351 / 401
668
S J Ä T T E B O K E N
1659 .
säkringar om sin vänskap för sven sk arn e
och anhöllo, att d e sse sku lle först fram-
ställa sitt förslag. D enna anhållan a fslo g s
emellertid a f svenskarne, som ön skad e,
att m oskoviterna skulle skriftligen a fgifva
sitt. D e s s e b egärd e då att återfå de i
Livland eröfrade p latserna och att Inger
manland och Karelen, som tillförene till
hört det m oskov itiska riket, sku lle åter-
afträdas. H ärem ot fordrade sven skarn e,
att allt, som fråntagits dem , sku lle åter-
lämnas och dessu tom tili S v e r ig e afträdas
den del a f Karelen, som ännu hörde
under M oskva tillika med K argop o l och
ryska Lappland. Med an ledn ing häraf
uppstod ett långvarig t m en ing su tby te,
som slutade med att m oskov iterna först
afstodo från det sv en sk a Karelen och
sedan svenskarne från den m o sk o v i
tiska delen af denna provins. Härefter
/
n o v em b er
. aflämnade svenskarne en skriftlig anhållan
om återstallande a f allt, som blifvit dem
fråntaget, tillika med en b illig satisfak
tion. H ärem ot fordrade m oskoviterna, att
man skulle stanna vid villkoren i freden
i Teusina, enär S to lbova freden var en
dem påtvungen fred. Teusina-freden hade
tillerkänt m oskoviterna Ingermanland och
Kockenhusen . Nastjok in lät forstå, att
tsaren var benagen att för städerna i
Livland gifva en v iss summa penningar
och nöja s ig med Ivangorod och Jama
i Ingermanland sam t ingå en allians m ot
Polen. Sven skarne afstodo i sin ordn ing
från Kargopol.
4 n o vem b er.
Men vid följande sammankom st spjär-
nade moskoviterna em ot, ville å tertaga
hvad de förut m edgifvit och någon pen-
n ingsumma för städerna i Livland ville
de icke längre höra talas om , hvarför-
utom de fordrade K oporie. D e nämnde
äfven om förlängn ing a f stilleståndet,
an tagligen a f det skäl att Nastjok in så
länge som möjligt ville draga fordel a f sitt
komm issaria t. N å g r a vidare fordringar 1659.
fram ställde m o sk o v ite rn a icke, och sv en
skarne förk larade då, a tt de ick e önskade
annat än ä te r stä lland e t a f hvad som från
ta g its dem och läm na alla öfriga ofor-
rätter åt g löm sk an . D e tillförene fram-
ställda fordringarna v idh ö llo m o sk ov iterna
em ellertid , m en erb jödo en sto r lösen -
summ a för städ erna i L iv land och en
allians m o t P o len . Ehuru d e t s y n te s , som
om m o sk o v itern a s fred slu st v o r e all-
varlig t m enad , hvartill o ck så grundade
skä l förefunnos däruti, a tt tatarerna
förlidet år b o rtfo rt från M o sk v a fyrtio
tu sen m änn iskor och a tt p o lackerna
sk ym flig t tillbaka sk icka t deras sändebud ,
förklarade dock N a stjok in , a tt han hade
order a tt upp sk ju ta förhand lingarna till
annan tid, i syn n e rh e t som med an led
n ing a f p o lack ern a s s tr o ftå g d et icke vore
tr y g g t att läng re stanna på denna plats,
då nu D ün a redan var tillfrusen . D e t i
Vallisaari in g ån gn a s tille s tå n d e t b le f då
bekräftad t, och rörande grän stv istern a
sku lle komm issarierna skriftligen m eddela
s ig m ed hvarandra, och förhand lingarna
sku lle å te rupp taga s, sed an närmare order
ingå tt från r e sp ek tiv e principaler.
S å sk iid es man under om se sid ig t g o d t
20 novem ber.
forhållande från hvarandra och under
försäkran, a tt d e tta u p p sk o f ick e sku lle
lända till n å g on nackdel för de påborjade
förhand lingarna. N a stjok in h ad e litat på
a tt sven sk arn e sku lle afträda p latserna
i L ivland m o t den a f h on om erbjudna
penn ingsumm an , därvid s e e n d e på sitt
ensk ilda in tre sse a tt få kvarstanna som
guvernör i K o ck enhu sen , då han icke
var synnerligen väl sed d i M o sk va . D e tta
var o ck e tt skäl, hvarfor han ick e ville
tillåta de sv en sk a sänd ebud en a tt för
ratifikation a f stille stånd sfo rd rag e t afresa
till M oskva , på d et a tt hans intriger
icke m åtte afslöjas.