S_KonugCarlXGustafsBragderII

4 24

F E M T E B O K E N

1658

. konung Magnus hade nåm ligen låtit fånga

sig af danskarnes sm icker o ch skänk t dem

Skåne, Halland och B lek inge, h v ilk e t for-

an led de svenskarne att g ifva h on om till-

namnet Sm ek , som b e tecknad e en , den dar

mars.

lät stryka sig om munnen m ed sm icker. D å

Carl Gustaf lämnade F red erik sb org , be-

gåfvade han de hofman, som uppvak ta t

honom , på det rik ligaste o ch sjä lf fick

han a f konung Fredrik m o ttaga p räk tigt

munderade hastar.. Dårpå b le f han m ed

samma årebetygelser, som g ifv its h onom ,

når han anlände, led sagad öfver en h a lf

mil, och sedan han en knapp halftimm e

uppehållit sig i H elsin gö r , låt han på en

dansk jak t såt ta sig ö fver t i l H å lsin gb o rg ,

dår han vid landstign ingen a f p rov in sen s

adel och pråsterskap m o tto g s m ed alla

de h ed ersb etygelser, som tilikommo de ras

nye herre. Dårefter tillbragte han några

dagar med att b e se landet och ståderna,

hvarvid han på det van liga ste imderholl

s ig med sina nya undersåtar. Från Sk ån e

b e g a f konungen s ig vidare tili G ö teb o rg ,

dit han kaliat rådet och Ständern as u tsk o tt

für att med dem rådplåga om hvad som

vore att under den närmast tiden företaga .

Konungen,

1 5

Under konungens v iste lse i G ö te 

borg handlades inre riksärenden . För

rådet och

Skottet “i Gote'

öfrigt befallde konungen , som anade en

borg.

storm från Holland, a tt en flotta m ed

det snaraste skulle utrustas. Om hvad

d essu tom sku lle foretagas och å t h v ilk et

håll man skulle vånda sina vapen , ut-

spunno s ig v id ly ftiga ofverlåggn ingar.

V isserligen hade man åra n o g , och icke

litet hade ernåtts g en om d et s å ly ck lig t

afslutade danska kriget, som för handeln

varit så betungande, men tiender funnos,

som icke ville tillåta S v e r ig e a tt i lugn

njuta af en lyck lig fred. Man kunde

la.lt

forstå, att konungen ick e så snart skulle

komma till fred med alla sina fiender,

lika litet som han skulle kunna föra krig

med alla. Men hvilken a f henderna sku lle

forst finnas benagen for fred ? An tag lig t

vore, att polackerna framför andra sku lle

bekvåma sig till fred, då de haft så dyr-

köp t erfarenhet a f kriget med svenskarne.

H o s dem förspordes ock så en sto r kraft-

nedsåttn ing och från d e Österrikiska hjalp-

trupperna, som voro dem till m ycken

tun ga , lå n g ta d e d e a tt b lifv a befriade.

1658

K onu n g en a n s å g ic k e k lo k t a tt v idare

sp illa sin a k ra fter p å e il k r in g stro iv and e

h en d e , som u n d v ek a lt in lå ta s i g på en

o rd en tlig d rabbn in g m en d ä r en io t v ille

t r in g a till e t t la n g v a r ig t k rig . P o len var

o ck till stö r r e d e len ö d e la g d t o ch kunde

ick e läm na tillrä ck lig t underhå ll för en

arm é. K lim a te t d å r v a r o su n d t o ch för-

o r sak ad e m å n g a sjuk d om a r , som bort-

r y c k te m era fo lk än sv ä r d e t Man h ad e

o c k s å sv å r t a tt d å r r ek r y te r a trupp em a ,

då in v å n am e s sp rak , s ed v å n jo r o ch reli

g io n v o r o s å o l k a s v e n s k am e s , o d i ut-

lånn ingar

v ille

o g å rn a d r a g a in i e t t så

o g å s tv å n lig t land , o ch h a d e d e m o t sin

v ilja vä l k on iiiiit darin , g jo r d e d e sin tjånst

m o tstr å fr ig t o ch likn ö jd t. D ä r fö r a n sa g s

d e t låm p lig t a tt s o k a b r in g a p o la ck em a

p å fred stankar, o ch k un d e man h å lla en

arm é i S c h le s ien o c h L iv lan d , v o r e d e t

u tsik t a t t d a r ig en om h o s 'polackerna in-

ja g a fruktan fö r e t t infall o c h p å d e tta

så t t form å d em till en an ta g lig fred.

1 6

. D å d e t ick e a n s å g s läm p lig t a tt

RjJplägning

m ed h e la aranén änn ii en. g a n g g ö c a e t t

øx

infall i. P o len , sk red m an till rådp lågn in g ,

eIIér ¿tfari-

om man sk u lle an g r ip a m o s k o v item a e lle r

iarc.

ö sterrikarne. M ån g a sk å l funno s a tt i for

s tå hånd d r a g a s v ä rd e t m o t m o sk o v i

tem a , t y fö r st o ch fråm st h a d e d e s s e

g ifr it g ü tig an ledn in g till e t t k r ig , i d e t

a tt d e p å e t t förräd isk t s å t t b m tit den

e v ig a freden o ch p å d e t fruk tan svard a ste

ö d e la g t grann lånd em a sam t m o t folkråtten

kvarhållit sån d ebu d en , o c h d å d e v o r o

farlige grannar, m å s te d e fram förallt drif-

v a s tü lbaka. M o s k o r item a s opåMtligbet

var vå l b ek an t, d e h a d e in g a bund sfor

van ter, h r ilk a man 'behöfde fruk ta, och.

man kunde därför vara r is s om s e g e r

ö fv e r d em , h v ilk e t fö r ö fr ig t ick e sku lle

våck a n ågon o vilja e lle r fiend skap från

annat håll. O m sv en sk a rn e kund e för-

vårfva e t t s t y c k e land p å d e t b å lle t, v o r e

d et a f s to r b e ty d e ls e , sårsk ild t som d e

d arigenom sku lle kunna b eh å r sk a all han 

d el p å M o skva . V å lfor tjån te s v e n s k e un 

dersåtar kunde o ck s å få b e lo n in g i g å fvo r

eller forlån ingar a f jo rd i d e förvärfvade

om rådena. F o r s o ld a t em a sk u lle ick e sak -

nas b y te , då d e m o sk o v itisk e h ø g e her-