S_KonugCarlXGustafsBragderII

S J Ä T T E B O K E N

1 659 . a f gamm al vänskap och bundsförvantskap

förklarade de s ig beredda till m ed ling

och hade för detta åndamål affardat sån-

debud, hvilka åfven hade till uppgift att

sök a undanröja allt m issforstånd mellan

svenskar och holländare sam t bringa El-

b ingfördraget med ty åtfoljande elucida-

tioner till slu tligt afgörande. A f clenna

anledn ing anhöll S lingelan t om audiens hos

konungen för att fullgöra sitt uppdrag.

m a j.

T ill svar harå a fga f konungen en skrift

lig forklaring, hvaruti han anförde, att

han från sin sida icke gifvit någon an led 

ning till m isshällighet med hollåndarne,

men genom illasinnade tillskyndares an-

stiftan hade konungens alla åtgårder för

vidmakthållandet a f vänskapen gåckats.

Därefter erinrade han om hvad med

anledning a f E lb ingfördraget senare före-

komm it och tillfogade, att efter hvad

som passerat borde man inse, att audiens

icke kunde beviljas en från hollåndarne

afsånd besk ickn ing, som hade till uppgift

att b ilågga striden med Danmark, och

att föga tilltro kunde såttas till deras

åtgårder, innan en återforson ing mellan

svenskarne och dem åg t rum. Han ville

emellertid icke vågra att återknyta den

gam la vänskapen med hollåndarne, om

de menade årligt, och om han erhöhe

rimlig satisfaktion för lidna skador. För

sådant åndamål kunde S lingelan t komma,

och han skulle blifva m o ttagen , såsom

hans rang kråfde, och skulle i sådant

fall lejdebref låmnas. U tan att ingå på

konungens forklaring, som han sk ickade

till sina principaler, b e g a f han s ig till

konungen och b le f under för såndebud

öfliga ceremonier a f honom i audiens

mottagen . T re dagar därefter anlånde

också hans k o llega Huijbert till K ron 

borg och fick samma m o ttagande. E fter

ytterligare några dagar anlånde äfven

V o g e lsan g och van Haren , hvilka blifvit

sårskildt afsånde till konungen a f D an 

mark, och som gårna ville tillsammans

med sina ko lleger fram lägga saken för

konungen a f S v erige. D e framhöllo g e n e 

ralstaternas oro öfver det olyck liga krig,

som nu rasade mellan de nordiska rikena,

sam t att hollåndarne icke haft i sinnet

att någonsin företaga några fien tligheter

m o t S v er ig e . Men enår de g en om en 1659.

allians voro bundne vid Danm ark , hade

de icke kunnat ö fv erg ifva sin bundsförvan t,

som komm it i en y tte r lig nöd. Nu vore

såndebuden em ellertid k om n e för att for

nya den gam la vän skap en m ed ett rike,

med hv ilket ho llåndarne sed an lån o- tid

stå tt i så fortro lig t forhå llande, och för

att undanröja de m issh å lligh e te r och den

förbittring, som med sådan skårpa blifvit

rådande mellan de två grannkonungarne.

Under upprepandet a fön sk an om fornye lse

a f den gam la vän skap en och forbundet lade

S lin gelan t sårsk ild v ik t på a tt E lb in g fö r 

draget med elucidationer m å tte ratificeras.

På detta svarad e k onun g en m ed m ycken

vån lighet ehuru i n å g o t svå fvand e orda-

lag , att han lån g tad e icke m indre efter

fred ån hollåndarne, men betråffande

E lb ing förd raget hade g en om ho llåndarnes

forvållande stå lln ingen b lifvit en annan,

enår de i stå llet för u tlo fvad vån skap och

forbund upptrådt fien tlig t. Em eller tid hade

förb ittringen icke stig it så , a tt en forson ing

vore u teslu ten , och för åvågab ringand e

dåraf ville han u tse komm issarier.

§ 29. Innan k onun g en v ille an taga

K o n u n g e n s

hollåndarnes m ed lin g i k r ig e t mellan

tankar 7(,~

ra n d e a te r-

honom och Danm ark , fordrade han, att

p rsoningmd

å terforson ing m ed ho llåndarne sku lle ske.

hollåndarne.

I d etta sy fte kråfde b illigh e t och råttvisa,

att hollåndarne sk iid e s ig från S v e r ig e s

ilender och a fhö lle s ig från alla fientlig-

heter m o t sven sk arn e, å tm in ston e under

den tid som underhand lingarna p å g in g e

sam t att de er sa tte all skada , som deras

tro lö sh et vållat, och g o d tg jo r d e S v e r ig e ,

hvad de en lig t 1 6 4 0 och 16 4 5 ingångna

fordrag voro sk y ld ig e till, å fv en som att

d e återlåmnade de sv en sk a fa r tyg en och

u trym de N y a S v e r ig e . F ö r v is so vore

hollåndarnes orå ttfård igh et sto r och den

skada, som de tillfoga t såvå l konungen

som p ro te stan tism en s sak ob eråkn elig ,

enår några a f k onun g en s bundsförvan ter

g en om det a f hollåndarne framkallade

danska k riget fu llkom lig t g å tt under och

andra så som R ak o czy och Brandenburg

g å tt öfver till k onun g en s ilender. Dårtill

komm e, a tt ny ligen eröfrade p la tser g å tt

förlorade och andra om råden b lifvit öde-

lagda, för hv ilket allt hollåndarne m åste