346 / 401
S J Ä T T E B O K E N
6 6 3
1 659 . icke riskera a tt b lifva a f fienden dar inne-
slutna, och b eg ifv a s ig tili Stralsund . D å
de la Gard ie ännu icke i början a f s e p
tem b er afrest, v ä ck te d etta k onun g en s
og illand e och han befa lld e S ch lippenbach
och G y ld enk lou att bryta upp, oa fsed t
om de la G ard ie dröjde kvar.
De svenska
§ 76 . S tille stån d e t med m o sk ov iterna
sändebudens
g*af k onun g en g o d t hopp om fred med
instruktion
• -i
i i
i 11 ••r
••
1 1
dem , och d et sku lle a lven g o ra polackerna
mera b en ä gn e für fred än all fransk väl-
ta ligh e t kunde åstadkomm a . Po lackerna
kunde icke läng re fördraga österrikarne,
de voro ick e heller rätt säkre för kosack -
erna och kunde äfven befara krig m ed
m o sk ov iterna , hvadan det sy n te s dem så
m y ck e t an g e lä gn a r e a tt k omm a tili fred
m ed sven skarn e.
14 fe b ru a ri.
S edan nu stille stån d e t var nära sitt
slut, u tfärdade k onun g en för sina sändebud
fö ljande in stru k tion : D e sku lle g å varsam t
tillväga beträffande d et p o lsk a L ivland ,
i synnerh et rörande fordran a f sa tisfak tion
för städerna D ünabu rg , R o s itten , Lu tta
och M arienhusen , så att i in tet s ty ck e n å g o t
fö r e to g e s, som kunde verka störand e a f
s tille stån d e t m ed m o sk ov iterna . T ill den
ändan sku lle de b ea rb eta po lackerna för att
d e s s e frivilligt sku lle erbjuda denna del a f
L ivland , i synn erh et som d et vo re an tag-
lig t, att de hellre v ille g ifva ifrån s ig denna
än n å g o t annat. D e tta erbjudande sku lle
så led e s komm a själfvilligt från polackerna.
D e sku lle v illig t tillm ö te sg ä po lackerna
i allt rörande P o len s rätt men hänsk ju ta
öfrig t tili förhand lingarna m ed m o sk o
viterna. O ch på d et att stillestånd e t med
m o sk ov iterna på in tet sä tt m å tte rubbas
utan förblifva på samm a punkt som för
närvarande, sku lle de se tili, a tt L ivland
b le fve inb eg r ip e t i stillestånd e t, på det
att po lackerna d ym ed e lst m å tte b e ta g a s
m ö jligh et att fö r etaga några fien tligheter
m o t detsamm a, eller för ö frig t därom
fram ställa några yttranden . Men om
po lackerna sku lle an tyda , att de m äste
där angripa sin fiende, sku lle sände-
buden upp stä lla som villkor, att de
p la tser, som po lackerna m ö jligen komm e
att taga från m o skov iterna , sku lle tili
sven skarn e öfverlämnas. V idare sku lle de
anstränga alla sina krafter för ävägabrin-
g an d e t a f fred icke b lo tt med polackerna 1 659 .
utan äfven med kejsaren och branden-
burgarne. O ch d etta borde så m ycket
lättare kunna ske, som konungen a fin g en -
dera parten fordrade annat än b ek rä ftelse
a f w estfa liska freden, att han komm e i
åtn ju tande a f hvad i denna fred lo fvats
honom och att de icke sku lle inblanda
s ig i sven sk arn es krig. Om de icke ville
g å in på d etta förslag, komm e heia världen
att ställa s ig på konungen s sida g en tem o t
deras ob illighet.
V idare ålades sändebuden att icke för-
2 au gu sti.
ha sta sig m ed afträdandet a f Preussen
utan vänta, tills man komm it tili en ighe t
0111 heia L ivland , hvaruti konungen äfven
v ille hafva Kurland och S em ga llen inbe-
gripna. Fram förallt sö k te konungen stäcka
Sch lippenbachs v id tsvä fvande p laner rö
rande behå llandet a f P reussen , hans för-
hoppn ingar om fred m ed Danmark , åter-
förson ing med holländarne och hjälp från
England . T y den tun gab ö rd a , som h v ilad e
på konungen , n öd g ad e honom tili fred
m ed Po len , äfven om han m åste afträda
P reussen utan satisfak tion . D ä k r ig s fö r e ta g
icke alltid aflöpa efter beräkn ing, är det
bä ttre att i rätt tid taga en förlust än
a tt tili s is ton e m ista allt; därpä u tg ingo
k onun g en s planer.
G y ldenk lou hade order att uppbjuda
alla sina krafter för att få Kurland, och
om han icke på annat sä tt kunde nå detta
mål, tili slu t afstå ifrån all satisfak tion
äfven i penn ingar a f polackerna. Men då
forhållandena i Danm ark g e sta ltad e sig 29
oktober.
allt säm re och sämre, ändrades orderna
allt efter om ständ igheterna. Man m äste
nu närmast vara betänk t på att skydda
budbärarne, så att b ref icke b le fve upp-
snappade och brutna a f fienden. D å h o l
ländarne redan börjat uppträda fien tligt,
sku lle sändebuden vägra att an taga dem
tili fredsm ed lare, och sku lle detta väcka
Opposition, m ä ste man vara betänk t på
att i h em ligh et förlika s ig med Polen
och utan m edlare förhandla med kejsaren.
D ärv id sku lle såsom satisfak tion fordras
heia L ivland med allt hvad Polen förut
ä g t där sam t Kurland och S em ga llen ,
som polackerna redan vid riksdagen 1655
b eslu ta t afträda, hvilket N iem irzyc och