Konungetis
in fa ll i
N orge.
N D E R E T T
så långva r ig t
k rig och g e
nom e tt så
sto r t antal il
ender
hade
k o n u n g e n
blifvit b rag t
dårhån,
att
han m å ste sö k a ernå fred, ty i saknad
a f all hjalp från sina vånner var han
o fö rm ög en a tt en sam läng re bära den
tun ga bördan. Men på d et a tt han icke
sku lle n öd g a s ingå på n å g o t, som icke
v o r e med hans värd igh e t fören lig t, b e s lö t
han a tt sök a träffa en b illig förlikn ing
m ed po lackerna .gen om å terinså ttandet
a f härtigen a f Kurland i d ennes råttig-
h eter och a tt för afträdandet a f ståderna
i P reu ssen ej fordra annan erså ttn ing ,
an att k onun g en a f P o len sku lle afstå
från sina anspråk på titel a f S v e r ig e
och på L ivland . A tt for ett så b illigt
pris köpa fred m å ste under alla för-
hållanden vara för P o len önskvärd t. Men
för att ick e sina afundsmän till b eh a g
helt och hållet släppa ifrån s ig Trond-
hjem b e s lö t han a tt g ö r a ett kraftigt
infall i N o r g e , då han hopp ad es att
så som er så ttn ing låttare erhålla den del
dåraf, som han ön skad e, om han tag it
den förut. Ja, han h y s te o ck så förhopp-
n ing att efter förlikn ing med Po len kunna
m ed de gam la r eg em en ten a och några
n ya uppbåd b lifva stark n o g för att
kunna u tm atta ilenden , och dårigenom 1 660 .
ernå den fred han ön skade.
D å nu vintern banade v å g för honom
öfver alla va tten och tråsktrakter, sånde
han Lars K a g g och Harald S tak e med
en större truppstyrka till N o r g e . D e s s e
s lo g o forst alla fien tliga trupper, som
sa tte s ig till m o tstånd , ja g a d e dem på
flyk ten och började b elågra Fredriks-
hald, g en om hvars eröfring en öppen
v å g in i N o r g e sku lle banas. D e hade
o ck så redan tag it de framfor staden
upp förde skansarne, och g o d t hopp fanns
att b em åk tiga s ig de öfriga fåstn ings-
verken , då ogynn sam väderlek och öfver-
hand tagande sjukdomar korsade planen.
K onun gen s kort därefter timade död för-
ändrade em ellertid stä lln ingen och beläg-
ringen m å ste upphåfvas.
§ 2. Vid konungen s ankom st från Dan -
K o n u n g e n s
mark till G ö teb o rg , dit han kallat rikets
f r a m s t a l l -
ständer, framhöll han för dem den nu-
^ e ^ s tä n d e r
varande ställn ingen , hvilken kråfde nya
4januart.
värfningar för att fylla luckorna, enår
under alla forhållanden en stark armé vore
det kra ftigaste m ed iet att ernå en repu-
terlig fred. Från ståderna m åste ett dubbelt
antal m atroser utskrifvas och erforderliga
penn ingar lämnas för krigsförnödenheters
anskaffande. Inom rådet och ståndernas
u tsk o tt ö fverlades nu om huru med d essa
saker sku lle för nårmaste tiden ordnas.
Medan man som ifrigast rådp lågade
hårom , insjuknade konungen , men då till
en början ingen fara syn te s forhånden,
86