S_KonugCarlXGustafsBragderII

S J Ä T T E B O K E N

1659 . skarne icke g en om b lo tta ord sku lle lata

drifva bort sig från sina kvarter och

erofrade områden, i synnerhet som ko-

nuno-en med stor ifver låt uppfora befåst

ningar vid K ronborg, K joge, Korsoi och

andra p latser sam t åfven forstårkte lagret

utanfor Kopenhamn, forutom att han till

men for danskarnes forsvarskraft ofverallt

låt uppsnappa till krigstjånst dug lig t k rig s

folk. Hollåndarne måste dårfor tillgripa

kraftigare medel for att nå sitt mål.

D e hollåndska såndebud, som voro

forordnade att i Kopenhamn underhandla

med konung Fredrik, tillrådde honom

på det allvarligaste att g å in på Haag-

konserten, hvilket for honom under for-

handenvarande forhållanden vore det allra

båsta. Men efter att hafva u ttryck t sitt

tack for all honom bevisad vånskap for-

klarade han, att han forr sa tte allt på

sin sp ets ån ingick på en forlikning på

Rosk ildefredens grundval, i synnerhet som

hans vånner och bundsforvanter dårifrån

skulle uteslutas. Han kunde icke ingå på

någon annan fred ån en, uti hvilken alla

skulle inbegripas. Dår till borde hollån

darne fortfarande gifva honom sitt under

stod , och vore detta det båsta m ed iet

till befordrandet a f en efterlångtad fred.

T ill forhandlingsplats foreslog han Lübeck.

D e tta for hollåndarne så otillfredstållande

svar forryckte i icke ringa mån sånde-

budens plan, enår de tagit for afgjordt,

att svenskarne skulle afslå fredsforslaget,

men danskarne dåremot villigt an taga det,

hvaraf skulle foljt, att svenskarne skulle

gått m iste om hjålp af den en gelsk a flot-

tan, hvaremot de fått full frihet att låmna

Danmark det bistånd, som de kunde finna

låmpligt. I denna kritiska situation v isste

de icke, huru de skulle handia. M eadow e

å sin sida sok te formå hollåndarne att i

enlighet med Haagkonserten undandraga

danskarne sin hjålp, då d e sse afslagit

fredsforslaget. Såndebuden kunde icke

invånda någo t dåremot och m eddelade

sig med Obdam, som med sin flotta låg

i S tora Belt. D enne, som a f M eadow e

forut fått underråttelse om tre veckors

stilleståndet och vid denna underråttelse

visat sig m ycket tro tsig svarade, att han

hade ingen kånnedom dårom och icke

heller några order i d e tta fall. A n tingen 1659.

var d etta forhållandet, eller o ck så ville

han icke låta s ig p åv erk a s a f en fråm-

mande m in ister. E fter all an ledn in g skulle

danskarne komm a i y tte r lig t trångmål,

såv ida icke en r eg em en tsfö rän d r in g i E n g 

land intrådde. D å nu em ellertid M eadow e

icke hade n å g on fu llm akt från det nya

parlam en tet och inga n y a såndebud från

E ng land v o ro tillståd e s, b e g a g n a d e ho l

låndarne tillfället a tt lo s ry ck a s ig från den

forstå H a a gk on se r ten och p lanera en annan,

som vo re m era till D anm a rk s formån.

§ 3 1 . D å ho llåndarn e så en tr å g e t yrkade

Kommgens

på ratifikation a f E lb in g fö rd ra g e t, för-

tankar om

k larade k onun g en s ig ick e a lld e le s obe-

någen därtill, fö ru tsa tt a tt till större

tr y g g h e t for h on om å fven Brandenburg

och Danm ark dåri in b e g r ep e s . Men han

befarade, a tt d enna affår kunde våcka

m isstro h o s en g e lsm ån n en och g ifva dem

an ledn ing a tt a fb ry ta underhand lingarna

om alliansen . D å k onu n g en ståd se to g

hånsyn till en g e lsm ånn en och icke ville

företaga n å g o t, som kunde m issh aga dem,

och då ingen å te r fo r son in g m ed hollån 

darne sy n te s kunna k omm a till stånd,

med m indre E lb in g fö rd ra g e t ratificerades,

hvarpå en lig t sånd ebud en s u tsa g o vån-

skapen mellan S v e r ig e och H olland be-

rodde, fo r e to g s ig k onun g en att med

M eadow e ö fv e r lä g g a om saken . F ö r denne

framhöll han, a tt ho llåndarn es fordran icke

i och för s ig sjå lf v o r e h onom så m ycket

em o t, men han v o r e o v is s , om hinder

för den fö r e sla gn a a llian sen m ed England

dårigenom kunde upp stå . O ch nu ville han

höra M eadow es m en in g , på d e t a tt intet

m å tte fö retaga s eller b e slu ta s , som kunde

våcka E n g land s m issh a g . H årpå svarade

M eadow e, a tt stå lln in g en sy n te s honom

m y ck e tb ek ym m e r sam ,d äd an sk a rn ea fb ö jt

fred sforslaget och han m y ck e t betv iflade de

hollåndska sånd ebud en s å rligh et i saken.

Em ellertid kunde han ick e efter e g e t god t-

finnande g ö r a n å g o t utan m å ste följa order,

som g in g o ut på att m ed all flit sök a undan-

röja m issäm jan mellan k onun g en och h o l

låndarne på ba sis a f E lb in g förd rage t, som

han an såg m y ck e t fö rd e lak tig t för S v er ig e ,

om b lo tt D anm ark s, B randenburgs och

D an z ig s an slu tn ing därtill vunnes.