S_KonugCarlXGustafsBragderII

1658

Sådana vo ro de stora och v id tg å en d e deras länder tili hämnd för den hjalp,

1658

planer, som k onun g en nu a f tv in g and e som de lämnat polackerna. Björnklou

n ö d upp g jo rd e ;d era s g en om fö r a n d ekunde sku lle äfven u tforska, hvad konungen

icke på forhånd beräknas, u tg ån g en lam- kunde hafva att vänta, i händelse han

nådes iGuds hand. E fter den med D an - n öd g ad e s gripa tili vapen för att vårja

mark a fslu tade freden hade k onun g en s ig m o t österrikarnes förolämpningar.

ingen lust att slåppa ifrån s ig P reu ssen ,

Men för att underlåtta freden med

men han ak tad e s ig för a tt g ifv a n å g on Ö sterrike g a f konungen sitt såndebud

antydan i den rik tn ingen till fransmånnen ,

å tsk illiga h em liga instruktioner att efter

hvilka han låtit forstå, a tt han vo re be- om ständ ighe terna tillämpa. Om österri-

någen att sålja d et till p o lackerna för kårne v isad e tecken till att vilja i all vån-

en viss summa penn ingar. D e tta b e lopp ligh e t förhandla med S v e r ig e och Frank-

kunde så tta s så h ö g t, a tt p o lackerna ick e rike, sku lle B jörnklou bitråda d etta så 

hade någon m ö jligh e t att b e ta la d et utan som varande fördelak tigast. Om de ville

skulle n ödga s aftråda land et till k onun gen .

förhandla sårsk ild t med S v e r ig e med ute-

Utan tv ingand e nöd v o r e d et ju ick e slu tande a f Frankrike, kunde Björnklou

heller k lok t a tt låmna d e uppnådda för- o ck så g å in dårpå, förutsatt att d et sk edde

delarne ob eg a gn ad e .

årligt och utan skada för Frankrikes så-

Konungens

i . D å konun gen em ellertid ick e kerhet. I sådant fall ön skade konungen ,

obendgenhet

v j]je s^tta d e ssa p laner i v erk e t, med att österrikarne sku lle verka för fred

for krig med

. .

;

Österrike

mindre han dårtill v o r e a f om stånd ig - med polackerna , hvilka icke borde kunna

heterna nödgad , g a f han ånnu en g å n g stå lla sig afv isande dårem ot, då de icke

Björnklou order a tt i Frankfurt fåsta riks- långre hade stöd e t a f österrikarnes trup-

ståndernas uppm årksamhet på d et förut per. Om de sku lle tveka att arbeta för

öfverlämnade m em oria let, hvarvid han fred m ed polackerna på så formånliga

äfven sku lle erinra om a tt g en om kur- villkor, som konungen foreslog , utan

fursten a f Mainz en u tv ä g till förlikn ing sku lle föredraga att ingå en separatfred,

g od o föreslag its. Ö sterrikarne hade vo re det nödvänd ig t, att de åtm instone

nåmligen icke g ifv it n å g o t klart b e sk ed

d ro g e sina trupper tillbaka från Polen

men väl sök t förhindra fred med polac-

och forbunde s ig g en om en ny traktat,

kerna, och nu förbjöd k lokh e ten och ko- hvaruti äfven T y sk a R ik et sku lle inbe-

nungens eg en såk erh et h onom a tt långre gripas, a tt icke stora freden i Tysk land ,

låta s ig gåck a s a f d eras lis tig a påfund,

icke inblanda sig i k riget i Polen och

D å det framförallt lå g e i rik sståndernas icke vare s ig d irekt eller indirekt skada

intresse att uppehå lla freden , v ille ko- S v e r ig e . D e ssu tom g jorde konungen an-

nungen vånda s ig till dem för a tt få an- språk på satisfak tion med hånsyn till in-

visning på u tvåga r till vidm ak thå llandet vestituren för de ty sk a provinserna och yr-

a f fred i T y sk a riket och till undvikande kade att de inskrånkningar, som intagits

a f att de m ånga kristne, som kånde s ig i investiturak ten , undanröjdes och fram

try g g e g en om denna fred, sku lle inveck la s i förallt a tt affären med Bremen och dess

ett krig, hv ilket k an sk e sku lle blifva a f kap itel b rag te s till afgörande till S v er ig e s

svårare art ån det förra. D e t tillkomm e formån sam t bremarne ålades att stålla sig

liksstånderna att arbeta för d et g em en - konun gen s önskn ingar till efterråttelse.

samma båsta och a tt m ed k lokh e t och Men om B jörnklou märkte, att österri-

kraft afvärja österrikarn es onda an slag ,

kårne i förhoppning att få såtta polska

och man borde framhålla, huru lön lö st kronan på sin herres hufvud stå llde sig

det vore för d e s s e a tt in v a g g a s ig i afvisande och icke unnade konungen

den förhoppn ingen , a tt de ostraffad t P reu ssen , sku lle han framhålla, att de

°ch i strid m o t w e stfa liska freden kunde sku lle ådraga sig mycken a fvogh et genom

010

a S v er ig e utanför T y sk land , sam tid ig t att efterstråfva den po lska kronan och

med att d et på grund a f samm a fred icke att de n o g funnos, som sku lle skaffa

skulle vara konungen tillå tet att anfalla dem full sy sse lså ttn in g , om de började

F E M T E B O K E N

4 3 I