6
i o
S J Ä T T E B O K E N
1659 .
D e inom sina vallar instängde danskarne nerlig' ifvei b e d ie f \ o fred sarb etet. \ id 1
b lefvo h ög e lig en förbittrade öfver det den forstå samm ankom sten m ed de sven-
förlängda stilleståndet, hvarigenom krigs- sk e komm issarierna förka stad e de det
bördan ännu längre skulle komma att nya fo r slag e t till fu llm akter och vidhöllo
tyn ga dem och de allierade hänvisades det förra sam t börjad e tv ista om allt
till overksamhet. K onung Fredrik sk ref möjligt. Fram förallt va g rad e de att forst
ock så det ena brefvet efter det andra skrida till undanröjandet a f m issforstånd
till holländarne för att beveka dem att och åvagab ringand et af å terforson ing.
rädda Danmark från undergång. Han D e fruktade att därigen om lik som gifva
framhöll, huru deras med stora kostnader ett erkännande a f a tt d e tillfoga t sven-
utrustade flottor lågo overksamma, att skarne oförrätt. Man kunde häraf tyd-
svenskarne midt för deras åsyn tag it ligen forstå, att de i denna sak icke
N ak skov och på Sjålland och Fyn befästa ärnade förfara füllt å rlig t och upprik tigt.
platser, som voro lämpliga för landsättn ing K onungen , som på in tet sä tt v ille hindra
a f trupper, ja, svenskarne drogo icke eller fördröja förhand lingarna, lät dem
ens i betänkande att till och med anfalla forstå, att han icke a lien a st för M eadow e
holländska fartyg, hvaraf man kunde förklarat s ig b en a g en a tt ingå på fred,
sluta hur ringa förhoppning förefanns utan han ville ä fven b ekrä fta E lb ingför-
att genom stillestånd eller forhandlingar draget och y tter lig a re fu llständ iga elucida-
bringa dem till förnuft. Därför borde tionerna sam t för ö fr ig t rätta sig efter
de befalla sina officerare att lyda hans förhandenvarande förhällanden. Man borde
kommando, på det att Danmark m åtte i alla ting iak tta g a en fornu ftig ordn ing
räddas ur den öfverhängande faran och och därför nu börja m ed punk ten om
fienden tvingas till en b illig fred. D e tta å terforson ing för a tt sedan o fv e rg å till
framhöll Peder Charisius likaledes på det öfriga. Men denna k onu n g en s fram-
det allvarligaste i tre särskilda memo- ställn ing hade ingen verkan , och därför
rial, men intet kunde formå holländarne trodde han, att d e ick e v ille hand ia ärligt
att afvika från den med fransmännen och upprik tigt, eller a tt d e ick e väntat
och engelsmännen ingångna Haagkon - sig , att konungen sku lle vilja en åter-
serten. T y de Thou hade infor sittande forson ing eller bekräfta E lb in g förd rage t,
generalforsam ling förklarat att om hol- ännu mindre att k onun g en a f Danm ark
ländarne bröte det under så många svårig- sku lle vägra an tagand e t a f fredsfordraget,
heter ingångna fordraget, skulle konungen D å holländarne för e tt dy lik t fall icke hade
a f Frankrike draga sig undan medling- några order, s ö k te de nu d raga ut på
skapet och genom ett fordrag med Eng- tiden för att hinna få n ya order och fåste
land med all kraft understödja S v erig e, s ig alls icke vid de fördelar, som stä lldes
Holländarnes fruktan var emellertid min- i u tsik t för dem , om de o fv e rg å fv e ko-
dre för fransmännen än för engelsm ännen , nungen a f Danmark . D å nu denne for
som voro deras grannar och hade en klarat s ig ob en ä g en a tt ingå på en separat-
flotta i ordning. D e t var v isserligen sant fred och endast vela t hora talas om en
att holländarnes flotta var den en g elsk a allmän fred, lät Carl G u sta f i sin ordn ing
öfverlägsen i fartygsantal, så att de icke forstå, att äfven han kunde vara b en äg en
därför behöfde oroa sig , men de ville därför, om man b lo tt kunde hnna en
i alla fall icke inveck las i ett krig, hvars u tväg att snart börja förhand lingarna
u tgång syn tes dem oviss. D eras fruktan därom och för a tt befria alla från k rigets
stillades emellertid snart, då både Frank- elände snart bringa den till slut. Ko-
rike och England ratificerat H aagkon - nungen fäste uppm ärksam heten på den
serten , och de engelska sändebuden när skam liga förevändn ing , som danskarne
som helst voro att förvänta till Sundet,
anfört för sin vägran , näm ligen att så
Deholländska
§ 3 3 . Man kunde snart märka, att de länge k riget i P reu ssen räck te, sku lle
vacklande
holländska sändebuden efter sin återkom st köpenskapen i alla händ elser b lifva rubbad.
hållning.
fran Köpenhamn icke med någon syn- Han erinrade om , att då G u s ta f A d o lf