S_KonugCarlXGustafsBragderII

357 / 401

672 S J U N D E B O K E N
1 6 6 0 . Efter någon tids v istande i U pp sa la
sandes Carl G u sta f att s e s ig om i främ-
mande lander och för att bilda s ig under
Umgänge med utmärkte man. Ö fver D a n ­
mark och Nord tysk land b e g a f han sig
tili Nederländerna och Frankrike, som
han grundligt g en om reste. D ärefter fort­
sa tte han genom Schw eiz tili S tra ssburg ,
dar han inledde bekan tskap med härtig
Bernhard a f W eimar. E fter dennes död
reste han åter öfver Schw eiz till Paris.
Under hela sin resetid hade han v isa t
stor lust för Umgänge med i politik och
krigsväsen erfarne män, och ännu finnes
i behåll den resebok , som han med eg en
hand nedskrifvit och där m ånga namn
på sådana män finnas an tecknade. U tom
andra för en furste lämp liga kunskaper,
som han förvärfvat, hade han äfven i
unga år af latin lärt så m ycket, som för
en konung n öd ig t var; franska talade
han med färdighet, ty sk a väl, sven sk a var
hans moders mål, och äfven italienska
forstod och talade han god t. E fter två
års v iste lse utom lands sporde han H u g o
Grotius, huru han sku lle fullända sina
studier. D enn e svarade, att i en lighet
med sitt h öga stånd skulle han icke
längre hänga öfver böcker utan ägna
s ig åt statssaker. Han följde rådet och
vände hem.
D e sven ska vapnen stod o då i h ö g s ta
ära, och han b e g a f s ig därför till T y s k ­
land för att lära krigets kon st under den
h ög t berömde fältherrn Lennart T orsten -
son. H o s honom började han som Volon­
tär, men för att komma i ak tiv krigs-
tjänst och vinna större an seend e befor-
drades han snart till ryttm ästare vid
T orsten son s lifregem en te och därefter
till öfverste för kurfändska rytterirege-
mentet. E fter att under fem år hafva gifvit
upprepade prof på tapperhet i krig b e g a f
han sig åter till S v er ig e i förhoppning
på förmälning med drottning Christina.
Men hon ville icke lyssna härtill utan
sände honom såsom generalissimus till
Tyskland. D en snart afslutade freden
b e to g honom emellertid tillfälle att skörda
mera ära på slagfältet, men hans k lokhet
och fasthet bragte det såvida, att gjorda
öfverenskommelser trots motpartens list
och ränker ick e b le fv o k u llk a stad e och 16 6 0
att all m öda och alla k r ig sb ra gd e r , som
under åratal g en om k äm p a ts, ick e b lefvo
tillsp illogifna.
S ed an Carl G u s ta f b lifvit vald till
tronföljare, g ick han k lok t tillväga , så
att inga m isstankar om o tid ig m ak tlyst-
nad från hans sida sku lle framkalla afund
eller skada honom . E fte r tillträdet till
reg er in g en g a f han p r o f på tapp erh et
och k lokh et, hv ilka i denna h istoria b lif­
v it om förmälda. Om än ly ck an s öfver-
måttan le en d e gud inna en och annan
g å n g lo ck a t h onom a tt efter trak ta saker,
som han ick e m ed e g e n m ak t kunnat
vinna och behå lla , så har han d o ck aldrig
b e g å tt n å g o t sk ym flig t, och när g en om
h ela E uropa s afund nöden tv a n g h onom
a tt g ifva vika, så sk ed d e d et m ed all
k onu n g slig vä rd igh e t. H an var en furste
a f underbar s to r sin th e t, i k r ig e ts k on st
väl forfaren och i grund och b o tten en
rätträd ig man och tapp er h jälte. B land
o ta lig a p ro f på hans o fö r sk rä ck ta m od
må b lo tt erinras, att, när d e franska
sändebuden k ra ftig t afrådde h on om från
a tt låta d e t k omm a till en drabbn ing
vid W arschau , enär ilend en v o r e h onom
vida ö fv e r lä g sen , sva rad e han, a tt han
väl v is ste , huru stark ilenden var, men
han fruktade h on om ick e, h v ilk et icke
hindrade h on om a tt vara b eredd a tt inom
två timmar slu ta fred. M en om ilenden
icke v ille det, tv ek a d e han ick e a tt m ö ta
h onom på öppn a fältet, ja , han sku lle
önska, att alla hans ilender v o ro sam ­
lade på d etta , på d e t a tt han sku lle
kunna slå dem alla på en g å n g . Icke
m indre djupt fo r stå en d e ä g d e han i s t a t s ­
saker och v isad e i synn e rh e t i farans
ögonb lick stor k lok h e t, så a tt man kan
tveka , om han u trä tta t m era g en om
k loka b eslu t än g en om tapp erh et på
slag fä ltet. Härtill kom en fram stående,
liflig och för en furste synn e r lig en väl
lämpad vä lta ligh e t; hans tal var icke
m indre fly tande än hans k larhet och
led igh e t i skriftliga upp sa tser . D e m ånga
skrifvelser a f hans hand , som ännu äro
i behåll, äro fyllda a f k lok a tänkespräk
och däri angifvas grundad e skä l för hans
beslu t, som äro a f underbar verkan . Han