
Man holl dårpå å tsk illiga o fv e rlågg -
ningar om d et antal fartyg , som sku lle
låmnas kvar i Danm ark , hvarvid ho llån
darne fo r e s lo g o , att m inst fem ton e n g e l
ska fartyg sku lle stanna, tilis nya order
från gen era lsta terna hunnit anlånda. U n
der tiden sku lle hollåndarne in g en tin g fo-
retaga utan att dessforinnan hafva råd
fort sig med d e en g e lsk a såndebuden .
D å en gelsm ånn en dårem ot invånde, att
en dylik o likh et i mak t hvarken an stod
dem eller innebar n ågon tr y g g h e t, låm-
nade hollåndarne en skriftlig forsåkran
sam t d essu tom så som g isslan en a f de
sina, hvilken sku lle stanna ombord på den
en g elsk a flottan och med M oun tagu råd-
p låga alltefter som sakerna g e s ta lta d e sig.
5
september
. S idn ey forklarade em eller tid, att han icke
hade några order om flo ttans hem sån-
dande utan enda st a tt stå lla s ig H aag -
konserten till efterrå tte lse . På tryck t a f
hollåndarne att nårmare forklara s ig , a fg a f
M oun tagu e tt svå fvand e svar och a fb ro t
samm ankom sten sam t a fse g lad e med H o -
n eyw ood s och Bonn s m edg ifvand e foljande
dag från K openham n s redd. V id a fsk ed et
från konungen på K ronbo rg ron te han
bev is på sto r vån ligh et, och han sjå lf så-
vål som de fle ste officerarne b lefvo rik-
ligen b eg å fv ad e m ed skånker.
Den engelska
§ 4 9 . Så lunda å tervånde den en g e lsk a
uppb^tt
^ottaih
hvilken , som det p å stod s,
sexhundra tu sen pund ste rlin g anvånd ts,
hem , och d etta p lo tslig a uppb ro ttt våck te
åtsk illiga tankar h o s de stridande par
terna. S v en ska rn e voro b ek ym rad e ofver
att Sundet, deras hamnar och h ela haf-
v e t b lifvit o fverlåmnade åt de i makt
o fverlåg sn e hollåndarnes g o d ty ck e . D a n
skarne ho llo fore, a tt M oun tagu b eg ifv it
sig a f for a tt slippa foretaga n å g o t m ot
sv en sk a rn e, hvilka, såsom danskarne på- 1
stod o , öpp e t a fslag it freden och för hvilka
d et var till b eh ag , a tt forlångn ing a f
stille stånd e t blifvit för hollåndarne omöj-
ligg jord .
H o llåndarne stå lide sig , som om de
icke sku lle vara tillfreds med den e n g
elsk a flottans afresa, hvilken stod i strid
med H a a gk on ser ten och som sk e tt vid
en tid, då den sku lle fått tillfälle att visa,
hvad den dugd e till. Men i sina hjårtan
g ladd e de sig , att den för dem besvår-
liga flottan dragit bort och låmnat åt
dem m ak t a tt utan drojsmål genom föra
sina planer. Men S idn ey b le f bekym rad
öfver denna p lö tsliga afresa, ty han in-
så g , huru ringa hans inflytande hådan-
efter sku lle blifva, då han icke långre
hade vapenm ak t bakom sig , under det
att hollåndarne kunde stöd ja s ig på en
stark flotta. Carl G u sta f åter var icke
m issb elå ten ö fver flottans a fseg lin g , ty om
den stannat kvar, kunde den under Sid-
n ey s påverkan komm it att anvåndas m ot
sven skarne. I ak t och m en ing att korsa
S id n ey s p laner och fö r eb y g g a , att ett
fåtals afundsjuka sku lle föranleda ett
Aentligt upp trådande m o t S v e r ig e , ha
de M oun tagu skyndat bort med flottan.
Han hade ock så forsåkrat konungen ,
hvars stor sin th et och g od h e t han nog sam t
lårt kånna, om sin orubb liga vånskap.
H e lt v isst var han ock så konungen s vån:
det b ev isad e han nu g en om att seg la
bort m ed flottan, och det hade han be-
v isa t förut, då han råddat Carl G u sta f
W ran g e l undan hollåndarne och hindrat
en g o d del a f d e ss e s förehafvanden.
K onungen befallde sina såndebud i
Eng land att b e ty g a parlam en tet hans
tack för att de tillåtit flottan att så länge
dröja i Danmark , och han aflåt en direkt
sk rifvelse till parlam en tet i enahanda syfte.
Sånd ebuden hade affattat ett memorial
att lika ledes ofverlåmnas till parlamentet,
men de a fstodo från fram låmnandet dår-
a f för att icke väcka förbittring eller
framkalla några åtgårder m o t S v erig e.
K onun gen hade d e sslik e s beordrat sån
debuden att h o s parlam en tet anbefalla
M oun tagu till det båsta, men d etta af-
bö jd es a f denne, som an såg , att en dylik