S_KonugCarlXGustafsBragderII

F E M T E B O K E N

1658

. rarne och k lostren voro m ycke t rika, och

piundring däraf kunde icke våcka någon

ovilja. Hvarken sv en sk e , finske eller liv-

länd ske so ld a ter voro heller ob en å gn e

for e tt k rig i m o sk ov iterna s land. Om

man än icke kunde draga polackerna

med in i d etta krig, sku lle dock kosac-

kerna utan synn erlig svå righ et kunna

lockas med, då de voro b eg ifn e på b y te.

Under sådana forhållanden sy n te s detta

krig vara för sven sk arn e framför alla

andra fördelak tig t, såv ida icke n å g o t

komm e emellan.

Skå l saknad es em ellertid ick e a tt und-

vika d etta krig. Man b ord e icke h y sa

så stort hat till M oskva , då det vo re

uppenbart, a tt mosko'vi terna a f danskar

och österrikare blifvit h e tsad e m o t sv en 

skarne, och den hende vore icke att för-

akta, som med stora m a ssor a f folk

kunde vålla så m ycken skada och så

m ånga o läg enh e ter . I m o sk ov iterna s land

kunde icke heller ett krig med så stor

fram gång foras, okånd t som d et var

för sven skarne, upp fylld t med kårr och

moras, g en om sku re t a f floder och rikt

på sjöar, hv ilket allt var for m o sk o vi-

terna synnerligen g ynn sam t och under-

lättade för dem att skada en inryckande

hende. V id uppkomm ande luckor vare

s ig g en om svård eller sjukdom hade man

föga m ö jligh et till rekry tering dår, för-

utom att icke en enda duk tig och skick-

lig knek t kunde i hela landet uppbringas.

D e ssu tom , då ty sk e so lda ter icke lått

låte formå s ig att draga bort till så af-

lågsna trakter, m å ste man offra på slakt-

bånken sven sk ar och hnnar, som voro

den sv en sk a arméns kårna, och når de

en g å n g bitit i g rå se t, v å x te icke så

fort lika g o d a upp igen . F ör öfrigt var

landet på öm se sidor om grån sen ut-

plundradt, hvadan proviant för trupperna

icke lått kunde uppbringas, och att trånga

långt in i m o sk ov iterna s land vo re farligt,

dårest man icke försäkrat s ig om en re-

tråttvåg. Och om engelsm ån och hollån-

dare mårkte, att sven sk arn e hade några

planer på handeln med m o sk o vi terna,

kunde det lått hånda, att d e s s e gjorde

någon d iversion m o t sven skarne. På ko-

sackernas hjålp kunde man icke m ycket

lita i betraktande a f deras obestånd ig -

1658

het och tro lösh et. Ja, man kunde icke

vara såker för att icke turkar och ta 

tarer komm e att blanda s ig i detta krig,

och åfven polackerna sku lle kunna falla

sven skarn e i ry g g en , om de icke hade

någon annan hende på halsen. Om ko-

nungen m ed hela sin armé inlåte s ig i

e tt krig med m oskoviterna, sku lle han

ö fverg ifvas a f alla sina vånner, så snart

de mårkte, att de icke vidare kunde på-

råkna någon hjålp a f honom , som hade

anvåndn ing a f alla sina trupper i helt

andra trakter a f världen, utan därför

n öd gad e s s e s ig om efter hjålp på annat

håll. M odet sku lle stårkas hos konung-

ens hender, och de sku lle a f alla krafetr

försöka att få krigsskåd ep la tsen förlagd

till M oskva for att dårigenom afskåra

sven skarne å te rtåg e t och dårefter få styra

och stålla efter e g e t god ty ck e . Om lyckan

b le fve m oskov iterna b evåg en , sku lle de

i sitt barbariska h ögm od icke sluta fred,

förrän de återtag it de a f sven skarne dem

frånryckta provinserna. D å sku lle icke

heller S v e r ig e s hender j T ysk land slåppa

tillfället att anfalla de sven sk a provin

serna dår. A llt som allt, det an såg s icke

råd ligt, att konungen med kårnan a f sin

armé d rog till en sådan a fk rok a f värl

den och dår stållde allt på sin spets,

under det att vik tigare saker, som kråfde

hans nårvaro, sk o to s åt sidan. Em eller

tid sku lle man icke helt och hållet upp-

gifva tanken på ett krig med m o sk ov i

terna utan sk icka öfver en i krigets vårf

forfaren man, som med bistånd a f hnnar,

ester och livlåndare kunde g ifva m o s

koviterna füllt upp att göra , ja åfven

draga till s ig andra folk i d essa trakter.

Och slu tligen borde man efter slutad

fred med polackerna försöka h etsa ko-

sackerna mot m oskoviterna.

1 7

. Betråffande krig m ed ö ste r

Om krig mot

rikarne erbjöd ö fverläggn ingen större

österrikarne.

svårigheter. T y Ö sterrike var mäktigt,

kunde förlita sig på egn a krafter, hade

på sin sida starka bundsförvanter, så 

som Span ien , påfven, k ieresiet i Tysk land

och flere kurfurstar och furstar, som

bun dit s ig vid detta hus. Ö sterrike hade

ock så förträfßige genera ler och utvalde

425