287 / 401
626
S J Ä T T E B O K E N
1659 . rekommendation mera sku lle skada an
gagn a honom ,då han icke åtn jot parlam en
tets b evågenh et. Parlamentet hade icke h e l
ler gillat, att han tag it med sig hela flottan,
utan borde han hafva kvarlamnat i Sundet
fem ton skepp for, hvilkas proviantering
några fartyg redan voro afsånda, hvarom
han ock så fått underråttelse, då han var
på tjugu mils afstånd från England . Inom
parlamentet var man m issnojd med att
Mountagu genom sin affård gifv it hol-
låndarne alltfor stor ofvervikt, så att de
en gelsk a såndebudens ord hådanefter icke
skulle finna tillborligt eftertryck. I par
lamentet framstålldes ock så forslag att
skicka tillbaka till Sundet fem ton fartyg
for gem en sam t upptrådande med h o l
låndarne, men någo t beslu t dårom b le f
emellertid icke fattadt.
A f N ieupoort u tsa ttes Mountagu for
mycket klander, sårskildt for att han i
strid mot H aagkon serten beg ifv it sig bort
från Danmark. Men parlamentet b em o tte
N ieupoorts beskylln ingar med att de h o l
landske ministrarne och amiralerna i många
stycken handlat i strid mot konserten och
framholl, att då Mountagu velat med
dem ofverenskomma om det antal fartyg,
som skulle kvarlåmnas i Danmark, hade
de hollåndska såndebuden svarat, att de
saknade order i detta fali. E ng e lsk a flo t
tan hade emellertid a f brist på proviant
nodgats b egifva sig hem , hvilket icke
hindrade, att engelsmånnen skulle hålla
fast vid H aagkon serten , men om afsån-
dandet af någon flotta yttrades intet.
Mountagus afresa hade em ellertid for-
ryckt parlamentets planer, så att man
nu ej rått v isste, hvad man skulle gora i
denna nordiska aftår, och S idney hade
också anfort k lagom ål ofver M ountagus
åtgård.
D e svenska såndebuden an sågo icke
låmpligt att på n ågo t sått stålla sig in
hos parlamentet utan forhollo s ie mera
reserverade for att visa, att S v er ig e s
vålfård icke berodde af engelsmånnens
nåd, att engelsmånnen hade mera be-
h o f a f konungen ån han a f dem, och
att han kunde mera gagn a den gem en -
samma saken, ån de med skrytet om
sitt h oga anseende kunde utråtta.
E tt ryk te sp red s i E ng land , att ko- 1659.
nungen sku lle d rag it sin vårja m o t S idney
och utfarit i sådana ord , som att han
aldrig vån ta t s ig n å g o t g o d t a f sådana
konungam ördare och a tt en gelsm ånn en
gårna kunde b eg ifv a s ig a f med sin
flotta, a f hv ilk en han alls ick e hade någo t
behof. M oun tagu s ö k te em ellertid veder-
lå g g a d etta ryk te , som han ståmp lade
så som ren lögn .
I stå llet för d et m em orial, som de
sv en sk a såndebud en tånk t aflåmna till
parlam en tet, g jo rd e de nu en framståll-
n ing a f d et danska k r ig e ts förlopp och
eng elsm ånn en s upp trådand e dårvid och
ved erlad e de b e sk y lln in g a r , som g jorts
m ot sven sk arn e. M en m ödan var för-
spilld, enår ho llåndarne alltid hade öfver-
tag , och skriften b le f ick e en s foredragen
i parlam en tet. N år kort dårefter Lambert
och senare M onk r e s te sig , råkade E n g
land i stö r sta forvirring, och ingen tid
b le f öfrig for u trikes an g e lå g en h e ter .
§ 50 . D a g e n efter den en g e lsk a
Fruktlösa
flottans aftärd h ö llo d e båda parternas
^
fu llm åktige en samm ank om st, hvarvid
aUgUsti.
danskarne förk larade, a tt forhand lingen
drog a llde le s för län g e u t på tiden och
en g en a re v å g a tt förhand la m å ste be-
trådas. K onun g F redrik h ad e a fgifvit sin
forklaring ö fver d et a f m ed larne upp-
råttade fred sfo rslag et, som sven skarne
endast hade att g en om lå sa och an taga.
I m o tsa tt fall kunde underhand lingarna
icke långre fortså tta s.
Man v iss te em ellertid , a tt denna k o
nung Fredriks fork laring end a st g ick ut
på en forhaln ing a f sak en för att gifva
hollåndarne an ledn ing a tt gripa till vapen
mot sven skarn e, ty danskarne in sågo
mera ån vål, a tt Carl G u sta f aldrig
sku lle kunna g o d ta g a den , då den var
för hans h ö g a vård igh e t krånkande. Såkert
år, att k onun g en a f D anm ark gen om
sina såndebud i E n g land och Holland
sök te hindra g en om fö rand e t såvå l a f Ro-
sk ildefreden som H a a gk on se r ten . A fven
m edlarne tillstod o , a tt om ån Carl G u sta f
sku lle g odk ån t H a a gk on se r ten s beslu t,
sku lle danskarne ick e åndå g jo r t det.
D e sv en sk e komm issarierna framhöllo,
att d et icke tillkomm e m ed larne att utan