S_KonugCarlXGustafsBragderII

S J Ä T T E B O K E N

607

1659. anses p lik tig e a tt g ifv a sa tisfak tion . Och

emedan de v isad e så sto r t in tre sse för

kurfursten a f B randenburg och stad en

Danzig, vore k onun g en äfven b en a g en att

äterförsona s ig med d e ssa , på d et v illkor

att under p å g å en d e krig med P o len det

skulle stå hon om fritt att u pp ta g a tull i

Pillau och M em el efter samm a grund som i

Riga. D e tta var füllt i en ligh e t med k rig ets

rätt och hade under förra k r ig e t o ck så

ägt rum; kurfursten a f B randenburg hade

genom fordraget i Labiau äfven m edg ifv it

detta och tillförsäkrat k onun gen andel i

tullen. N å g o t annat sa tt a tt erhålla sa tis 

faktion a f kurfursten och hjalp m o t egn a

och pro testan tism en s fiender kunde konun 

gen icke utfinna. D e t sk ed d e ick e hol-

låndarne någon oförrätt, om en m å ttlig

och för alla lika tull u tkräfdes.

Om konungen sku lle n öd g a s åter af-

träda de eröfringar han g jo r t i Danm ark ,

fordrade han i er sä ttn ing h ela N o r g e och

K ronborg mecl närm aste om råde, i syn-

nerhet 0111 all tull sku lle upphä fvas, utom

den som erlad es för underhåll a f fyrarne.

Vidare sku lle an ta let danska ö r lo g s fa r ty g

begränsas, ty en stark dansk flotta sku lle

städ se u tgö ra en fara för S v e r ig e ; och

om de danska och ho lländ ska flo ttorna

skulle komma att förena sig , komm e myc-

ket ob eh ag att vå llas icke b lo tt S v e r ig e utan

äfven England . O ch slu tlig en sku lle dan 

skarne icke tillåtas a tt värfva so ld a ter eller

förstärka sina trupper u tö fver e tt v isst

antal, då k onun gen an så g det ok lok t att

nu släppa tillfä llet ur händerna att försäkra

sig om en framtida och b e s tå en d e trygghet-

Forordnande

§ 30. T ill komm issarier för underhand-

ritr för

««-

m ed de ho lländ ska sändebud en för-

&rhandling

ordnade konungen S ch erin g R o senh an e ,

^ändsk h°l~

^ u sta^ ° ° P ) C o y e to ch E d v a r dE h r en s ten .

debuden.

holländarne vid forstå samm ankom sten

företedde sin fullmakt, befanns den samm a

icke alls gä lla förevarande fråga och var

dessu tom full a f uppenbara fe lak tigh eter,

hvilket holländarne icke heller kunde för-

neka, hvadan den a f sv en sk a rn e og illad es.

D å fram lämnade holländarne en annan

fullmakt, som var n å g o t vidare och mera

tillfredsställande, ehuru äfven den i m ånga

stycken bristfällig. D e började m ed att

framförallt yrka på att underhand lingen

sku lle betrak tas såsom en fortsättn ing a f 1659 .

den i Preussen påborjade, alldeles som

om forhållandena gen om deras oreson-

ligh e t icke undergått någon förändring

sedan d e ss, i stä llet för att g en a st g å till

v erk e t på rätt sä tt och börja med att söka

ävägab ringa forson ing och utjämning a f

alla tvister. D å nu detta för dem framhölls,

sö k te de på alla sä tt urskulda sig , anför-

ande att de icke direkt anfallit S v e r ig e med

krig, att de icke an så g e sig bundne vid de

gam la fordragen , och att det vore mera

g a g n e lig t, om eftervärlden icke vidare erin-

rades om deras m isshä lligh eter och tvister.

Em ellertid var det redan i H aagkon ser-

ten stipu leradt och i S lin g elan ts forstå skrif-

v e ls e framhållet, att man sku lle börja där-

med. F ö r öfrigt voro de i fullmakten

kon stituerad e så som

d epu te rad e

och icke

så som

fu llm 'd k tig e

, hvilket eljes i alla

fullmakter brukar u ttryck ligen u tsättas.

O ch i fullmakten stod »förhandla», och

hv ilk et redan i Preu ssen gifv it an ledn ing

till anmärkn ing, då rä tteligen därtill bort

fo g a s »och afsluta» för att icke lämna

rum för olika tolkn ing. Men då nu h o l

ländarne icke v ille erkänna d essa fel och

brister och konungen å sin sida ville

undvika, att en så v ik tig forhandling af-

b rö te s, fo r e slo g han den u tvägen , att

tillsvidare u tväx la fullmakterna och att

ett annat formulär sku lle upp sättas, som

a f båda parterna kunde gillas. D e tta god -

kändes a f holländarne med det tillägg ,

att de »skulle förnya de gam la fordragen

och upprätta nya». Därpä b egä rd e h o l

ländarne lejd eb re f för sig och sina k o lleg er

i Köpenhamn för att äfven kunna under-

handla m ed konungen a f Danmark.

D å man nu sku lle skrida till själfva

saken och sven skarn e därvid läto forstå,

att man efter så m ånga oförrätter och

lidna skador sku lle först underhandla om

en ärlig forson ing och sedan o fvergå till

b ehand ling a f de gam la och nya fordragen,

talade holländarne om ingen ting annat än

forny an det a f vänskapen och b iläggand et

a f striderna m ed Danmark , hvadan under

samm ankom sten ingen tingu trä ttad es. D e t

b le f em ellertid för holländarne snart tyd lig t,

att d e ssa underhandlingar icke inom tre

veckor sku lle hinna afslutas och att sven-