276 / 401
S J A T T E B O K E N
1659. Danmark, v ille k o n u n g F r e d r ik ick e s lä p p a
in i Köpenhamn de till Danm ark afsånda
hollandska trupperna, a f fruktan att d e ssa
ga ster sku lle få någon s la g s ö fverm ak t
dår. Och han v isad e s ig o ck så m ycke t
ogun stig i fråga om d et a f hollåndarne
åvågab rag ta stille stån d e t, h varigen om
svenskarne sku lle få tillfälle att bringa
de öfriga danska öarna under sin lydno
och ännu mera b e fä sta för dem låm p liga
platser.
K o n s e r tß r
-
§ 38. E n g e lsm änn en s och holländarnes
dragen be-
åtgoranden sy n te s Carl G u sta f m y ck e t
C a r lG u s 'ia f
förhatliga, och han an så g d et o för syn t
att under h ö gm od ig a later foreskrifva
de båda konungarne lagar, och att de
skulle med vapenm ak t tv in ga s, dårest
de icke ville stålla s ig d esamm a till
efterråttelse. D e n forstå H aagk on ser -
ten sku lle vål i någon mån kun nat
fördragas, då den m era sku lle tjåna s å
som instruktion för såndebuden ån vara
för konungarne b indande. Men då de tre
staterna, utan att förut hafva inhåm tat
konungarnes m en ing , dristat g ö ra s ig
till skiljemån och dom are, innebar cletta
ett förödm jukande a f den k un g liga vår-
d igheten . K onun g en hade aldrig kunnat
tånka sig , att en g elsm änn en efter så många
löften om vånskap sku lle anslu ta s ig till
hans ilender och g å med på ett för honom
så ofördelak tig t fordrag och med sådan
otack löna honom , som erbjudit dem så
stora formåner. O ch d etta sy n te s honom
så m ycket mera ob illig t och o tillstånd ig t,
som han ju an tag it fo r sla g e t om Ro-
skildefreden så som basis, ehuru han icke
vore dårtill forpliktad i kraft a f den forstå
H aagkon serten , utan m anats dårtill endast
a f vånskap för Eng land , under det att
danskarne helt kort våg ra t an taga det
framstållda forslaget. Nu hade till nack-
del för den, som an tag it fo r sla g e t men
till b eh ag för den m o tsp ån stig e dansken ,
ett annat från det forrå helt sk iljak tig t
fordrag b lifvit afslutadt, som ingalunda
1 g od o sku lle kunna på tv inga s honom .
Men u tom konungen funnos åfven
andre, som an så g o , att en gelsm änn en
hår handlat i strid m o t k lokh et och for
nuft. G enom e tt dylik t förfarande hade
de förtörnat S v e r ig e , som dock vela t
förskaffa engelsm ännen så stora formåner, 1659
och därför hade de bort kånna sig sk y l
d ig e att g ö ra s ig S v e r ig e ånnu mera
forbundet. G enom dylika åtgårder hade
de i icke ringa mån satt sitt g o d a namn
och an seend e på spel, ty såsom garanter
for R o sk ild efred en voro de p lik tige att
uppehålla d e ss okrånkbarhet. Och en
dast föga b eröm m e lse hade de att vån-
ta a f att de utrustat en stor flotta,
som till alla grannars skråck leg a t på
sjön utan all ny tta och utan att hafva
vunnit det föresa tta målet. M ånga och
stora kostnader hade ock så hår tillspillo-
gifv its. K onungen a f S v e r ig e kunde vål
forstå, att engelsm ännen icke sku lle n ed
lag t d e ssa stora kostnader utan for-
hoppn ing att a f honom erhålla ersått-
n ing därför, och han hade ock så i sjålfva
v erk e t erbjudit dem icke ringa fördelar
betråffande varor a f flere slag , virke och
utrustn ingsartik lar för fartyg. Nu hade
em ellertid engelsm änn en själfve berö fva t
sig alla formåner och i strid med sina
in tressen vela t tv inga konungen att rati-
flcera E lb ing förd raget, i kraft a f hvilket
bland annat hollåndarne tillerkåndes sam-
ma friheter som andra folk och S v e r ig e
till och med förp lik tades att hjålpa h o l
låndarne åfven m o t engelsm ännen . H ade
Eng land därem ot vidb lifvit sitt förra upp-
trådande, sku lle cle hafva bevarat sitt
an seend e och kunnat bringa fred till
stånd efter sitt e g e t god tfinnande. T y
åfven m o t sin vilja sku lle hollåndarne
då hafva måst stanna vid Rosk ildefreden ,
em edan de hade full sy sse lså ttn in g med
Portuga l och S v e r ig e och icke skulle
vå g a t draga ö fver sig åfven franska och
en g e lsk a vapen . Nu voro engelsm ännen
reducerade till att spela andra rollen, och
för dem å te r stod e intet annat ån att
så som ett sla g s b ihang inbegripas i E l
b ing fördraget. S lu tligen hade de g enom
d etta fordrag g ifv it sina afundsmån ånnu
en fordel g en om a tt bitråda forslaget
om T rondh jem s återlåmnande till D an
mark, ty danskarne hade mindre fordel
dåraf ån hollåndarne, enår inkom sterna
från denna stad voro förpaktade till
Am sterdam . Hollåndarne hade ock så dår
det bästa tillfälle att vårfva matroser,
615