288 / 401
S J Ä T T E B O K E N
627
1659. parternas v e tsk ap upprätta förslag , och
att k onungen a f D anm ark hade skada t
sitt h ö g a an seend e g en om att afgifva
en dylik dek laration . D an skarn e urskul-
dade s ig med a tt clet sk e tt a f tv in gand e
skäl och att hvarje timm es förlängn ing
a f k riget k o stad e flere tu sen riksdaler,
sam t att de haft order att lämna denna
dek laration tili m ed larne, hvilka i sin
ordn ing sku lle ö fverläm na den tili ko-
nungen a f S v e r ig e . O ch kort därefter
anlände o ck så de en g e lsk a och ho lländ ska
sändebuden tili tä lte t för a tt öfverlämna
sagda dek laration tili sven skarn e. Men
a f fruktan för att d e s s e , som sannolik t
icke icke sku lle god kän n a d etta otill-
börliga sa tt för underhand ling, sku lle
vägra att m o tta g a skriften, undveko de
att framlämna den utan fö r ed rogo i sta lle t
münd igen d e ss innehåll, som var, att
konungen a f Danm ark förklarat sig sin-
nad att ställa s ig den sista H aagkon -
serten tili efterrä tte lse och godkänn a
medlarne så som sk iljedom are. Sv en ska rn e
svarade, att m ed larnes ä tgörand en alltid
sku lle vara konun gen tili b eh ag , så läng e
som de inskränk te s ig tili att medla, när
parterna så ön skad e, och så län g e de
uppträdde så som vänner, men så som
sk iljedom are kunde han icke godkänna
dem , och förhand lingarna m å ste föras
mellan de båda konungarn es komm issa -
rier. D e t vo re n å g o t oerhörd t a tt utan
k onungen s v etskap g ö r a upp fredsfor
slag , som sku lle p å tv inga s honom , och
att repub liker föresk refve konungar lagar
eller sö k te tv in ga furstar att an taga med-
lare, som icke an stod e dem . Men orn
man ville förhandla, så som b ruk lig t var
mellan de nord iska rikena, b ehö fd e man
icke tvifla på, att en säk er och lätt v ä g
tili fred sto d e öppen . D ärm ed slu tades
kon ferensen och hvar och en g ick tili sitt.
S edan de ho lländ ska sändebuden åter-
komm it tili K öpenham n , g å fv o de D e
Ruy ter order att a f alla krafter angripa
sven skarne, så snart tillfälle yppades.
Följande dag m edd elad e de d etta åt
fransmännen och en gelsm änn en och för-
k larade, att d etta icke b eh ö fd e fördröja
freden, hvilken m å ste ävägab ringa s i
en lighet med H aagk on ser ten , då ingen
annan u tv ä g funnes. Under tiden sku lle 1 6 5 9 .
em ellertid m ed lin g sa rb e tet g em en sam t
for tsä tta s, men de hade grundade skäl
för att icke b eg ifv a s ig tili lägret, förr
än v issh e t vunn its, att sven skarn e an-
ta g it g en era lsta tern a s m ed ling, och att
de sku lle b lifva i en ligh e t med sin rang
m o ttagna . T er lon och engelsm änn en för-
k larade, a tt holländarne icke hand lat em o t
ö fv e ren sk om m e lse och tilkännagäfvo för
sin del, att de icke så som fredsm ed lare
sku lle företaga n å g o t annat än i samråd
med holländarne. T v å dagar senare kom-
mo T er lon och S idn ey åter tili lägret
för a tt g ö ra sig underrrättade om från
konungen svar anländt på danskarnes
b egäran och fredsm ed larnes forslag. E n g
elsm ännen yrkade en träg et på, att k o
nungen , om än b lo tt konflden tiellt, ville
m eddela sin m en ing om deras forslag,
på d et att de m å tte kunna fö r eb y g g a
fien tligheter a f holländarne, hvilka hade
uppträdt m y ck e t ho tfu llt och förklarat,
a tt de sku lle arbeta lika kraftigt för
K öpenham n s forsvar som om det gä llde
Am sterdam s. Men sven skarn e läto utan
alla om sv ep forstå, att m edlarnes möda
vore helt forspilid, om de fortsa tte på
denna väg . T y danskarnes begäran vore
så svä fvand e affattad, att det vore omöj-
lig t att dårpå afgifva ett svar, och m ed
larnes befalln ingar sku lle konungen icke
underkasta s ig ens med risk a f sitt lif.
E11 b e tr y g g and e fred ön skad e konungen
för v isso , men för mak tspråk komm e han
icke att vika. D å nu vintern redan inbrutit,
befunnos tälten ob ekväm a för vidare för-
handlingar, hvilka borde förläggas till
R o sk ild e, H e lsin gö r eller F rederik sborg.
F iera dagar förflöto, utan a tt danskarne
infunno s ig i lägret. S v en skarne led snade
på att vän ta och ho tade, att om dan
skarne icke v isade mera allvar med fre
den, ville de icke längre lig g a utanför
deras portar och tig g a om fred. Medlarne
anhöllo då en träg et ho s konungen a f
11september.
Danm ark om förhand lingarnas fortsätt-
ande, och att han ville välja mellan de
a f sven skarn e föreslagna platserna. Men
konungen a f Danmark a fslog båda delarne
och ville icke ly ssna till n ågo t, förr än
konungen a f S v e r ig e , i likhet med honom ,