S_KonugCarlXGustafsBragderII

6 18

S J Ä T T E B O K E N

1659 . för öfrigt vore den enda u tvägen att

inom fjorton dagar komma till fred.

K onungen svarade, att deras ifver var

honom till synnerligt behag och att de

sedan länge känt hans b enägenhet för

fred, men att konungen af Danmark aldrig

kunnat formås att afgifva en bestämd

forklaring. Emellertid kunde han icke

finna det lämpligt att på forhånd yttra

sig om villkoren, hvilka ju voro det verk-

liga foremålet för underhandlingen, utan

man måste börja med preliminärerna, så 

som i allmänhet och särskildt de nordiska

rikena emellan brukats. D enna form för

underhandlingar vore så mycket mera nöd-

vandig-, som den forutan intet kan af-

<_>

slutas med bindande kraft, under det att

den vag, som medlarne ville beträda,

endast tjänade till att utan andamål få

veta, hvad den ena eller den andra par

ten tankte, och för öfrigt blott skulle

ytterligare inveckla saken. D e t vore där-

for bast att folja det vedertagna bruket,

som också engelsmännen själfve p lägade

tillämpa, utfärda lejdebref och fullmakter

och öfverenskomma om tid och förhand-

lingsp lats, på det att man måtte veta,

med hvilka och om hvad man skulle

förhandla. Beträffande artiklarne i Ro-

skildefreden, hvilkas revision skulle blifva

foremål för själfva forhandlingen, hade

konungen redan tillfyllest förklarat, att

han aldrig fått den säkerhet, som var

syftemålet med denna fred. D å danskarne

icke underlåtit att våldfora sig på denna

fred, medan den sven ska armén ännu

stod kvar i hjärtat a f Danmark, hvad

kunde man då vänta, när konungen väl

vore långt darifrån invecklad i krig på

annat håll! Saken hade nu komm it till

den punkt, att man icke längre kunde

hoppa från det ena ämnet till det andra,

utan man måste afsluta en fred på fornuf

tig grund. Utan att afvika från Rosk ilde-

fredens verkliga andemening skulle k o 

nungen i alla afseenden visa sig tillmötes-

gående och så långt som protestanternas

gem ensamma intresse och det stora anta-

let a f hans fiender som Danmark hetsa t

mot honom , det tilläte. Medlarnes upp-

gift vore endast att handia i en lighet

med sitt uppdrag och se till, att preli-

minärerna en lig t v ed e r ta g e t bruk nu for- 1659.

tast m ojligt a fslu tades.

§ 4 1 . E n g e lsm änn en fortforo emeller-

Konungens

tid att med m ynd ig ton vilja b estämm a

men*ni&yte

öfver fred sm ed lingen , och d et sad e s, att

danskarne redan g å tt in på deras forslag,

holländska

E ng e lsm änn en s upp trädand e an så g s dock

sdndeJ)uden^

icke härröra så m y ck e t a f ö fverm od som

fastm era a f in triger från ho lländarne, som

g en a st efter en g e lsm än n en s ankom st till

D anm ark ly ck a ts d raga dem på sin sida.

D e t var holländarne, som h itta t på detta

sä tt för forhand ling för a tt därigenom

kunna välta sku lden för e tt a fslag på

Carl Gustaf. D an sk a rn e , som enda st för

syn s skull an tag it fo r s la g e t, sku lle då

äfven kunna pårakna en g e lsm än n en s stöd.

K onungen hade m era än en g å n g fore-

ställt en g elsm änn en , a tt d eras upp trädande

var föro läm pande för hans h ö g a värdig-

het, och att d et ick e var G ud s vilja, att

han sku lle låta p å tv in g a s ig andras m en ing

och råd. Men om de v ille hand ia som vän-

ner, som de stä d s e i tal s a g t s ig vara, och

u tföra sitt uppdrag en lig t fo lkrä tten , sku lle

deras m ed ling vara honom till synner

lig t b ehag . O ak tad t d e s sa upp repad e för-

16 angusti.

k laringar från k on u n g en s sida lä to de

skriftligen öfverläm na fo r s la g e t till fred

och hade de ö fverläm na t en skrifvelse

a f enahanda innehåll till konungen af

Danmark , som m o tta g it den men b egärt

betänketid , innan han läm nade svar. Sam-

ma dag an lände alla sändebud en till

konungen s läg er och h ad e i sitt saliskap

äfven S ten B ielke, som h ittills kvarhållits i

Köpenhamn , men på T e r lo n s anhållan

lö sg ifv its, enär han a f k onun g en blifvit

u tsedd till fu llm äk tig vid fredsforhand 

lingen. M ot B ie lk e u tv ä x lad e s på T erlon s

anhållan de danska riksråden riksamiralen

O v e G jedde, rik skan sleren Christoffer

U rne och Jörgen Brahe.

D å de en g e lsk a och h o lländ ska sänd e

buden inträdde i förm aket för att ö fver

lämna d et a ffattade fred sfo rslag et, b e 

g agn ad e T er lon tillfället a tt a flägsna sig

enär han foru tsåg , a tt k onun g en skulle

blifva m indre nåd ig, och han v ille icke

vara vittne till en o b eh a g lig scen . E fter

en stund trädde k onun g en ut i förmaket

och S idn ey och hans k o lle g e r beredd e