S_KonugCarlXGustafsBragderII

F E M T E B O K E N

1658

. Polen med några sk ank er till Carl Gustaf.

Men då d ’A v au g ou r kort dårpå afled,

och Carl G u sta f komm it till insik t om

att T erlon var val sk ickad for sitt upp-

drag, g a f han h onom sam m a å r eb e ty g e lse r ,

som tillkomm o en am b a ssad o r och anholl

hos konungen a f FYankrike, a tt rang a f am 

bassador m å tte h onom tilldela s. Ehuru

Mazarin icke val u p p to g , a tt en fråm-

mande k onun g p å tv in g ad e h on om minis-

trar, som sk ickad e s ig b å ttre for h onom

an for den, hvars uppd rag han hade a tt

utfora, forlånades dock 'Perlon am bassa -

dorsvård ighet, då Mazarin icke an så g sig

kunna afslå k onu n g en s on skan .

Konungarne

. T ill b e få stand e a f den nya vån-

motas

all

spap e n sande k onun g F redrik h å rtig E rn st

vanlighel.

Q an t]ier a f H o ls te in till Carl G u s ta f i

R ing sted for att inbjuda h on om till F rede -

riksborg, till h v ilk et m o te Carl G u sta f

m ycket artig t lo fv ad e a tt infinna sig .

Svaret a fgafs utan fo r eg ån g en ofver-

en sk omm else om huru sto r t folje han

skulle m ed taga eller hv ilken e sk o r t, som

sku lle led sa g a honom , u tan under om se -

sid igt fullt fortroend e, då hvarken Carl

Gustafs sto r sin th et eller F redriks g o d h e t

g a f an ledn ing till n å g on fruktan for onda

anslag. D e funnos v iss e r lig en , som af-

rådde Carl G u sta f från a tt lita på en ny ss

forsonad van, for hv ilken d e t sku lle g å

låttast att återfå d et forlorade, om han

val hade Carl G u s ta f i sina hånder. Men

konungen an så g for sin h o g a p erson

krånkande att låta formårka n ågon fruk

tan och a fb o ja samm an tråffandet, h v ilk et

icke hindrade, a tt han i h em ligh e t g a f

sina gen era le r order, for den h ånd else

någo t o foru tsed t sku lle hånda honom . På

?nars.

beståmd d a g bro t k onu n g en med ett

litet folje upp från R o sk ild e , dår H enrik

B ielke och O v e Juel i k un g lig karo ss

håm tade honom , och en h a lf mil från

F rederik sborg m o tte honom k onun g F r ed 

rik sjålf. D å de båda konungarn e k om 

mit inom synhåll for hvarandra, låm nade

de karosserna och g in g o hvarandra till

m o tes, hå lsande hvarandra m ed hand slag.

Dårpå to g o båda p lats i en dansk k aro ss,

i hvilken Carl G u sta f s t e g upp forst och

dårefter Fredrik , och b eg å fv o s ig till

Frederik sborg . Farden g ick under u tb y te

a f alla s la g s v ån sk ap sb e ty g e lse r från öm se

1658

sidor, så a tt man sku lle kunnat tro, att

alla tankar på fien tlighet voro helt och

hå llet b egra fna i g lom ska . Vid taffeln

hade Carl G u sta f d rottn ing Sofia Amalia

på sin h ög ra sida och konung Fredrik

på sin vånstra. A lla s uppmårksamhet var

riktad på de båda konungarne, som för

få dagar sedan stå tt som fiender em ot

hvarandra men nu su tto fortroligt tillsam-

mans vid en festmåltid . Ä fven hos den

uppvak tn ing , som från båda sidorna var

tillstäd es, förspordes icke mindre vånlig-

h et och g låd je, hvartill vål ock så den

k o s te lig a sp isen och den hårliga druf-

sa ften i ick e ringa mån b id rogo . T v å

nåtter tillbrag te de båda konungarne un

der samm a tak, och två g ån g e r sam talade

d e utan vittnen mera ån två timmar. D e t

har p å stå tts, a tt Carl G u sta f under denna

sam varo um gå tts med tanken på att ånyo

anfalla Danm ark och på sin resa till

G ö teb o r g äfven uppgjort en plan dårtill.

I kun g liga ak tsty ck en saknas em ellertid

alla spår dåraf, men ett ryk te gick , att

k onun g Fredrik och hans drottn ing om

Corfitz U lfeld t yttra t s ig på ett sått, som

g å tt Carl G u sta f djupt till sinnes. D e t

förm ärk tes ock så snart, a tt konungens

b ev å g en h e t g en tem o t U lfeld t gan ska m yc

k et a ftog , då denne tillsammans med G u sta f

O tto S ten b o ck och Johan Gyllenstierna

sku lle ordna sakerna i Skån e, hvarvid

han uppenbart stå llde s ig in ho s den

danska adeln. O ch då senare e tt ny tt

krig borjades, b le f han ö fverbevisad om

förräderi m o t S v e r ig e , a f hvars konung

han rön t så m ånga b ev is på vålvilja.

På Carl G ustafs inbjudning anlånde

från Köpenhamn kronprins Christian, som

a f konungen m o tto g s med mycken vånlig-

het. Und er den muntra ståmn ingen vid

taffeln bådo de danske ministrarne C oy e t

a tt h o s konungen anhålla, att han ville for

åra kronprins Christian Trondhjem , och

framhöllo, hvilken o förvansk lig åra han

sku lle skörda g en om en så storsinnad hand

ling. D å C o y e t efter mycken tvekan fram-

stä llde saken för konungen , fick han till

svar, a tt han utan om svep sku lle så g a

danskarne, a tt konungen a f S v e r ig e

vo re ick e någon M agnus Sm ek . D enn e