S_KonugCarlXGustafsBragderII

S J A T T E B O K E N

667

Öppnandet

a ffo rh å n d -

lin garn a i

O liva.

1 6 5 9 .

§ 78 . Så lunda sy n te s d et nu, som om

polackerna ånd tligen v ille a llvarlig t for-

handla, h v ilk et föran leddes a f deras fruktan

för österrikarn es intriger, som g in g o ut

på att snappa åt s ig deras land, hv ilk et

endast kunde fö r eb y g g a s g en om ett snabb t

fredsslut. En y tter lig a re an ledn ing till

po lackernas fredsifver var k o sack ern a s

uppror och fruktan för e tt angrepp från

m o skov iterna , m ed hvilka po lackerna icke

vå g ad e forlika s ig , då ta tarkhanen h o tad e

dem med ett infall, dårest de icke s lö te

fred m ed sven skarn e. D e t föreföll ock så ,

som om de k e jse r lig e s och brandenbur-

garn es m od n å g o t sjunkit, sedan de nöd-

g a ts uppg ifva b e lå g r in g en a f S tettin . O ch

dro ttn ingen lat h em lig en sv en sk a rn e for

stå, att po lackernas sto r ta ligh e t och hot-

fulla åthåfvor in g en tin g hade a tt b etyd a ,

då de b lo tt v ille g ifva s ig sk en a f a tt

icke ön ska fred för att på g o d t manér

kunna komm a till en u p p g ö r e ls e med

österrikarne. Man m ark te em ellertid , att

de Lumbres förhöll s ig gan sk a k y lig gen t-

em o t d e ssa forhand lingar. Han s å g g en om

fingrarne m ed att sånd ebud en s b re f m o t

g ifven paroll blifvit bortsnappad e, h v ilk et

han bort beifra. O ch A k ak ia hade åfven

tillstått, att de Lum bres icke komm e a tt

pådrifva samm ankom sterna , då han i be-

traktande a f båda parternas fredsifver

an såg , att freden allt för snart kunde

blifva afslutad. O rsak en dårtill var, att

fransmånnen icke ville, a tt freden med

polackerna k omm e till stånd , förr ån såker-

h et vunn its för fred med danskarne. Dårfor

fick B jörnklou order a tt forsåkra kard i

nalen, att konungen v o r e lika b en ag en

för fred på båda hållen, sam t anhålla, att

de Lumbres m å tte anbefallas a tt med allvar

pådrifva saken , enår konun gen ick e lå n g r e

kunde hålla stånd m o t så m ånga fiender

och österrikarne endast kunde hafva fordel

a f upp sko fvet, hv ilk et dårem o t sku lle

lånda Lrankrike till nackdel. I sjålfva

verke t var k onun g en s stå lln ing nu sådan,

att han icke långre kunde komm a P reu s

sen till hjålp och han g a f därför sånde-

buden order att afstå från anspråken på

Kurland, om b lo tt po lackerna kunde for

mås att g ifva m ed s ig i titelfrågan och

afstå Livland.

§ 79. D å det var konungen an g e lå g e t 1659 .

att ernå ett stillestånd med m oskov iterna ,

F urh ållan det

låt han till tsaren aftårda en skrifvelse,

vitern a.

hvaruti anhölls om u tvåx lm g a f ratinka-

27 marSm

tionerna och hem stållan g jord e s, att p lats

och tid m å tte b estämm as för en samman-

k om st a f u tsedd e komm issarier. T saren

å sin sida sk ickad e ett såndebud med

anhållan om en samm ankom st för under

hand ling om e v ig fred. O ch då konungen

hade sto r lust härtill, förordnade han

för denna an g e lå g en h e t till komm issarier

B en g t Horn , G u sta f Banér, Johan V e strin g

och And reas W a lv iek och beordrades

H orn att g en a st förfoga sig till R ig a för

att g en om brefvåx ling med N astjok in

underhålla fredslusten h o s m oskov iterna ,

tilis de ö frige komm issarierna hunne an-

lånda. D e s s e erhöllo order, att om de

24 au gu sti.

m årkte, att freden vo re allvarligt menad

a f m oskov iterna , som ny ligen lidit ett

stor t n ed erlag i strid m o t tatarerna, sku lle

de utan drojsmål skrida till forhandling,

då d et för k onungen var a f y tter lig vikt

att vinna tr y g g h e t från denna sida. Och

för a tt fö r eb y g g a , att m oskov iterna sku lle

framkomma med några lockande föresp eg -

lingar, sku lle de inskrånka forhand lingen

till v iss tid och , om freden icke komm e

till stånd , nöja s ig med bek rå ftelse a f

d et i Vallisaari ingångna stilleståndet.

H ärefter sammantråffade Horn och N a 

stjok in på halfva våg en mellan R ig a och 25

sep tem b er.

K ock enhu sen vid Thom sdorf, hvarvid

den senare g jo rd e framstållning om ev ig

fred, hvartill den förre g en a s t v isade

s ig b en åg en , och framskred saken så till

vida, att båda företedd e sina fullmakter.

Men vid nårmare gran skn ing befanns den

m o sk o v itisk a fullmakten endast vara ett

van lig t kred itivbref från tsaren till ko-

nungen . P la tsen , så som b elåg en ej lång t

från Düna och oroad a f polackernas ströf-

tåg , var synnerligen o läm p lig för under

hand ling, hvadan man b e s lö t a ttupp sk ju ta

samm ankom sten till den 3 0 ok tober, då

den sku lle hållas mellan D orpa t och Hel-

m et, hvarvid b eh ö rig fullmakt från tsaren

sku lle vara forhånden.

På bestäm d d ag hölls vid P åh esteky lle

3o oktober.

vid floden Embach en samm ankom st,

hvarvid m oskov iterna g jorde m ånga för-