Previous Page  349 / 401 Next Page
Information
Show Menu
Previous Page 349 / 401 Next Page
Page Background

6 6 6

S J Ä T T E B O K E N

1659 . förhand lingsplats. Sven skarne v isade sig

oktober,

tillm o tesgåend e, dels för att b eh aga drott-

n ingen , dels för att m otverka österrikarnes

och brandenburgarnes planer, som g in g o

ut på att söka få förhandlingarna fram-

skjutna, tills de sv en sk a garn isonerna

hunnit blifva uthungrade. Sändebuden

markte fullväl, hvar ursprunget tili d essa

intriger var att söka , och om polackerna

läte locka sig , sku lle det aldrig blifva

någon ända därpä. Akak ia förl-darade, att

sändebudens ankom st sku lle vara m ycket

angenäm för drottn ingen , som h y ste obe-

tingadt förtroende för Carl Gustafs freds-

kärlek, sam t att hon beslu ta t att sjä lf

b eg ifva sig tili Thorn för att påskynda

underhandlingarna, trots österrikarnes och

brandenburgarnes alla ansträngn ingar att

förhindra hennes resa.

För att stämma polackerna förson ligare

erbjödo österrikarne s ig att afföra sin

garn ison från Krakau, om den finge an-

vändas mot Livland, dit krigsskådep latsen

i sådant fall sku lle förläggas, och om

polackerna nöjde s ig med att hålla städerna

i Preussen inneslutne på afstånd. B efo lk ­

n ingen i Livland vo re gan ska upprorisk,

och för svenskarne skulle ett infall i deras

eg e t land kånnas m ycket besvärande.

Men i hopp om en snar fred och för att

icke riskera andra fordelar faste polackerna

sig icke vid d essa forslag nu, hvarem ot

de, om freden icke komm e till stånd, skulle

tillgripa denna u tväg.

Emellertid uppsnappades svenskarnes

bref, dechiffrerades och offen tliggjordes.

D å k lagomål anfördes däröfver, b em ö ttes

de från de allierades sida med hån, och

man urskuldade s ig med att skydd et

endast a fsåge sådana skrifvelser, som för-

des a f särskilde budbärare men icke dem,

som befordrades med allmänna posten .

Sedan sändebuden under nära tre månader

uppehållits i Preussen , och därunder varit

u tsatta för alla slag s förtretligheter, utan

att någon förhandlingsplats b lifvitbestämd ,

föreslogo polackerna därtill ändtligen k lo s ­

tret O liva, hvilket forslag svenskarne

an sågo s ig böra antaga, då motparten

icke vela t g å in på Frauenburg eller

Braunsberg, och svenskarne vägrat an taga

S trasburg, Kulm , Graudenz eller Star-

gard , hvilka p la tser a f fienden su c c e s siv t 1

föreslag its. D e v isad e d etta tillm ö tes-

pående äfven för a tt ick e u tsä tta sip för

b esk y lln ingen att hålla på o v ä s en tlig a

saker och för att icke riskera, a tt hela

freden sku lle g å om in tet. D e Lum bres

an såg också, att all u tsik t förefunnes till

en lyck lig u tg ån g , om sv en sk a rn e i denna

punkt v isade tillm o te sg å en d e m o t det

po lska ho fvet, som hade för afsik t att

under förhand lingarna uppehå lla s ig i

D an zig . P latsen var för ö fr ig t b ek väm , då

man därifrän hade sjökomm un ika tion och,

i händ else förhand lingarna sku lle stranda,

man lätt kunde komm a darifrån m ed e lst

fartyg. D å em ellertid k lo stre t befanns för

litet för så m ånga g ä s te r , b e stäm d e man,

att samm ankom sterna sku lle hållas dar,

men ombuden hafva sina kvarter i byn

Z oppot. S v en sk a rn e s tillm o te sg å en d e öf-

verraskade h ö g e lig en de k e jse r lig e , som

icke trott, att sv en sk a rn e sku lle vilja ingå

på denna anordn ing. D å alla h inder för

förhandlingarnas början syn tesundan rö jda ,

sök te de k e jse r lig e upph etsa till fortsätt-

n ing a f kriget och framhöllo d et gynnsam -

ma tillfälle, som nu erb jöde s ig a tt ja g a bort

sven skarne ick e b lo tt från P reu ssen och

Kurland utan äfven ur L ivland . Ja, det sku lle

icke längre forefinnas några sv å r igh e te r för

de allierade att p locka fjädrarne a f sv en ­

skarne. D ä r em o t ifrade d ro ttn in g Marie

L ou ise starkt för fred, enär Johan Casim ir

var gamm al och sv a g , och hon , som för-

sträckt polackerna m y ck e t penn ingar, tänkt

tillbringa sina å te r stå end e dagar i Polen .

På det att sändebuden så m y ck e t tryg-

gare m åtte kunna fö r e ta g a re so r mellan

E lb ing och k lo stret, ing ick s e tt stillestånd

på tio dagar. D å em ellertid de k ejse rliga

lejdebrefven ännu icke anländt, hv ilka dock

i b ehörig form strax därefter utfärdades,

g a f Johan Casim ir sändebud en e tt särsk ild t

pass, som tillförsäkrade dem säkerhet.

D e ssu tom fingo de en konvo j a f trehun-

drade ryttare och fo tkn ek tar sam t ett-

hundra hejdukar a f kun g liga p o lsk a gardet.

D e s s e s lo g o lä g er vid K a ssub en s gräns,

en fjärdedels mil från Z opp o t. S ä n d e ­

buden re ste ink ogn ito i de Lum bres karo ss

gen om D an zig , men följet och b a g a g e t

öfverfördes öppet.