S_KonugCarlXGustafsBragderII

S J Ä T T E B O K E N

1659 . denburgare och de k e jse r lig e och lamnat

en konvo j a f tvåhundra ryttare. B o gu slaw

Radziw ill sk ickad e o ck så o fv e r s te H ille

med fem tio ry ttare och en a fdeln ing dra

g on e r for att stop p a ga rn ison en s fram-

tågand e, foreg ifvande att han så som ofver-

komm endan t icke utan kurfurstens vetskap

kunde tillåta g e n om tå g a f k rig sfo lk g en om

hans om råden . Med an ledn ing håra f an-

forde L oren tz von der L inde k lagom å l

h o s Lubom irsk i, som ick e heller g illad e

brandenburgarnes tillv å g a g å en d e , och låt

forstå, att han v ille g ifva g isslan for fång-

arnes å terforså ttande i frihet, men sv en 

skarne å tno jd e s ig em ellertid med Lubo-

m irskis paroli. D å man tillforene i S tras-

burg varit s y s s e ls a tt med upp så ttand et a f

kap itu lation svillkoren , hade erinrats, huru-

vida man ick e sku lle for kurfurstens m in is

ter anmåla sv en sk a rn es g en om tå g g en om

kurfurstens lander, men Lubom irsk i såvål

som kansleren Pac hade an sett d etta obehof-

ligt. D e v isad e dårfor sitt tyd liga m issno je

ofver hvad som sk e tt och sk ickad e skynd -

sam t den u n g e Czarn ieck i med två tusen

po lacker for att befria de fångne sv e n 

skarne. Men brandenburgarne hade på-

skynda t sin marsch , så att de redan hunnit

till B raunsberg. U pp retad e dårofver plun-

drade p o lackerna s e x byar och kyrkor

på kurfurstens om råde och lade dem i

aska. K onun g en a f P o len aflåt o ck så en

sk rifvelse till Radziw ill m ed uppm an ing

att lo sg ifv a sven sk arn e, m en denne hån 

sk o t sak en till kurfurs ten.

S v en sk a rn e hade nu icke mera kvar

i Preu ssen ån E lb in g och Marienburg,

och de led o brist på allt, hv ilk et foranlåt

Loren tz von der L inde a tt till lindrande

a f noden i E lb in g m idt i vintern dårifrån

bortfora tre tu sen invånare.

Fredsf o r -

§ 74 . B land andra o låg enh e ter , som

handling-

¿ en

¿ n y o

uppb lo ssan d e krig slågan i

Polen

Danm ark foran ledde, var, a tt freden med

forh alas.

Polen , som under forrå året syn te s nårma

s ig afslu tn ing, b le f sk ju ten åsido. Franska

såndebudet i P o len , de Lumbres, hade

vid sin ankom st till W ism ar forlidet år for-

såkrat, att polackerna voro a llvarligt

b o jd e for fred, i synnerh et sedan tsaren

fordrat ett b eståm d t b esk ed , om de ville

an taga hans son till konung. A tt hittills

ingen samm ankom st komm it till stånd 1 659 .

eller några lejd eb re f blifvit utfårdade,

hade helt och hållet b ero tt på österri-

karne. Polackerna voro åfven sinnade

att afträda L ivland fram till Düna och

afstå från anspråken på sven sk a kronan.

D en enda svå righ eten gå lld e Preussen ,

hvara f de icke ville att sven skarne

sku lle behålla n ågo t. V id en samm an 

k om st mellan Sch lippenbach , Gyldenk lou

och de Lumbres god k ånd es preliminårt

Johan Casim irs a fså g e lse a f anspråken

på sv en sk a kronan, under den förut-

så ttn ing att den formu lerades i en sår

skild ak t rått och slå tt och utan alla

kryphål.

D e Lumbres an såg em ellertid , att

denna a fså g e lse borde inflyta i sjålfva

hufvudhand lingen och tillade, att po lack 

erna v ille afträda åfven den del a f L iv 

land, som hittills varit i deras ågo , men

ingalunda Kurland. Betråffande Preussen

hade polackerna tyd ligen uttalat, att be-

sittn ingen dåraf var för dem ett lifsvillkor

och de sku lle villig t b eta la två miljoner

p o lsk a gu id en dårfor, hvilken summa

sven skarn e em ellertid an så g o för obe-

tyd lig , i betrak tande a f a tt de po lska

såndebuden i S tockh o lm redan erbjudit

tre m iljoner thaler därför, förutom aftrå-

d e lse a f hela Livland. D e Lumbres h y ste

em ellertid ingen förhoppning, att po lack 

erna sku lle g å u tö fver tre miljoner gu iden ,

trots sven skarn es försök att få denna

summa ökad, under m edgifvande a f att

beta ln ingen finge sk e i terminer, och att,

tilis likviden b lifvit fullgjord, svenskarne

sku lle innehafva E lb ing och Marienwerder

så som pant. På någon deln ing a f tullen

sku lle polackerna aldrig ingå, m enade

de Lumbres. A n g å end e sven skarnes for-

dran att polackerna icke sku lle vålja till

konung någon m o sk ov it eller österrikare,

svarade de Lumbres, att polackerna redan

rådp lågat hårom , och att sven skarne kunde

behålla en del a f Preussen , tilis polackerna

i framtiden valt sin konung, ty så snart

förlikning ingå tts med S v er ig e , skulle

polackerna alltid finna en u tvåg att skaka

a f s ig det österrik iska ok et, och för öfrigt

vo re de starka n o g att hålla m oskov iterna

i tygeln .