265 / 401
ï
6 5 9 . gora utfall mot svenskarne. I tal hade
de forklarat, att de ville skydda handeln,
i handling hade de e g g a t danzigarne
till sjorofveri, som i den hollåndska flot-
tans åsyn forôfvats mot sven sk e under
såtar. D o ck hade konungen låmnat allt
detta åsido, fornyat vånskapen och ingått
en ny allians, hvarvid han tillm o tesgå tt
hollåndarnes alla onskningar, och deras
såndebud hade också efter val forråttadt
årende vid hemkom sten blifvit offentligt
tackade. Ratifikationen a f denna allians
hade exped ierats en ligt o fverenskomm else,
men saken var annu den dag i dag genom
allehanda undanflykter oafgjord. Under
tiden hade de icke underlåtit att genom
beskickningar till m oskoviter, polacker,
osterrikare, brandenburgare och danskar
hetsa fiender mot Sv erig e. I synnerhet
hade de drifvit sitt spel i Danmark, b istått
danskarne till lands och vatten , forstråckt
dem penningar och h etsa t dem mot sv en
skarne, och under det att danskarne fritt
fått forskaffa sig både fartyg och soldater
i Holland, hade sven sk e vårfvare hindrats
i sitt fôrehafvande och till och med kastats
i fångelse. Oaktadt det gå tt så o lyck lig t
for danskarne i det nu pågående kriget,
hade genom Beun ingens intriger konun
gen a f Danmark vågrat att lyssna till
fredsanbud, tilis han mot hollåndarnes
vilja tv inga ts till freden i Rosk ilde. Men
kort dårefter hade man på deras anstiftan
vågrat att uppfylla fredsvillkoren ju st i
de punkter, på hvilka S v er ig e s såkerhet
framforallt berodde, och i stållet for en
a f danskarne ifrigt åtrådd allians, som
redan var beslutad, hade ett for S v e r ig e
ogynnsam t fordrag afslutats. E fter Ro-
skildefreden hade de forstråckt danskarne
penningar till vårfning a f soldater och
skickat dem en stark afdelning fotknektar,
for att, sedan danskarne återhåmtat sig ,
de skulle kunna falla svenskarne i ry g g en
då d esse lågo i fejd med andra fiender.
D å konungen till egen såkerhet nodga ts
ånyo vånda sina vapen mot Sjålland, hade
hollåndarne så ifrigt tagit sig danskarnes
sak an, som om det gåilt deras e g e t land.
D eras minister Lamaire, som med all
såkerhet våntade svenskarnes anfall på
Kronborg, hade i forlitande på folkråtten
604
S J À T T E
stannat kvar på få stn in gen och dår till- 1
låtit sig m ånga sk ym fliga tillm ålen mot
sven skarne. Om ed elb a rt efter sin ankom st
till Sjålland hade k onu n g en for hollåndar
ne tillkånnagifvit orsak en till sitt foretag
och forsåkrat dem om sin vån skap sam t
lo sg ifv it alla i Sund e t ta gn a fartyg , men
hollåndarne hade ick e ens b evård iga t
honom med ett svar u tan å sid o sa tt den
gam la vån skap en , ja till och m ed gifvit
Obdam , som a fsånd ts m ed en stark flotta,
order att utan u p p sk o f g å till anfall på
den sv en sk a flottan , hvar den an antråffa-
des, och an strånga s ig for a tt tillin tetgora
den sam t på enahanda så tt forfara med
en hvar som s o k te a tt forhindra detta.
A fven led e s hade han order a tt ofverfora
de osterrik iska och brandenbu rg iska trup-
perna till barna. O ch O bdam hade också
till det y tter sta an strån g t s ig att utfora
d essa order och fo r sok t att bortsnappa
de sv en sk a vak tsk epp en . U tan a tt hålsa
den sv en sk a flottan och utan foregåend e
anmålan hade han g å tt till anfall på den-
samma, och sedan han efter tråffningen
forenat s ig m ed den danska flottan , hade
han foretag it s ig a tt spårra in lopp et till
Landskrona och dår in stån g a sven skarne.
Och alla sv en sk a far tyg , som han kunnat
uppsnappa i oppna sjon , hade han kapat
och plundrat på deras la st — allt en ligt
en honom g ifven sårsk ild order. V idare
hade han befordrat d e a llierades ofver-
fart till A ls och tr o g e t hjålpt till att
n ed gora sven skarn e. O ch for d etta allt
hade Obdam erhållit officiellt erkånnande.
Ho llåndarne hade å fv en led e s sk icka t offi-
cerare till N o r g e for a tt vara beh jålp lige
vid anfall på sven sk arn e. H e lt nyligen
hade de forstråck t danskarne en bety-
dande penn ingsumm a for underlåttandet
a f de danska vårfningarna, och i Holland
hade man la g t b e s la g på sv en sk a fartyg.
Dårtill kom y tter lig a re , a tt de sk ickat ett
såndebud till tsaren for a tt h e tsa honom
till krig m o t S v e r ig e och lo fva t honom
att från sitt håll sam tid ig t angripa sv en
skarne. T ill sist hade de nu utrustat en
flotta, som sku lle under D e R u y ter s befål
afgå. D å man i allt d e tta kunde spåra
en tyd lig och b itter fien tligh et och att
hollåndarne anslu tit s ig till dem , som skulle
B O K E N