S_KonugCarlXGustafsBragderII

S J A T T E B O K E N

1659. framstålldes, och a f denna an ledn ing nöd-

gades b ispringa n å gond era a f de krig-

förande parterna, sku lle freden staterna

emellan därför icke an se s brüten. —

Denna punkt ville de T h ou hålla hem lig ,

då han an såg , a tt d e ss o ffen tliggö rand e

kunde ingifva konungarn e forhoppn ing

om hjalp eller bund sförvan tskap . — A ftal

gjordes äfven rörande den garan ti, som

de tre staterna sku lle ik låda s ig för den

blifvande freden. V idare b e tin g ad e de tre

staterna s ig formånen, för sina fa r ty g att

icke blifva b e tu n g ad e m ed några nya

pålagor i Sund et eller B elten , och a tt

därest den ena s ta ten s undersåtar där

komme i åtn ju tande a f några fördelar,

sådana äfven sku lle komm a de andras

till del, så a tt full lik stä lligh e t och ena-

handa frihet sku lle tillkomm a alla tre

staternas undersåtar. D e s su tom sku lle

Frankrike och E ng land verka för undan-

röjandet a f m issh ä lligh eten mellan S v e r ig e

och gen era lsta terna och för a tt E lb ing för-

draget med elucidationerna b le fv e ratifi-

ceradt sam t a tt kurfurs ten a f B randenburg

och D an zig sku lle inb egr ipa s däri, därest

de en månad efter an m odan förklarade

sig därtill b enägna . S lu tlig en sku lle de

tre staterna äfven b em öd a s ig om att

bringa till stånd fred m ed P o len sam t

söka åstadkomm a en förlikn ing i g o d o

mellan Carl G u s ta f och kurfursten a f

Brandenburg, dock u tan a tt d etta finge

gifva an ledn ing till n å g o t u p p sk o f m ed

freden mellan de båda konungarn e. T r e

veckor efter fredens und ertecknande sku lle

ratifikation sk e, d ock utan hinder för

fredens trädande i kraft om ed e lb a rt efter

dess afslutande.

Missnöje med

§ 26. U tom upphofsm ännen själfve

draget

^anns

knapp t n ågon , som g illad e d etta

fördrag. D en d an sk e m in istem i H a a g

g a f sitt og illand e tillkännna i en v id ly ftig

skrifvelse, hvaruti han b land annat fram-

höll, att danskarne hellre sku lle u tg ju ta sin

sista b lod sdroppe an ingå på en fred med

uteslutande a f sina allierade, och på

enahanda sä tt u tlåt sig k onun g en a f D an 

mark i en direkt sk rifv else till g en e r a l

staterna. T ill och m ed Obdam sad e trot-

sigt, att han ville hellre dö an ställa sig

ett dylikt fördrag till efter rä tte lse . O ch

Brandenburgs m inister g jorde en ingå- 1

end e fram stållning om huru hans kur-

furste på holländarnes anstiftan grip it

till vapen m o t konungen a f S v e r ig e och

huru orim ligt det därför vore, att han

icke tag its till råds för befordrandet a f

en allmän fred. Carl G u sta f an såg det

o tillständ ig t, att hollåndarne, som upp-

trådt fien tlig t m o t honom , sedan de er-

farit att en en g e lsk flotta a fseg la t till

Sund et, nu sö k te bem an tla sina onda

an slag och stå lla sig , som 0111 de aldrig

haft i sinnet att anfalla S v e r ig e med

krig. L ikvål hade de icke ak tat för

ro f att förbinda s ig med danskarne och

sk icka trupper och fartyg till det nöd-

ställda Köpenhamn . K onungen framhöll

vidare, huru illasinnade hollåndarne varit

m o t sven skarn e allt sedan B röm sebro 

freden, huru de år efter år v isat prof

på sin afundsjuka ö fver S v e r ig e s fram-

gån g a r och huru an g e lå gn e de varit att

sök a hindra S v e r ig e s våxande makt sam t

b em öd a t s ig om att hålla de nord iska

rikena i jåm v ik t, efter som de funno

för g od t. Å r 1 6 4 9 hade de ock så till

sv en sk a handelns nackdel afslutat en

traktat med Danmark angående Sund s

tullen , re st svårigh eter för det sven sk a

kom pan iet i Afrika, uppv ig la t staden

Brem en och , då de sen a ste tvisterna

sku lle b ilågga s, hade B eun ingen mot-

arbetat S v e r ig e s alla anspråk. D å s e 

ñare år 1655 forhandlingar om ett for

bund m ed Danmark varit nåra sin

afslu tn ing, hade d e ssa helt och hållet

om in tetg jorts g en om B eun ingens intriger.

Under sk en a f att förnya alliansen , som

likvål icke sku lle u tlöpa förr ån fem ton

år dårefter, hade hollåndska såndebud

komm it till Preussen . Men i sjålfva verket

var åndam ålet att u tsp ionera konungen s

planer och gö ra hans fiender ånnu trot-

siga re sam t föreskrifva konungen lagar

för tullen i hans egn a hamnar, hvarjåmte

äfven deras afsikt var att hjälpa D anzig,

som förklarat s ig vara konungen s fiende.

Under förevändn ing att skydda handeln

hade de till O stersjön sk ickat en flotta,

som em ellertid hade till uppgift att för-

stärka D an zig med trupper, hvilka icke

allenast sku lle forsvara staden utan äfven