6
o
6
S J Ä T T E B O K E N
1 659 . a f gamm al vänskap och bundsförvantskap
förklarade de s ig beredda till m ed ling
och hade för detta åndamål affardat sån-
debud, hvilka åfven hade till uppgift att
sök a undanröja allt m issforstånd mellan
svenskar och holländare sam t bringa El-
b ingfördraget med ty åtfoljande elucida-
tioner till slu tligt afgörande. A f clenna
anledn ing anhöll S lingelan t om audiens hos
konungen för att fullgöra sitt uppdrag.
m a j.
T ill svar harå a fga f konungen en skrift
lig forklaring, hvaruti han anförde, att
han från sin sida icke gifvit någon an led
ning till m isshällighet med hollåndarne,
men genom illasinnade tillskyndares an-
stiftan hade konungens alla åtgårder för
vidmakthållandet a f vänskapen gåckats.
Därefter erinrade han om hvad med
anledning a f E lb ingfördraget senare före-
komm it och tillfogade, att efter hvad
som passerat borde man inse, att audiens
icke kunde beviljas en från hollåndarne
afsånd besk ickn ing, som hade till uppgift
att b ilågga striden med Danmark, och
att föga tilltro kunde såttas till deras
åtgårder, innan en återforson ing mellan
svenskarne och dem åg t rum. Han ville
emellertid icke vågra att återknyta den
gam la vänskapen med hollåndarne, om
de menade årligt, och om han erhöhe
rimlig satisfaktion för lidna skador. För
sådant åndamål kunde S lingelan t komma,
och han skulle blifva m o ttagen , såsom
hans rang kråfde, och skulle i sådant
fall lejdebref låmnas. U tan att ingå på
konungens forklaring, som han sk ickade
till sina principaler, b e g a f han s ig till
konungen och b le f under för såndebud
öfliga ceremonier a f honom i audiens
mottagen . T re dagar därefter anlånde
också hans k o llega Huijbert till K ron
borg och fick samma m o ttagande. E fter
ytterligare några dagar anlånde äfven
V o g e lsan g och van Haren , hvilka blifvit
sårskildt afsånde till konungen a f D an
mark, och som gårna ville tillsammans
med sina ko lleger fram lägga saken för
konungen a f S v erige. D e framhöllo g e n e
ralstaternas oro öfver det olyck liga krig,
som nu rasade mellan de nordiska rikena,
sam t att hollåndarne icke haft i sinnet
att någonsin företaga några fien tligheter
m o t S v er ig e . Men enår de g en om en 1659.
allians voro bundne vid Danm ark , hade
de icke kunnat ö fv erg ifva sin bundsförvan t,
som komm it i en y tte r lig nöd. Nu vore
såndebuden em ellertid k om n e för att for
nya den gam la vän skap en m ed ett rike,
med hv ilket ho llåndarne sed an lån o- tid
o
stå tt i så fortro lig t forhå llande, och för
att undanröja de m issh å lligh e te r och den
förbittring, som med sådan skårpa blifvit
rådande mellan de två grannkonungarne.
Under upprepandet a fön sk an om fornye lse
a f den gam la vän skap en och forbundet lade
S lin gelan t sårsk ild v ik t på a tt E lb in g fö r
draget med elucidationer m å tte ratificeras.
På detta svarad e k onun g en m ed m ycken
vån lighet ehuru i n å g o t svå fvand e orda-
lag , att han lån g tad e icke m indre efter
fred ån hollåndarne, men betråffande
E lb ing förd raget hade g en om ho llåndarnes
forvållande stå lln ingen b lifvit en annan,
enår de i stå llet för u tlo fvad vån skap och
forbund upptrådt fien tlig t. Em eller tid hade
förb ittringen icke stig it så , a tt en forson ing
vore u teslu ten , och för åvågab ringand e
dåraf ville han u tse komm issarier.
§ 29. Innan k onun g en v ille an taga
K o n u n g e n s
hollåndarnes m ed lin g i k r ig e t mellan
tankar 7(,~
0
ra n d e a te r-
honom och Danm ark , fordrade han, att
p rsoningmd
å terforson ing m ed ho llåndarne sku lle ske.
hollåndarne.
I d etta sy fte kråfde b illigh e t och råttvisa,
att hollåndarne sk iid e s ig från S v e r ig e s
ilender och a fhö lle s ig från alla fientlig-
heter m o t sven sk arn e, å tm in ston e under
den tid som underhand lingarna p å g in g e
sam t att de er sa tte all skada , som deras
tro lö sh et vållat, och g o d tg jo r d e S v e r ig e ,
hvad de en lig t 1 6 4 0 och 16 4 5 ingångna
fordrag voro sk y ld ig e till, å fv en som att
d e återlåmnade de sv en sk a fa r tyg en och
u trym de N y a S v e r ig e . F ö r v is so vore
hollåndarnes orå ttfård igh et sto r och den
skada, som de tillfoga t såvå l konungen
som p ro te stan tism en s sak ob eråkn elig ,
enår några a f k onun g en s bundsförvan ter
g en om det a f hollåndarne framkallade
danska k riget fu llkom lig t g å tt under och
andra så som R ak o czy och Brandenburg
g å tt öfver till k onun g en s ilender. Dårtill
komm e, a tt ny ligen eröfrade p la tser g å tt
förlorade och andra om råden b lifvit öde-
lagda, för hv ilket allt hollåndarne m åste