S_KonugCarlXGustafsBragderII

S J Ä T T E B O K E N

1659. den sista H a a gk on se r ten . S v en sk a rn e af-

fattade då en p ro te st for a tt o fverlåm na

till parlam en tet, men a f v is sa orsaker,

som hår nedan sk o la om form ålas, b le f

protesten icke aflåmnad.

Konungen

§ 43 . Em ellertid forb lef k onun g en fa st

viigrar fort-

v jc| s jn m en ing och forklarade g en om

antaga

S chering R o sen h an e ånyo for m ed larne

skiljedomare.

sin allvarliga on skan a tt ernå en årlig och

b etryggand e fred, sam t att det sku lle vara

honom kårt, om de v ille forhjålpa h onom

dårtill, men icke så som sk iljedom are, då

det vore oerhord t, att repub liker sa tte

sig till dom s ofver konungar. F o r ofrig t

ville konungen ick e ingå forlikn ing på

annat sått, ån att båda parterna forordnade

komm issarier, och a tt for m å lets befråm-

jande fransmånnen och en g elsm ånn en åto-

g e sig m ed larskapet. H o llåndarn e kunde

han dårem ot icke an taga till fredsm ed lare,

hvilket icke b ord e forundra någon , då de

vore hans fiender och fortfarande so k te

skada hans rike. Men å sin sida vore

han åter m y ck e t forundrad, a tt e n g e ls 

månnen forenat s ig m ed ho llåndarne och

ville foreskrifva h onom lagar, allcleles som

segrare p låga g o r a m ed b e seg r ad e . F or

att de nu m å tte b lifva o fv e r ty g ad e om

konungens a llvarliga m en ing forordnade

han till komm issarier vid den foreståend e

forhandlingen S ch er in g R o sen h an e och

S ten B ielke, låt utfårda le jd eb re f for de

danske komm issarierna sam t anholl, att

danskarne m å tte g o r a samm a lede s, på det

att forhandlingen g en a s t m å tte kunna borja.

Men m edlarne, som vo ro g an sk a m iss-

nojde ofver d et stram a m o ttagand e t, låto

dock icke allt hopp fara om en ly ck lig

u tgång a f deras plan. I synn erh et S idn ey ,

som m ycket lu tade å t hollåndarnes sida,

var m ycket uppretad m o t konungen och

hade vid en o fv e r lå g gn in g m ed sina k o l

leger yrkat, att man i foren ing m ed h o l

låndarne sku lle tv in ga den ha lsstarrige

konungen till an tagand e a f det fredsfor

slag, som i H a a gk on ser ten b eslu ta ts. Hvar-

em o t M oun tagu och Bonn invånde, att

de icke ånnu fornumm it, a tt konungen a f

S v e r ig e vågra t an taga fred sforslaget, utan

snarare op p e t forklarat s ig villig och

beredd till forlikn ing sam t utfårdat lejd e

bref for m o tparten s såndebud . Man kunde

for o frig t icke förtänka konungen , att han 1 6 5 9 .

ville, att förhandlingarna sku lle sk e, såsom

bruk lig t var mellan andra folk, och icke

lå te p å tv inga s ig n ågo t, som vore honom

till nackdel. D an skarne hade förv isso g e 

nom sin vågran rest m ycket mera hinder

för fred ssak en s befordran. Men d e ttah in 

drade icke S id n ey s listiga intriger för att

sök a fram tvinga ett anfall a f de en g elsk a

och ho llånd ska flottorna på den sven ska .

§ 4 4 . D å hollåndarne nu in sågo , att

Hollåndarne

konun gen s b eslu t att icke an taga deras

horJ a \lndet"

handia om

m ed ling var o r y g g lig t, dårest icke vån-

återforso-

skapen mellan sven skarn e och dem först

ning med

blifvit återstålld , fo r e slo g o de en åter-

konungen.

forson ing och undanröjande a f all m iss-

såmja. D e tta forslag befordrades g en om

T erlon till S ch ering R o senh an e tillika

m ed en sk rifvelse, hvaruti hollåndarne

m eddelade, att de ön skad e komma till

låg ret för slu tbehand ling a f E lbingför-

drag et med elucidationer, och att de

dårefter sku lle uppbjuda all sin formåga

att sök a åvågab ringa fred mellan k onun g 

en och dem . D å de a f konungen an setts

så som partiske och såsom m edlare olåmp-

lig e , och då d et icke b eh aga t konungen

a tt ratificera elucidationerna, innan tvis-

terna mellan honom och gen era lsta terna

blifvit b ilagda och den gam la vånskapen

återfornyad , så hade de hårmed vela t

öfversända e tt forslag till forson ing att

undertecknas, så snart fred mellan de

båda konungarne blifvit afslutad.

Följande d ag sk ickade de en person

till låg ret för att erhålla v issh e t om deras

ankom st vo re till b eh a g och om de

sku lle blifva m o tta gn e i en lighe t med

sin rang. O ch då ett gynnsam t svar in-

gå tt, b egå fvo s ig S lingelan t och Huijbert

till lågret, dår de fingo foretråde hos

konungen . Sedan de med an ledn ing a f

konun gen s svårfaders, hårtig Fredrik a f

H o lste in , d öd liga från få llekondoleratH an s

M ajestät, g io rd e de en framställning rö-

rande elucidationerna till E lb ingfördraget,

freden med Danmark och m isshällighe-

terna mellan konungen och dem.

K onungen svarade hårpå, att ingen ting

sku lle vara honom kärare än återknytan-

det a f vånskapen med hollåndarne, för

hv ilket åndamål han ville sända C o y e t