S_KonugCarlXGustafsBragderII

S J Ä T T E B O K E N

1659. Danmark, a f hvilka han var i b e sittn in g ,

förr an han förlikt sig mecl dem , som

danskarne till b eh a g npp trådt fien tligt

mot honom eller ock Danm ark b le fve

så forsvagad t, att d et icke vidare sku lle

kunna skada honom .

Engelsmän-

4 °- E ng e lsm ånn en g jo rd e anspråk

nens oreson-

på att underhand lingarne sku lle foras efter

liga upp

cjeras aod tfinnande och fordrade, att båda

tradanae.

parternas komm issarier utan att hålla

någon samm ankom st sin sem ellan sku lle

framstålla sina anspråk , förebärande att

saken på d etta så tt låttare sku lle kunna

afgöras. D e tta o g illad e s a f konungen ,

hvilken vidhöll d et forhand lingsså tt, som

mellan alla folk ö fligt var och som i

alla tider brukats mellan S v e r ig e och

Danmark. K onun g Fredrik därem o t för-

klarade s ig b en åg en att ingå på d etta

forslag, men d etta var ingalunda före-

stafvadt a f någon lust till fred utan i

full förv issn ing om att Carl G u sta f sto lt

skulle förkasta e tt dylik t så tt för för-

handlingar. Sku lden till en vågran a f

fredsforslaget sku lle då falla på konungen

af S v er ig e , hv ilk et i sin ordn ing sku lle

gifva holländarne en förevändn ing a tt

6 angustí,

företaga n å g o t m o t S v e r ig e . A f denna

an ledn ing und erkastade han s ig utan för-

behåll hollåndarnes m ed ling m ed sådant

förtroende, att han ville, att båda parter

nas komm issarier om ede lbart efter freds-

artiklarnes formu lerande sku lle ratifi-

céra och kungöra dem , utan att han

behöfde hvarken g ifva sina komm issarier

oinskrånkt fullmakt eller de sv en sk e

lejdebref.

E fter de en g e lsk a såndebud en s åter-

kom st från K öpenham n samm an trådde

de med de sv en sk e komm issarierna och

d iskuterade k onun g en s a f Danm ark ön-

skan angående en separatfred . S v en sk a r 

ne b egård e att från konun gen a f D a n 

mark få en skriftlig forklaring dårutinnan,

tillåggande att konun gen a f S v e r ig e hade

så ofta g ifvit tyd liga b ev is på sin benå-

g enh et för fred, att d et icke an stod h o 

nom att dårom vidare u ttala sig , förrän

han från konun gen a f Danm ark fått en

definitiv forklaring. D e tta kunde han med

så m ycket större fo g fordra, som m ed 

larne icke kunde förneka, att de lofva t

att vid sin å terkom st från Köpenhamn 1659 .

m edföra en skriftlig forklaring, hvaruti

k onungen a f Danmark sku lle uttala s ig

om p latsen för förhandlingarnas förande

och om så ttet. Engelsm ånnen , som icke

kunde forete någon dylik forklaring, före-

d rogo till en början, att man sku lle öfver-

låta förhand lingssaken åt dem gem en sam t

med de franska och holländska sände-

buden och utan de danske komm issari-

ernas medverkan . Vid nästföljande kon 

ferens påv isad e de sven sk a sändebuden

oform ligheten i att gö ra s ig till skilje-

dom are utan hörande a f parternas k om 

m issarier och att detta vore ett ovärd igt

och m ycke t ovan lig t förfaringssätt; att

engelsm ånn en , som saknade kännedom

0111 de nord iska rikenas förhällanden, skulle

nödga s därom förskaffa s ig upplysningar

från ena och andra hållet, hv ilket sku lle

vålla uppskof; att det förfaringssätt, som

a f sven skarn e föreslam ts, nämlipfen för-

o y

hand ling mellan konungarnes komm is

sarier en lig t v ed er ta g e t bruk, sku lle lå t

tare undanröja svårigheter; att det vore

n ödvänd ig t att veta, mec! hvilka p e r so 

ner man hade att förhandla, enår ingen

ly ck lig u tg ån g kunde våntas, dårest man

icke hade kännedom om förhandlarnes

form åga; att lejd eb re f och tillfyllestgö-

rande fullmakter m åste a f båda parterna

utfärdas och ö fveren skomm else om tid

och p lats, om personer och annat mera

m åste g ö ra s; sam t att, om några me-

n ingssk iljak tigheter upp stode, man då,

så som bruk var, sku lle vånda sig till

medlarne.

Men engelsm ånnen to g o inga skål,

3 a n g u s tí,

de sad e endast, att så eller så ville de

hafva det och befallde såsom herrar.

T ro ts konungen s forklaring, att han icke

v ille an taga hollåndarnes med ling utan

foru tgången forson ing, handlade de ute-

slu tande i sam forstånd med holländarne,

och de låmnade F rederik sborg , dår k o 

nungen uppehöll sig , och återvånde till

H e lsin gö r , hvarifrån de skriftligen iör-

frågade s ig hos honom , om han ville

förhandla på grundval a f Rosk ildefreden ,

sam t sad e sig hafva i sina hånder k o 

nungen s a f Danmarks skriftliga d ek la 

ration om g illande a f forslaget, hvilket

617