272 / 401
S J Ä T T E B O K E N
1659. forde krig i P reu ssen , hade Christian IV
gynnat honom , och lik a led e s hade k onun g
Fredrik lyck on sk a t Carl G u s ta f till k rig et
med Polen.
De engelska
§ 34. F or b ilå g g an d e a f striden hade
såndebudens
^fven det en g e lsk a parlam en tet a fsånd t till
^Danmark!
Danmark o fv ersten A lg e rn on S id n ey och
Robert H on yw o o d , a f hvilka den forre
i Holland hade en broder, som var of-
verste for ett r e g em en te och den senare
en broder, som var ry ttm å stare, sam t
Thom as Bonn , till hv ilka så som fjårde
skulle komma Edw ard M oun tagu , med
hvilken man v isser lig en ick e var rått nojd
och dårfor icke, i likhet m ed hvad som
skett for o fr ig e officerare, bekrå fta t hans
utnåmning, men son i man i hans e g e n
skap a f amiral ick e kunde forbigå. Mea-
dowe, som h ittilis varit fredsm ed lare,
u teslo ts så som en hångifven anhångare
af den forrå r e g e r in g en och fo g a vålvil-
c“>
O
O
ligt ståmd m o t den nya. N å g ra ville åfven
skicka med Bradshaw , men då denne icke
var så val sed d a f danskarne, b le f han
utesluten. W h ite lo ck ,som o ck så v a ru tsedd
till såndebud, a fsade s ig uppd raget, em e-
dan han blifvit fo rb igån g en vid tillså ttande t
a f posten så som sto r sig illb eva ra re , och
for ofrigt icke g illa t instruk tionen for
såndebuden. D å S id n ey t o g a fsk ed a f
de sven ska såndebud en i L ondon , for-
klarade han, att ingen åndring sku lle sk e i
Rosk ildefreden u tom hvad som vo re b illig t
och rimligt, och att all hånsyn sku lle taga s
till S v e r ig e s in tressen . S id n ey och hans
ko lleger hade order a tt hand ia efter om-
stånd igheterna, att inlåta s ig i krig eller
hemsk icka flottan, allt efter som E ng land s
intresse kråfde, men d et allmånna bå sta
stålides i andra rumm et. E ng e lsm ånn en
ansågo for ofrigt, a tt d et en g e lsk a namnet
stod i så h o g t an seend e, att d et icke
behofde hojas, och de v ille icke g en om
ett ny tt krig u tså tta s ig for n ågon risk.
D e t b le f alltmera tyd lig t, a tt en gelsm ånn en
icke ville inblanda s ig i n å g o t k rig och
icke på årligt så tt ta g a s ig sak en an,
utan att de enda st a fsågo a tt under sken
a f vånskap och fo r son ligh e t sm ån ingom
utmatta båda parterna for att for fram-
tiden hafva så m yck e t m indre a tt frukta
a f dem. O ch ehuru de ick e on skad e, att
Carl Gustafs makt sku lle helt och hållet 1659 .
undertryckas, ville de å andra sidan icke
heller, att den sku lle cikas. Hans ovan liga
fram gangar och hans snabba marscher
hade hos dem våck t mera oro ån deras
grannars hela makt, i synnerhet som
d e s s e icke voro en ige. D e ssu tom voro
de dårutinnan en se med hollåndarne, att
in tet sku lle vara farligare, ån om Sundet
stannade i hånderna på den, som redan
å g d e de fiesta hamnar vid Ö stersjön och
som traktade efter att åfven lå g g a de
öfriga under sitt vålde. England b egag -
0 0 0
nade o ck så hvarje tillfålle att smickra
hollåndarne, a f fruktan att de sku lle stöd ja
S tuartarne, hvilkas anhångare började
rora på sig . Hårtill kom den tryckande
penn ingbristen , som var en följd a f de
stora skulder, hvilka Cromwell åsamkat
landet. Dårfor råttade de sig i allt, som
o
J
rörde de nord iska rikenas an gelågenheter,
helt och hållet efter hollåndarne. En an
ledn in g till oro för dem var ock så freden
mellan Frankrike och Span ien .
Men för att återkomm a till den om-
23
ju n i.
formålda besk ickn ingen , så anlånde den
med stor t följe till H elsingö r , sedan konun-
g en afrest till N ak sk o v , som a f svenskarne
n y ligen eröfrats. F ör a tt nu icke förspilla
tiden under afvaktan på konungen s åter-
k om st, samm ankomm o de dag ligen med
de franska och hollåndska såndebuden ,
hvarvid syn te s, som om förhandlingarna
i all endräkt fö r sigg in go . D enn a förtro-
ligh e t mellan de fråmmande såndebuden
b eh a g ad e icke sven skarne, som v isade
sitt m issnö je däröfver och låto antyda,
att det icke alls passade, att såndebud ,
som voro sk ickade a f utlåndska makter,
hö llo samm ankom ster i lågret m ed en annan
makt, som icke var konungen s vån, innan
de blifvit a f honom i audiens mottagna.
Sedan konungen kort dårpå återkomm it,
anm å ld ed e s ig h o sh o n om p åF r ed e r ik sb o r g
och b lefvo dår under öfliga cerem on ier i
audiens m o ttagna. Under ett konhden tiellt
sam tal framförde de sitt uppdrag betråff-
ande H aagkon ser ten , som a f de tre stater-
na var ingången , framhöllo, att e n g e ls
månnen dårvid ifrigt forfåktat konungens
in tresse, och uppmanade honom nu på alla
så tt att an taga fredsforslaget.